Min man och jag har bestämt att han ska bo kvar i vår bostadsrätt i 6 mån - 1 år och att jag hyr en lägenhet. Detta för att han älskar sitt hem och för att det ska kännas bra för barnen (16 o 18 år) nu i början. Skilsmässan är mitt val. Jag har egentligen inte råd med en så stor lägenhet som jag behöver för att barnen ska kunna bo hos mig också men tänkte låna av mig själv så jag tar x antal tusen kr varje månad från mitt sparande och återbetalar när vi säljer vår BR. Han kommer att skänka lite möbler till mig som han ändå inte gillar och jag ska köpa resten själv. När vi sedan säljer BR så tänker jag att vi då får dela upp alla andra möbler och sälja det ingen vill ha. Vi väntar med att skicka in skilsmässoansökan tills vi vill sälja lägenheten.
Är det här upplägget helt galet? Är vi naiva? Något vi bör tänka på? Är det dumt att vara gifta så länge när det egentligen är helt slut?
Vi tänker också typ lika. Men att jag ska bo kvar. Men nackdelar är då att han kan ifrågasätta vem jag har på besök så det ff är hans hem. Ska han få komma o gå som han vill? Om värdet stiger eller om renoveringar görs så få han del av vinst. Om kylskåp går sönder ska man bråka om vilket nytt man ska köpa? Vi ska flytta ifrån varandra på prov kallar vi det. Så det är ju lika som er. Så vi kommer vara gifta. Men efter ett halvår måste vi väl bestämma oss. Har ni berättat för era barn? Hur tog dom det?
Han kan väl inte bestämma vem som ska komma på besök oavsett om han bor där eller inte?
Du bestämmer vem du vill träffa!
Det skulle kunna bli en diskussion. Tror du inte?
Har du fått lägenhet?
Tänkte att när jag tittade på det kollade de min inkomst. Inte vad jag har på spar.
Man kan ju göra lite som man vill bara man är överens.
Men när det gäller möbler och annat lösöre tycker jag inte du bara ska nöja dig med det han inte gillar. För det är väl inte bara hans möbler så det är ju inte så att han skänker dem till dig.
Det kostar mycket att bygga upp ett nytt hem så lämna inte allt bara för att vara snäll. Om du gör det så gör det isf för att du vill börja om med nytt.
Sen kan man väl prata med barnen vad de vill ha med sig, de är nästan svårare för de är så pass gamla.
Förstår att man inte vill att man ska ta in ny partner hem till gemensamma boende där man har lämnat vissa egna saker kvar eller den som tassat runt o tafsat på sakerna.
Och komma tillbaka o veta att denne varit där.
Men då är det bättre att den som flyttar ta med sig sina grejer till nya boendet o inget tjafs. Ok
Fast om ni ska flytta isär på prov, vad menas med det?
Då måste ni väl ha någon överenskommelse om ni får träffa andra eller inte?
Kan tänka mig att om det är så att ni bestämmer er för att fortsätta efter 6 mån så känns det väl sådär om du har haft andra män där.
Eller vilka tror du han har åsikter om du tar hem?
Tänker inte uttala mig kring vad som är naivt eller inte… jag har bekanta som bestämt sig för skilsmässa, men som bott tillsammans en tid, har t o m en god vän som när huset såldes så flyttade de två exen till en ”gemensam” lägenhet för en kortare tid (i väntan på ytterligare en lgh)… Så man kan nog komma överens om det mesta…
Men att det finns en tydlighet tror jag kan vara bra, oavsett om vi pratar om TS fall där det kommer att bli en skilsmässa, eller om man pratar om en ”prov-separation”.
I TS fall så kan det kanske vara klokt att ”påbörja” en bodelning – utifrån ekonomi (lån, sparande, etc), bohag, etc. Så det inte dyker upp några ”tvister” den dagen den faktiskt skall göras (utifrån sälja nuvarande BR).
Även när det gäller en ”prov-separation” tror jag det är viktigt med en tydlighet. Varför gör vi detta? Vad är målet? Finns det något mål…? Finns det någon tidsgräns? Hur skall vi förhålla oss till varandra? Och till ”andra”?
Att jag ska få vila från sorg efter en otrohetsaffär. Tanken är inte att någon av oss ska träffa någon annan. Bara få lite lugn o perspektiv på vad som hänt.
Då får man verkligen lita på varandra att man inte har nån annan vid sidan under tiden man bor själv.
Lätt att den andra fortsätter o vara otrogen, eller???
Ja den risken måste jag ta. Tyvärr för det känns som att jag drunknar i sorg.
Jag skulle inte orka ha det så, då kommer tankarna hela tiden - har hon någon hos sig nu?
Det kan funka att ni hittar tillbaka till varandra men undrar hur ”statistiken” ser ut - hur många hittar till varandra igen efter otrohet?
Nu minns inte jag vad du skrivit, hur länge har hon varit otrogen? Har ni bråkat innan?
Det är en han som varit otrogen och jag är en hon=) Nej vi har inte alls haft de bråkigt. Löst livspusslet. Han var otrogen fysiskt med sex aug 2020- jan 2021 då jag kom på dem. Han säger ca 10 gånger. Men de hade kramats på arbetstid sedan maj 2020.
Mitt råd är att du själv skickar in skilsmässoansökan, och att ni bodelar så snart det går. Upplägget ni är påväg att slå in på är tveklöst ekonomiskt fördelaktigt för honom och riskerar att göra det rörigt vid bodelning. Ta hjälp av jurist och bolla upplägg, är ni vänner nu kan ni ta snacket ihop för att hitta ett upplägg som blir juridiskt rätt även om försäljning inte sker förrän om ett år. Vem vet, din man kanske inte alls känner för att sälja om ett år, då blir det ju riktigt rörigt om du behöver få loss kontanta medel för att själv kunna köpa lägenhet.
Jag och min man tog gemensam hjälp av jurist (på mitt initiativ, men efter att min man ville separera), betalade 7000kr för rådgivning + upprättande av bodelningsavtal. Vi delade kostnaden så kostnaden från mitt konto var ju ”bara” 3500kr.
Varför skiljer ni er inte och bodelar ni direkt? För att han vill bo kvar, men inte har råd, men du ”lånar fr eget sparande” till lägenhet….
Oj, förlåt… läste ej ordentligt ang hen.
Jadu, har det pågått så länge o du har avslöjat dem. Han backar o vill vara med dig. Glöm det.
Skilj dig istället.
Ja det är länge. Tro om nån reder ut en sådan grej o ärligt kan säga man är lycklig efteråt? Jag är så ledsen för att det känns som jag sviker barnen.
Vet du. När jag var mitt i tvivel och sorg var det någon som sa till mig: ”Ni kan alltid gifta om er”.
Så sant som det var sagt!
Red ut allt ekonomiskt nu, hur sorgsen du än känner dig. Om ett halvår kan precis allting ha förändrats och att ni inte längre kan/vill prata med varandra. Och det finns ingen anledning att ha ngt ekonomiskt/äktenskap om ni inte längre lever tillsammans. Att börja om helt är nog lättare än att börja skiljas ”om ett tag”.
/Caro, numera lyckligt frånskild - och X och jag kommer inte att gifta om oss med varandra!
Vi berättade för barnen i fredags och min son pratar inte med mig än, men det visste jag. Han kommer snart att göra det, vi är otroligt tighta. Min dotter (16 år) tog det jättebra, hon hade haft det på känn och flera av hennes kompisar har skilda föräldrar. Så all in all, helt 
Min inkomst tycker de tydligen räcker, de har bara gjort en UC som de har godkänt. De har ej bett om bevis på mina sparade pengar men vet att jag äger 50% av en dyr bostadsrätt. Barnens rum hos mig ska vara enkla, pappa bor 50 m bort så det löser sig. Men tack för påminnelsen om att jag inte ska vara för snäll, du har nog rätt i det.