Här kommer min historia. Jag önskar gärna tankar om den, då jag känner mig vilse.
I somras tog jag beslutet till separation/skilsmässa. Detta var på grund av ett kärlekslöst förhållande däe meningaskiljaktigheter och konflikter stegrade. Det var en jobbig tid då vi behövde fortsätta bo ihop och samtidigt ta hand om våra två barn. Vi valde också att åka på semester tillsammans med våra vänner utan att berätta, för vi ville inte förstöra veckan. Att få igen pengarna gick inte.
Ganska snabbt efter beslutet om skilsmässa la gick jag ut på HP. Jag vet egentligen inte varför, men tror jag kände mig ensam och tom. Med min ex-man hade jag ändå haft en sorts tvåsamhet, trots att jag ofta kände mig ensam i förhållandet.
Jag började skriva med en man som bodde 1,5h bort. Han verkade bra och fin och gav mig stor uppmärksamhet både i tid (telefonsamtal och meddelanden) och komplimanger både inre och yttre. Vi började att ses och hade väldigt bra sex och intima stunder. Han försäkrade mig om att han ville ha en relation, men det visade sig med tidens gång att han mest var ute efter sex. Han kom aldrig till mig (efter att jag flyttade), gjorde aldrig planer för oss när vi skulle ses en helg hos honom. Jag kunde komma dit en fredag kl 15 och han ville inte fixa någon middag, utan det var vin och snacks och ligg som gällde. Han gjorde klart tidigt att han inte orkade med krångel, så på något sätt svalde jag alla varningsflaggor och var “krångelfri”. Tills det var dags för honom att komma till mig. Samma kväll som han skulle kommit ringer han och är “sjuk”. Jag frågade då vad det här egentligen betydde och till slut klämde han ur sig att han nog tappat intresset. Det handlade alltså om att det var hans tur efter 6 månader att komma till mig, vilket han inte orkade.
Jag ställde då ett ultimatum om att antingen kommer han eller så är det slut. Han skrev som svar att jag skulle lägga energin på någon bättre, varpå jag bad honom att skicka mina saker. Det gjorde han och deletade mig på Facebook (vår kommunikationsplats).
Jag blev såklart sårad, men hade detta på känn så gjorde trevliga saker den helgen som att gå på konstmuseum, fika och träffa en släkting på öl.
Jag går ut på HP igen och börjar att skriva med diverse personer. Går på dejt med en som verkar fin. Han var jättefin men det visade sig att han dels skulle bli uppsagd (1 mån varsel) dels inte hade ordning på sin lägenhet trots flera år sen han flyttade in. Det var fortfarande flyttkartonger i lägenheten, saknades möbler och var väldigt skumt. Jag valde att avbryta.
Nu är jag här och livet är så tomt. Ingen som undrar hur min dag har varit, inga helgplaner (trots försök) och en känsla av tomhet och ensamhet.
Vad tänker ni om min situation?