AbsolutIngenIdiot, den sista meningen du skrev var nog väldigt bra tänkt.
Så länge man själv inte ställer hårt mot hårt så fortsätter de göra det de vill.
Lite som barn, så länge man bara hotar med att de får gå till rummet, men tar tillbaks det så lär de sig att hoten är tomma.
Nu menar jag inte att du ska själv bestämma dig för en separation, det kan bara du själv göra.
Men, så länge de tillåts göra som de vill kommer de fortsätta
Hej där, kan vara sant och kan vara falskt… tänk att man ska behöva leva i ovissheten, så jädra oschysst… Du känner alltså henne vad jag förstår? Känner igen det där med att … som besatta, vi gjorde också det i våras… hon dök upp titt som tätt, i hans tankar och sen också tydligen i verkligheten och han åkte till hennes lägenhet och gjorde det där också men det fattade ju inte jag :mad: säger som en annan av våra nätvänner sa “inte visste jag att jag var under utvärdering under här tiden”… för är det inte lite så det blir? han har kanske tankarna någon annanstans, han kanske till och med träffar henne och samtidigt har han kakan kvar hemma? Så det är ju som du säger tjejen, varför skulle han inte fortsätta? Han har ju kvar det goaste i båda världarna… och min man hade nog kunnat fortsätta om jag inte hade sagt stopp!!! Vill du inte ha mig och bara mig så kan det fanimej kvitta, jag är inget substitut efter 14 år och 3 barn… God Jul 
[QUOTE=brummelisa;24766]AbsolutIngenIdiot, den sista meningen du skrev var nog väldigt bra tänkt.
Så länge man själv inte ställer hårt mot hårt så fortsätter de göra det de vill.
Lite som barn, så länge man bara hotar med att de får gå till rummet, men tar tillbaks det så lär de sig att hoten är tomma.
Nu menar jag inte att du ska själv bestämma dig för en separation, det kan bara du själv göra.
Men, så länge de tillåts göra som de vill kommer de fortsätta[/QUOTE]
Tack Brummelisa/Marcus,
Just nu känns det som om jag - just nu - inte kan ställa krav på någon som uppenbarligen inte är mottaglig. Men jag vet också att jag inte kommer att tolerera detta speciellt länge till. Sonen sa när han var liten om alla sina samlarprylar: “[I]Den är värd![/I]” och vi frågade “[I]VAD är den värd?[/I]” och svaret blev bara ett kraftfullt “[I]Den är VÄRD![/I]” och det är jag med. Jag är VÄRD.
Jag fick aldrig chansen att ställa min man mot väggen allt gick så fort " Han flammade upp och tappade huvudet" och lämnade allt på några veckor.
Han påstår att det är för barnens skull att vi bråkat så mycket att han inte känt någotr på två år osv.
Han ljuger och försöker få mej till syndabock när vi varit på fam rätten men pratar som om inget har hänt när vi är själva. Han har ju tyvärr gått ett par steg för lång då han inte stoppat sitt prassels anmälan mot hans barn -Jag fick inte lägga mej i. Vadå fick inte hade jag varit han hade jag bett henne fara om hon tänkt anmäla mina barn.
Men då kanske hon inte tar av sig trosorna och var ska maken gömma sig då strutsen har en liten hjärna och de stoppar huvudet i sanden det huvud maken använder har ingen hjärna och han stoppar…
Jag är “glad” åt att barnen inte ill träffa honom för det gör att jag inte behöver göra det heller. Och om vi inte träffas så gör det inte lika ont. För det gör ont fruktansvärt ont det som är värst är bilderna på honom med henne. Men sen tänker jag att han älskar henne inte för jag vet att han älskar mej han älskar det vi har och har haft men hon utnyttjade hans mentala svacka och fick honom att tappa balansen totalt. Han är ju inte direkt oskyldig men honom älskar ju jag och det gör jag inte med henne.
Ha det// Lillvovven
— Begin quote from Gissegisse;24770
Hej där, kan vara sant och kan vara falskt… tänk att man ska behöva leva i ovissheten, så jädra oschysst… Du känner alltså henne vad jag förstår? Känner igen det där med att … som besatta, vi gjorde också det i våras… hon dök upp titt som tätt, i hans tankar och sen också tydligen i verkligheten och han åkte till hennes lägenhet och gjorde det där också men det fattade ju inte jag :mad: säger som en annan av våra nätvänner sa “inte visste jag att jag var under utvärdering under här tiden”… för är det inte lite så det blir? han har kanske tankarna någon annanstans, han kanske till och med träffar henne och samtidigt har han kakan kvar hemma? Så det är ju som du säger tjejen, varför skulle han inte fortsätta? Han har ju kvar det goaste i båda världarna… och min man hade nog kunnat fortsätta om jag inte hade sagt stopp!!! Vill du inte ha mig och bara mig så kan det fanimej kvitta, jag är inget substitut efter 14 år och 3 barn… God Jul
— End quote
Hon var vän med en granne i det område vi bodde i förut och hon jobbade tidigare på det jobb där min man nu jobbar (dock ej samtidigt) vilket gjorde att hon blev medbjuden på afterworköl. Det lustiga är att jag -helt ärligt- gick och tänkte på vad det var jag hade för konstiga känslor för henne då när vi sågs titt-som-tätt (hon var t.o.m. inne hos oss) och så kom jag på det; hon var snäll men korkad. Otroligt korkad. Typ en snäll ko. När jag var som mest förbannad de första dagarna vet jag att jag berättade (läs: SKREK) det för mannen och undrade vad i helvete han skulle kunna PRATA med henne om. :rolleyes:
“Under utvärdering”! Hahaha! Helt underbart!!!
Nej, jag tror faktiskt inte att han har träffat henne sedan jag fick reda på detta för snart 3 veckor sedan men jag har svårt att tro på att de inte skulle ha pratat med varandra…
underbart Lillvovven, då kanske hon inte tar av sig trosorna och strutsen och det lilla huvudet och så… så bra skrivet… bilderna på honom med henne? var ser du dom? facebook? såklart vi gör henne till syndabock, det gör jag också för hon kom och tog honom när han var nere efter att ha blivit neddragen i arbetstid på jobbet… jo så kan man också göra… sen om det är sant eller inte det skiter jag i för det är en bra tanke…
kan hålla med dig om att det är lättare om barnen inte träffar honom för då slipper jag också… såklart de inte är oskyldiga men det har liksom blivit bortförda, kidnappade eller hur?.. jag vet för min del att det inte är sant men återigen skönt att veta att det var hon som började… för det vet jag ju eftersom jag har läst all mailkorr mellan dem, gud förbjude 
Han ringde för en liten stund sedan och undrade om han “fick” gå på firmafesten ikväll. Jag sa att han fick bestämma själv eftersom det knappast kunde spela någon roll vad jag tyckte. Han sa då att han “älskar mig och att känner att allt är på väg åt rätt håll mellan oss” och att han vet, förstår och inser att jag behöver ett svar. Jag [B]orkar[/B] inte ens hoppas på att få ett besked snart. Kanske skulle kalla honom ‘Positivhalaren’ från och med nu?
hmmm ja är det inte kollegor så är det grannar, de små krypen som nästlar sig in i vår vardag, i vårt liv… jag kan ärligt säga att den här bruttan som jag har att göra med är helt korkad, har ju läst vad hon har skrivit på fb tills hon blockade mig… så vi kan enas om att de alla är korkade och att livet med dem inte kommer att bli så kul men det vet de ju bara inte om ännu…
[QUOTE=Lillvovven;24773]Jag fick aldrig chansen att ställa min man mot väggen allt gick så fort " Han flammade upp och tappade huvudet" och lämnade allt på några veckor.
Han påstår att det är för barnens skull att vi bråkat så mycket att han inte känt någotr på två år osv.
Han ljuger och försöker få mej till syndabock när vi varit på fam rätten men pratar som om inget har hänt när vi är själva. Han har ju tyvärr gått ett par steg för lång då han inte stoppat sitt prassels anmälan mot hans barn -Jag fick inte lägga mej i. Vadå fick inte hade jag varit han hade jag bett henne fara om hon tänkt anmäla mina barn.
Men då kanske hon inte tar av sig trosorna och var ska maken gömma sig då strutsen har en liten hjärna och de stoppar huvudet i sanden det huvud maken använder har ingen hjärna och han stoppar…
Jag är “glad” åt att barnen inte ill träffa honom för det gör att jag inte behöver göra det heller. Och om vi inte träffas så gör det inte lika ont. För det gör ont fruktansvärt ont det som är värst är bilderna på honom med henne. Men sen tänker jag att han älskar henne inte för jag vet att han älskar mej han älskar det vi har och har haft men hon utnyttjade hans mentala svacka och fick honom att tappa balansen totalt. Han är ju inte direkt oskyldig men honom älskar ju jag och det gör jag inte med henne.
Ha det// Lillvovven[/QUOTE]
Tack Lillvovven!
Din Struts verkar fullständigt rubbad just nu. Det gör mig ont att läsa om Prasslets anmälan och att Strutsen inte stoppat/stoppar vansinnet! Förr eller senare så måste han inse att sanden han fått i ögonen när han stoppet huvudet innanför trosorna måste sköljas bort. Sand i ögonen är inte hälsosamt och om ett Prassel anmäler hans barn så borde han någon-någon-någonstans inse att det är en potentiell kaninkokerska han har att göra med…
Jag hoppas också att ni då kan få en chans till en ny början om det är det du vill när den dagen kommer…
Kärlek till dig!
— Begin quote from Gissegisse;24782
hmmm ja är det inte kollegor så är det grannar, de små krypen som nästlar sig in i vår vardag, i vårt liv… jag kan ärligt säga att den här bruttan som jag har att göra med är helt korkad, har ju läst vad hon har skrivit på fb tills hon blockade mig… så vi kan enas om att de alla är korkade och att livet med dem inte kommer att bli så kul men det vet de ju bara inte om ännu…
— End quote
Sitter och ler åt det du skriver och konstaterar att de definitivt inte inser vilka guldkorn de redan hade! 
Maken har åkt iväg på sin firmafest nu. Jag blev skitsur. Han lovade att komma hem så snart han ätit julbordet. Den som lever får se. Fast han var extremt gullig mot mig men vad spelar det för roll när jag inte kan känna glädje?
Sonen (21) med flickvän var här nyss och han blev skitsur på [B]mig[/B] för att Maken inte hade tankat upp vår bil som Sonen plötsligt ville låna för att åka runt till “de-olika-stora-shoppingmeckan-som-finns-utanför-stan”. Sonen är en fantastisk grabb, onödigt bortskämd men allra mest bara underbar och mina fjuttiga 250:- i kontanter togs surt emot och det åktes härifrån i egen bil. Jag är helt säker på att han irriterar sig på att jag (hans mamma) varit frånvarande och undanglidande i snart tre veckor. Han skiter [B]egentligen[/B] i om han kan snika oss på lite bensin, han är inte sån men jag måste i hans ögon vara totalt ointresserad av honom, flickvännen, deras nya lägenhet och deras utlandsresa som de kom hem ifrån [B]igår[/B]. För mamman med den tomma blicken glömde fråga. Fan. Fan. Fan. Vill inte att detta ska gå ut över [B]honom[/B].
Det går ut över honom oavsett hur du gör. Det hör till och sköts föräldraproblem civiliserat så är det t. o. m. OK. I synnerhet för en 21-åring med flickvän. Oroa dig inte. Våga grotta ner dig i din sorg ordentligt. Världen runt omkring klarar det.
— Begin quote from saxman;24795
Det går ut över honom oavsett hur du gör. Det hör till och sköts föräldraproblem civiliserat så är det t. o. m. OK. I synnerhet för en 21-åring med flickvän. Oroa dig inte. Våga grotta ner dig i din sorg ordentligt. Världen runt omkring klarar det.
— End quote
Tack Saxman. I mitt fall så vet ingen förutom min nära killkompis om att vi krisar, jag undviker alla andra vänner. Vill inte säga något till Sonen innan vi vet vad som händer mellan oss. Om vi inte löser detta snart så kommer vi bli tvungna att prata med honom. Gemensamt. 
For whatever it’s worth, oroa dig inte för det heller. Vi har pratat med vår 11-åring och 12-åring och innan det var gjort trodde jag trodde skulle dö och att dom skulle dö med mig. Det var faktiskt inte så dramatiskt. Visst kommer det att bli jobbigt för dem när vi väl separerar om några veckor; men så här långt har det faktiskt gått över all förväntan. Barn klarar mer än man tror har jag insett - vad jag sett under den senaste dryga månaden. Trygghet hos föräldern, rimlig ärlighet och öppenhet och många kramar will do the trick. Deras jävelskap blir däremot ohanterligt om man försöker skönmåla eller på annat sätt ljuga för dem eller ännu värre använda dem som spelpjäser i spelet mot X:et. Dom skall få kärlek av båda parter. Det där med att kommunicera med omvärlden är också jobbigt, men inte heller det det värsta man kan råka ut för. För min del är grubblerierna och sorgen det som är riktigt tungt. Det andra löser sig på nåt jävla sätt.
Ja, fy fan vilket jävla liv man lever nu. Idag är jag så lättretlig och maken “[B]tror[/B] att han vill ge oss ett försök till”, “Gud vad du är söt, jag älskar dig”… Jag känner bara att jag måste vidare nu. Kan han inte bara ge mig ett rakt besked? Orkar inte. Pallar inte.
Har inte sovit mycket men åt middag igår som jag t.o.m. lyckades behålla. Nu är det kaffe & cigg som gäller igen.
Har insett att vi undviker “Elefanten i rummet” (den Skitiga Fi***n) för [B]hans[/B] skull. Om vi bara pratar och fokuserar på mina fel & brister så slipper han stå till svars för sin otrohet. Jävla Positivhalare!!!
Genom att vara den som flyttar ut, trots att det är hon som vill skiljas, så har jag en doft av att ha egen kontroll över mitt öde. En väldigt klen tröst, men ändå…ja en tröst. Kanske vore läge för dig att ta kontrollen över ditt öde och skita i att “vänta på honom”? Det brukar sällan löna sig tyvärr när man kommit så här långt i processen. Kanske inte det du vill höra just nu, men kanske kan du kravla dig upp en bit ur hålet genom att ta kommandot och initiativet?
Tack Saxman,
började ta kommandot igår. Han vill att vi ska åka och hälsa på vår son idag och bjuda på middag. Mitt krav är att vi isåfall berättar för Sonen om vad som hänt eftersom han ser att mamma inte mår bra (börjat röka igen, gått ner i vikt, ledsen). Vi skulle fira jul med mina svärföräldrar och jag vill inte åka dit och vara ledsen och tänka att detta [B]kanske[/B] är sista gången. Därför har jag sagt att jag tänker vara kvar hemma och att Maken får åka iväg själv med eller utan Sonen med flickvän. Jag vill ge Sonen en chans att tillbringa julen med flickvännens föräldrar vilket innan allt detta hände var något de funderade på att göra.
Min man vill inte att vi berättar. “[I]Det gagnar ingen att berätta[/I]” sa han. [I]“Den enda som det gagnar att INTE berätta är DIG![/I]” svarade jag.
Jag börjar känna att min gamla vanliga självkänsla (som är stor) börjar pocka på. Självförtroendet är det lite värre med men självkänslan finns där. Vilket jag är enormt tacksam för.
Det är ju djävulssöndag igen jag verkligen hatar söndagar. Ska försöka koka lite julgodis med barnen för att inte grotta ner mej totalt.
Varför ska det vara så jävla tungt hur kommer det sig att maken inte fattar vad han utsätter sina barn för när vår 18 åriga fd fosterson fattar. Han smsa och undra vad vi ska göra på nyår han vill ställa upp på “sin familj” när dem behöver, han har ju erfarenhet av tuffa hemförhållanden och vill finnas för "sina småsyskon"
Men maken fattar inte vad han gör ???
Mina föräldrar frågade igår om vi ville komma till dem på julafton men barnen sa nej innan jag hann göra det, vill väl att det ska vara så nära som vi alltid har haft det. Börjar bli tveksam på om makens släkt dyker upp på juldagen de hör ju inte av sig alls men gjorde iofs inte det så ofta tidigare heller.
Nu kommer jag tydligen inte undan julgodiset barnen har ringt till ett par av deras kompisar (har alltid extra barn med på vår “godis fabrik”) och de dyker upp vid 14-tiden.
Så det är väl bara att pallra sig “upp” och börja förbereda.
Kramar till er alla // Lillvovven
Här hos mig har det sannerligen hänt saker nu. Maken gav äntligen det besked jag väntat på i 3 veckor och en dag. Vi ska ge [B]oss[/B] en riktig chans. Han ska göra ett avslut med “Den Skitiga Fi***n”. De har inte haft någon kontakt på 3 veckor och ett av mina krav har varit att han ska se till att hon fattar att det inte blir något mer så att jag kan känna att det inte finns en tredje part som tror, hoppas, väntar på honom. Vi har också bestämt att vi avslutar det som varit och att vi gemensamt från och med nu börjar leva ett liv där det är [B]vi[/B] med ärlighet, vänskap och en hel massa kärlek.
När han sa att han bestämt sig så blev jag alldeles chockad och tom, men efter en timme så hade jag tagit till mig allt han sa och blev alldeles lugn inombords. Vi tackade varandra; jag för att han gav oss denna chans och han för att jag stått kvar.
Nu börjar det. Nu börjar arbetet.
Det måste vara skönt att ha något handfast att ta på nu.
Är så glad för er skull o hoppas att ni nu reder ut det.
Lycka till!