Dumpad

[Hejonfejon]

Hej Alla!
(Lång text).
Jag försöker sortera mina tankar efter att ha blivit lämnad. Just nu är det kaos och ångest.
Historien är såklart lång, tyvärr (en del skriver böcker och i jämförelse är detta rätt kort).
Så här:
Relation 6 år tillbaka. Första 2 år kaos. Sen uppehåll ett år. Börjar på nytt men från mitt håll mycket försiktigt. Hon bedyrar sin kärlek om och om igen. Jag är nämligen hennes ”allt” och jag närmar mig alltmer. Öppnar mig mer. Hon vill förlovning och flytta ihop. Jag är lite avvaktande men inte helt emot. Vi pratar om hus men vår historia kräver försiktighet och hon har sagt att det är mycket viktigt att vi tar hand om varandra.

Efter sommaren upptäcker jag tyvärr att hon bedragit mig konstant under alla år. Med flera olika män. Hon ljuger först men jag visar bevis. Då erkänner hon det jag kan bevisa. Ingenting annat. Sen tar jag fram fler bevis och då erkänner hon det också. Inget mer. Sen tar jag fram ytterligare bevis och hon säger att hon skäms. Jag tar del av chattar, Tinderkonton. Mailadresser. Skickade foton. Dejter … Typ allt som hon just då inte hunnit radera. Hon blir förtvivlad och säger att hon skäms över vad hon gjort mot mig och blockar därefter alla ”chattisar.” Men direkt nästa dag. Upptäcker jag att hon fortsatt chatta med en av sina älskare. Som hon hade blockat). Hon säger återigen att hon ångrar sig.
chatt-historiken visar att hon sexchattat grovt (riktigt j-a grova dialoger) exakt samtidigt som hon haft vanlig sms-kontakt med mig där hon kallar mig älskling och undrat hur det går på jobbet och så… parallellt. (Varför?… makt? Psyko?)
Mitt intresse att förlova mig kom av sig, sa jag.
Veckorna gick men trots detta pratade vi om att ändå fortsätta och hon lovade att aldrig mer göra så mot mig igen. Hon sa att hon älskade mig mer än vad jag kunde förstå. Efter ett par månader i lugn relation upptäcker jag att hon blockat mig från Whats up. (Så jag ser inte ifall hon chattar). Hon meddelar hon mig efter ytterligare ett par veckor via sms att hon försökte göra mig lycklig men att det tydligen inte gick. (Jag får dåligt samvete, som vanligt) och jag blir därefter dumpad.
När jag vill prata med henne blir jag ghostad. Inte ett ljud. Vare sig på sms/tele eller Mail. Jag skriver sedan på Messenger. Även där utan svar. Blir provocerad av att bli ghostad. Jag skrev då i vrede. Upprörd över att först bli bedragen under flera år och nu ghostad efter alla år tillsammans. Jag skrev att jag kände mig lurad att tro på hennes kärleksbetygelser och löfte om nya tag. Jag skrev att jag önskade någon form av kommunikation. Fortfarande inget svar. I brist på svar skriver jag slutligen att jag i alla fall kan trösta mig med att hon ingenting är att ha eftersom hon ljugit och bedragit mig under alla år. Då svarar hon överraskande att hon ska polisanmäla mig för trakasserier och ska se till så att jag får besöksförbud.
Jag blir paff över hennes förakt mot mig. I min värld var vi, bortsett från otroheten, fina med varandra tills att hon ghostade. Jag har verkligen ingen lust att ha med henne att göra längre så jag meddelar att jag kommer blocka henne.
Sen dess ingen kontakt. Men jag mår piss. Känner mig så j-a lurad och ledsen av denna helomvändning. Har aldrig mött sånt förakt.
Ps. Hon har bipolär diagnos likaså adhd. Add. Aspberger, PTSS- Trauman som jag anpassat mig efter. Jag har förstått henne som ingen annan. Jag har köpt saker. Jag har skjutsat henne…
Jag mår skit och hon har en ny relation.
Hur ska jag börja må bra?

[onedaymore]

Förstår att du är arg! Hade jag också varit

Troligen har du inte gjort något fel alls i detta, men precis som du skriver har hon tunga diagnoser som är extremt svåra att leva med. Du kan säkert lägga till sexmissbruk på den listan du skrev, även om det säkert är en reaktion på annat hon har varit med om.

Men du är långt ifrån ensam om att ha försökt att leva med någon som har tung problematik. Du är långt ifrån ensam att ha försökt anpassa dig, stötta, hjälpa och älska genom detta. Och du är långt ifrån ensam om att upptäcka att det var lönlöst redan från början.

Hon är troligen oförmögen att kunna älska och skapa vad vi andra anser vara normala band. Hon vill säkert, men hon kan inte. Och i detta lär hon hoppa från man till man och från snabb kärlek till snabb kärlek. Och hon lär lämna många trasiga personer efter sig längs med vägen.

Jag har varit i en liknande situation, och det är också det svåraste uppbrott jag varit med om. Fast det borde ha varit tvärtom, eftersom jag egentligen var djupt tacksam över att bli fri från honom. Men frågorna, ilskan och känslan av att ha låtit mig blivit utnyttjad (för initialt lade jag skulden på mig själv och kände mig dum) gjorde att det inte bara blev ett uppbrott med allt vad det innebar som jag sörjde utan även min självbild och identitet.

I efterhand ser jag det som en av livets viktigaste läxor, och det var en lärdom jag i efterhand haft nytta av. Idag inser jag att människor inte förändras så lätt, trots fagra löften, och jag vet också att ord är billiga medan handling säger allt. Jag vet också att jag inte kan hjälpa eller läka andra, och att kärlek inte övervinner allt.

Jag vet att det just nu känns fruktansvärt, och tyvärr finns ingen genväg genom detta. Du får gärna vara arg, men tillåt dig att vara ledsen också. Jag skulle också rekommendera att faktiskt gå till botten med dig själv och denna relation. Inte via henne, utan just via dig själv. Och försök att inte vara avfärda allting och lägga locket på, utan insikterna från denna erfarenhet kan faktiskt ge en bra grund för relationer framöver.

[mamma_mu]

@onedaymore , vilket fint svar.

[Hejonfejon]

Tack för insiktsfullt svar. Jag ser hur hopplöst det varit redan från början. Borde vara tacksam att det äntligen är över, men trots alla svek och lögner har det vuxit band mellan oss.
Hon ör en missbrukare av det mesta som går att missbruka och jag har tyckt synd om henne. Jag trodde trots alla konstigheter att jag betydde mer än vad (jag upplever) att jag gjorde. Jag tar till mig dina ord. Försöker lära mig till att bli en klokare människa.