Satt vi datorn efter en trevlig dag tillsammans med bekanta, sneglar på telefonen som lyser upp och ser ett sms från min partner. Men vad är det jag läser? Hen vill skiljas. Bara sådär.
Berättade det inte ens ansikte mot ansikte, utan i ett sms… är det vad man är värd?
Nej men herregud. Vet inte vad jag ska skriva. Det var bland det lägre jag hört. Efter 18 år. Så otroligt fegt. Det är inte ok. Du måste kräva att få ett ordentligt samtal. Fy tusan. Känner så mycket med dig! Kram och styrka!
Det var riktigt fegt gjort. Självklart är du värd mer än att bli dumpad via sms, tro inget annat.
Ditt värde sitter inte i hur din partner ”gör slut”, det säger mer om honom/henne. Han/hon är feg och en idiot. Ingen vuxen människa agerar så. Det säger mer om hans/hennes ’värde’.
Fyfan, oavsett om ditt X är en kvinna eller man så är det så otroligt fegt gjort.
Sök krishjälp och minst samtalsterapi nu innan känslorna kommer ikapp och du gör något du sedan ångrar.
Skriv här, tala med vänner och förbered dig på en mycket tung period som kommer att ändra en massa i ditt liv. De säger att de blir bättre i framtiden, men tänk nu på dig och eventuella barn främst. X ger du minimalt med uppmärksamhet om han ej vill tala ut och är beredd att jobba på er.
Vi är alla bara människor, ofullständiga och med fel och brister.
Ja, man kan nog anta att din partner är feg. Eller känslokall. I alla händelser är tärningen kastad.
Försök fokusera på ditt eget och ev barns välmående och försök i möjligaste mån att låta bli att be om en chans till eller ens gräva i varför. Det kommer inget gott ur detta. Sannolikt har du inte samma bild om varför men du har ingen makt att ända något, så släpp det och försök fokusera på dig själv och ev barn.
Så fegt !! Men vissa har ingen ryggrad ! Stor styrkekram 
Det säger kanske mer om din partner än vad det gör om dig. Nä, du och ingen är värd att få ett dylikt sms, framförallt inte “out-of-the-blue”… Sen om det är fegt, känslokallt, oförmåga, rädsla det kan bara gudarna veta…
Har det (paus, provseparation, skilsmässa) aldrig kommit upp till tal, samtal, tidigare i er relation…?
Nu ska jag inte “kasta mitt ex under bussen”… Men mitt ex tenderade att använda “elektronisk” kommunikation när hon ville föra upp “paus”, “provseparation”, och tillslut “dags att gå skilda vägar” upp i samtal. Via e-mail.
I perspektiv, vi avhandlade större delen av vår, och beslut kring skilsmässa via e-mail. Vilket på många sätt kan ses som sorgligt. Och sorgligt var det…
Här blir jag nyfiken. Varför var det så tror du?
Ska inte kidnappa tråden… ursäkta…
Men, tja, jag vet inte helt klart egentligen. Från ett utifrån-perspektiv, så kom väl detta med “ett e-mail” att vara en del av vårt kommunikationsmönster, under stor del av vår relation (+22år). Dvs, om/när jag och mitt ex hamnade i ett gräl, ett tjafs, en konflikt, känslor av att känna sig sårad. Då kunde de leda till att det blev “tyst” där hemma. Ett avstånd. Muntligt och fysiskt.
Då blev “jag skickar ett e-mail” ett sätt att bryta radiotysnaden, en “is-brytare”. Från båda sida, skall tilläggas. För att kunna öppna upp, samtala och utveckla och förklara och be om ursäkt (!).
Ser man till “skilsmässo-mailet”, så fanns det en praktiskt omständighet i att vi levde “isär” vid tillfället. Mitt ex lämnade min bostad i vredesmod ett par dagar innan mailet, med orden “nu blir det skilsmässa”. Sen blev det tyst. Så det var inte så att jag trillade av kontorsstolen när jag läste mailet. Tvärtom. Så bekräftade jag mitt ex känslor och där och då, ville det samma.
Sen, vilket jag inte har något fog för, eller tänkt mycket kring… Vet inte om det var lättare för mitt ex att skicka “mailet” än att be om ett (muntligt) samtal. Enklare genom att direkt skapa en distans. Lättare att stå fast vid sitt beslut. Mindre risk att börja vackla, att se mottagarens kroppsspråk och “fysiska” känsloyttringar, att slippa bemöta och möta upp… vet inte som sagt…
Du har imponerande självdistans och självinsikt.
Att delvis kommunicera i skrift behöver ju i sig inte vara fel. Jag är mer samlad o strukturerad i skrift….
Det är himla fegt att dumpa en livskamrat via sms. Något annat kan man inte säga.
Men vill man ha ett försonande perspektiv kan man kanske tänka att att det här var så himla svårt för partnern att uttala muntligt att ett sms blev det enda sättet som överhuvudtaget fungerade.
I vilket fall har det ingenting med DITT värde att göra. Detta handlar enbart om din partners förmåga att ta upp svåra ämnen. Och där finns det definitivt en hel del att jobba med.
Det finns egentligen ingen ursäkt för att bryta en mångårig relation via sms, bara extrema syltryggar eller kompletta idioter gör så.
Jag har genomlevt detsamma efter en tioårig relation så jag förstår tyvärr känslan, men tro’t eller ej… även det sveket går med svårighet över. I sinom tid.
Men en sådan människa är inte värd vatten någonsin mer i min värld, även om den återkommer och ber om en ny chans. Ett sådant beteende är och förblir oursäktligt.