Jag hade gått ut i krig för vår skull, och du snörade aldrig ens dina kängor…
Amen!
7 gillningar
️
1 gillning
…och jag började gråta. Precis så känns det men jag har ännu inte anlänt till lärdomen.
4 gillningar
Word!
2 gillningar
Du satte ord på precis allt jag känner… ️
Efter lite mer än ett år är jag inte där än själv dock…vid insikten. Hjärta och hjärna är inte riktigt på samma våglängd.
”Jag hade gått ut i krig för vår skull, Och du snörade aldrig ens dina kängor…”.
Så sant som det är sagt…
3 gillningar
Jag är inte igenom det ännu, men det blir allt bättre. jag har börjat skriva ner allt jag känner, och sen läser jag igenom det själv dagen efter. Jag har börjat samla ihop kloka ord och tankar som jag möter och sparar dem och läser dem när ångesten kryper på. Det hjälper mig verkligen.
6 gillningar
Dito
1 gillning
Väldigt klokt och konstruktivt i ditt sorgearbete. Bara att du gör det visar att du är på rätt väg. Smärtan finns och kommer finnas, men smärtan är också ett bevis på betydelsen och att du känner.
Reflektera över det du skriver och citatet du skriver ner. Sätt in dem i ditt perspektiv och det liv ni hade och framförallt nu.
Skriften är ovärderlig i mitt tycke, att sätta pränt på tankarna, formulera ord till känslorna för att sedan kunna reflektera över det. Det hjälpte mig enormt, att bara tänka tanken är lätt men blir också flyktigt, att få ner orden blir mer svart på vitt, varför man känner och tänker som man gör.
Snyggt, @Enlitenponny, ta hand om dig.
Omfamna sorgen som om det vore en vän (om än ovälkommen), lär känna den, ju längre tiden går och ju längre du kommer i arbetet desto mer sällan hälsar den på.
3 gillningar
Jag vet inte i vilken fas jag är i nu men jag känner så här.
Mitt hjärta är krossat. Influensa i min själ. Brännande ögon och frusen i min fot. Luften är slut och mörkret mitt hopp.
Vikande ben och ljus från bilar genom min kropp. Sitter
fast i asfalt och försöker flyga härifrån. Orkeslösa armar kan inte lyfta sig upp. Ljudet av minnen som pilar genom min hud. Letar sig in där du brukade sitta så fin. Vill klättra upp för träd men grenarna tar slut. Trillar ner igen med skuggor för min sikt. Tårar för min kind som första gången vi sågs. Torkar på kinden och stelnar så hårt. Min själ är bruten i bitar och letar sig ihop. Men vägen dit är lång för jag sitter fast i trånga skor.
3 gillningar
@Lostsoul
Känns väldigt mörkt det du skriver. Jag känner igen känslan men jag tror att för din egen skull försök att se till kärnan i sorgen. Vad är det som skapar detta i mig? Varför klarar jag mig inte utan hen? Varför har hen makten över mig? Jag som fått gåvan att leva, ska hen verkligen få tag livet ifrån mig?
Rekommenderar dig att läsa boken ”i befintligt skick” av Katja Lindert Bergsten. Mycket bra bok som tydligt beskriver kärnan i det man känner och får en att förstå vad det är som händer i kroppen.
”Them a hero comes along, look inside you and be strong.
And you’ll finally see the truth, that the hero lies in you.
Hold on, there will be tomorrow. Some day you’ll find a way.
Dreams are hard to follow, and don’t let anyone tare them away.”
2 gillningar
Tack så mycket för dina ord. Ska kolla upp boken.
1 gillning
Vau…tack det var fan så jäääkla braaaa
Gott nytt år. Nu kör vi:crazy_face:
1 gillning
Några kloka ord,
Tack, Det stämmer varenda ord i mitt fall.
1 gillning
Så ruskigt bra skrivet!! Magiskt förmåga Du har att klä handlingar eller icke handlingar i ord!!
Tack snälla!! Du skrev nog det bästa jag någonsin läst!! 
Lycka till i livet 
1 gillning
Åh herregud, du satt ord på precis allt som jag känner!
Speciellt det där sista “jag hade gått ut i krig för vår skull, och du snörade aldrig ens dina kängor”
Nu flödar tårarna igen
Fy fan så bra skrivet. Det där skulle mitt ex läsa.
Så så bra! Kopierar och tittar på varje dag som mantra 
Tack !!
Så bra skrivet !
Fick också syn på det här nu. Fint. 
Tack för dessa ord!