Jag känner väldigt mycket med dig, och jag känner också mycket igen mig i det du beskriver, att du upplever just nu. Den här villrådigheten med att fatta beslut om att lämna en destruktiv relation, som man innerst inne vet inte är hälsosam, man vet att ett uppbrott är det enda rätta, men samtidigt finns den enorma rädslan och oron för hur allt kommer gå sedan, som i sin tur gör att man tvekar och undrar när det är rätt läge.
Jag fattade beslut om att lämna en relation där jag mådde psykiskt väldigt dåligt, för snart tre år sedan. Det som till slut fick mig att få tillräckligt med bränsle för att orka lämna var att jag fick en stark inre övertygelse om att det till slut blev alldeles för ohälsosamt både för mig och för barnen om jag och deras pappa skulle fortsätta tillsammans. Jag var inte sann mot mig själv, om jag skulle fortsätta. Jag levde inte som jag lärde, som jag försökte uppfostra mina barn. Jag ville vara sann både mot mig själv och barnen, och gentemot deras pappa, och det var jag inte om jag fortsatte. Jag fixade inte längre att dölja sanningen, hur dåligt jag mådde, hur dåligt vi hade det.
Jag vill skicka med dig att du dels behöver stärka dig själv, skaffa en målbild, hur du vill må och vad du behöver för att må bra. Se in i framtiden, vem vill du vara och hur vill du leva, och vilken förebild vill du vara för dina barn. Något att hålla fokus på, när det blir stormigt.
Samtidigt också börja ta reda på de praktiska bitarna, se över din ekonomi, boende, vad finns det för möjligheter och lösningar för dig att bo själv med barnen, vad gäller t ex vid bodelning, vad behöver man tänka på.
I mitt fall anade jag också redan innan att det skulle bli tufft när det gällde samarbetet kring barnen. Jag tog redan innan kontakt med familjerätten för att få information om vad som gäller kring skilsmässa när man har gemensamma barn, vårdnadsfrågor, hur man bäst lägger upp boendet för barnen, hur ser man på barnens bästa och vad säger föräldrabalken. Det här gjorde mig också lite lugnare, att vara påläst när det gällde detta, när dagen väl var inne att förmedla beslutet.
Säkra dig själv, ta fram olika alternativ, var förberedd, läs på vad som händer vid en skilsmässa, både ekonomiskt, praktiskt med boende osv, och gällande barnen. Och ta fram en tydlig målbild som är väl grundad i dig själv, att ha ditt fokus inställt på, varför du väljer att lämna och vad du behöver, för att både du och barnen ska få det bra.
Jag vill också lägga till att det är bra att ha någon eller några nära runt dig som kan stötta dig och som du kan lita på, som du kan anförtro dig åt, som du kan ringa, så du inte är helt ensam i detta, om det blir jobbigt.
All styrka till dig. Du fixar detta.