Dags att separera? Sexchattande + otrohet

Millansv87 · 16 Oktober 2023 19:02

Känner mig helt förvirrad vad jag ska göra. Innerst inne vet jag nog vad som är rätt för mig, men det är så fruktansvärt svårt att genomföra det. Kände att jag behövde skriva av mig och få stöd & tröst hos er andra som går igenom en separation just nu. Särskilt med ett litet barn inblandat. Blir det någonsin bra igen?

Min historia: 33 år gammal, precis köpt hus med min sambo och vi har en son på 3,5 år.

Lång historia kort, när vi köpte vårt hus och skulle genomföra det sista med bolån så uppdagades att min sambo hade spelat bort en del av vår kontantinsats på odds/ spel. Detta var så oerhört chockartqt för mig, och jag hamnade i total panik / chock. Just för detta var helt olikt min sambo, men också att han försatte oss i en oerhört svår och tuff situation. Vi hade ju kunnat ställas till svar rent rättsligt om vi inte kunde lösa dem pengarna/ Vi löste detta till slut genom lån via hans syskon. Vi körde på och flyttade till slut in i drömhuset. Min magkänsla fortsatte säga att något var fel, att något inte stämde. Han hade tagit avstånd, inte velat vara intim på flera månader (det har han alltid haft problem med pga delvis impotens)

Därför valde jag att gå igenom hans dator när han var på jobbet nu under sommaren… jag upptäckte då att han har lagt flera tusen kronor på en specifik tjej på ett porrsida (som endast har livecam och chattande). Han har alltså i ca 2 års tid (ev längre) pratat med denna tjej, betalat för privata videos där bara hon och han medverkat, sparat flera bilder på denna tjej på sin dator och mobil. Lagt till henne på snapchat där dem chattat. Han hade till och med döpt sig efter denna tjej i sitt namn…

Förutom detta så tog han totalt avstånd från mig när jag var gravid med vår son. Jag fick gå igenom graviditeten helt ensam, och fick åka och köpa saker och ting (ex vagn) tillsammans med mina föräldrar än att göra det ihop. Jag fick inte prata om vår son för då blev min sambo sur och tvär, för att han kände sig obekväm i situationen att han skulle bli pappa. Istället för att umgås med mig så valde han istället att gå ut och festa med sina vänner. Jag valde trots detta att stanna, och är ändå glad för det då han är världens bästa pappa till vårt barn.

Men det här med spelberoendet och porren. För mig är det självklar otrohet, och jag har alltid sagt att jag kommer lämna om någon är otrogen.

Min inre röst säger att jag måste lämna, det är för mycket svek för att överkomma. Under helt vårt förhållande så har jag jagat efter honom, jagat efter hans kärlek och närhet. Medan jag överöst honom med detta. Jag har till och med försökt köpa hans kärlek genom presenter, resor etc.

Men det här med att bryta kärnfamiljen (är själv uppvuxen med två föräldrar som än idag ör tillsammans). Att utsätta min son för detta svek usch blir ledsen jqg bara tänker på det. Jag som alltid drömt om att ge min son ett syskon och det misslyckad jag med. Istället måste vi sälja vårt drömhus (med förlust), och då jag inte har mycket pengar sparat så måste vi sätta oss i en hyresrätt.

Det känns som jag förstör mitt liv genom att separera. Men samtidigt kan jag inte stanna. Denna jävla limbo.

Hur överlever man? Klarar man det? Hur tar barn detta? Kan man träffa någon ny trots all svek man varit med om?

Hjälp

DantesInferno · 16 Oktober 2023 19:13

För det första måste jag säga vilken otroligt jobbig sits du sitter i. Inga av dina alternativ är lätta såklart.

Jag har själv gått i ett förhållande alldeles för länge även om jag vetat att det varit fel för mig. Det slutade med att hon var otrogen mot mig och det gjorde saken ännu värre. Såhär i efterhand borde jag lämnat tidigare, men det är svårt med barn precis som du säger själv.
Även jag är uppvuxen med två föräldrar som var gifta 46 år innan pappa dog.
Jag har alltid haft inställningen att förhållandet ska vara livet ut, men ibland funkar det bara inte.

Om du lämnar har du fortfarande chans att skaffa fler barn, du är ju ung!
Om du stannar kommer du kanske vara olycklig under lång tid och sedan kanske det slutar med att han lämnar dig istället. Han verkar ju inte direkt nöjd med förhållandet…

Endast du kan avgöra hur mycket du själv är värd.

Caro · 16 Oktober 2023 19:26

Ja, detta är otrohet. Ja, du kan träffa någon ny trots allt vad du varit med om. Ditt barn kommer klara det bra så länge du finns där. Du kommer ut ur detta lite tilltufsad. Du har lärt dig några varningssignaler att se upp för. Men att stanna är ett värre svek mot ditt barn än att stå upp för dig själv och dina värderingar. Kom ihåg det.

Det är normalt att känna tillit, det är normalt att satsa allt i en relation - och få det tillbaka. Det finns andra bra män därute som vill satsa samma sak som du. Framtiden är din, som du vill att den ska vara!

Lisa0987 · 16 Oktober 2023 19:39

Jag tror att det är väldigt lätt att säga sådant här, tills man blir utsatt själv……

Ibland gör människor misstag, men i det här fallet så vette sjutton…. Dels det här med att spela bort pengar men att dessutom i princip gå till en prostituerad, dvs betala för sex, över lång tid, lämna dig själv under graviditet osv… det är lite för många fel…. Att du dessutom fått ”jaga” honom…… Jag är ledsen men det låter inte som du värderas speciellt högt av honom.

Det finns ju ingen trygghet alls för dig i er relation, tilliten är borta.

Du vet vad du måste göra.

Buenita · 16 Oktober 2023 21:10

Jag har gjort det. Lämnade mitt ex pga porrmissbruk och barnen var 2 och 4 år gamla. Min kärlek och respekt för honom försvann gradvis med åren då jag insåg på riktigt att han aldrig kommer bli helt ren. Det var det tuffaste jag gjort. Ingen familj i Sverige. Bodde i en helt ny stad. Nytt jobb. Saknade socialt nätverk då vi inte bott där så länge. Men. Jag kunde inte se mig uppfostra barnen så här. Jag ville inte att barnen skulle tro att en kvinnas öde är detta, att bara acceptera sådant liv, vara till för en annan, vänta och hoppas. Nej! Jag kom ihåg att jag är en stark kvinna och att jag fixa detta! Så jag svalde min stolhet och ringde till några hyresvärdar, berättade att jag behöver hjälp, att jag är ensam, men har fast jobb, är pålitlig. Och jag fick lägenheten! Några kollegor hjälpte mig med flytten. Grannen monterade ihop möbler. Och någonstans där började jag inse att det kommer bli bra. Vilken lättnad!!

Det kommer vara tufft men vad är alternativet? Att du stannar kvar, lever i ett medberoende, blir mer och mer fast, ser din man spendera era pengar och sitt barns pengar på spel och porr?? Om du vill veta hur det livet ser ut, gå på anhörigträff för sex- och porrmissbrukare och lyssna. Jag kan tyvärr inte återge hur tragiskt det var…

Min exman ville sluta. Vi fick mycket bra hjälp och han gjorde verkligen allt vad han kunde men lyckades inte. Han trillade dit vid varje utmaning, stress eller tristess. Det påverkade mig och oss. Jag visste att jag inte kunde leva i livslögn och jag hade inte kunnat stå för det han gjorde och låtsas vara en lycklig fru och mamma. Vad skulle jag säga om barnen såg mig ledsen? Eller besviken på deras pappa? Skulle jag göra som kvinnor förr, le bakom ledsna ögon och säga att det inte är något samtidigt som barnen skulle känna av att något är väldigt fel. Jag tog mitt beslut och lämnade. Och jag har aldrig ångrat! Tvärtom är jag glad och stolt!

Du lever i Sverige och du har möjlighet att bygga upp ditt liv igen. Allt går att ordna. Allt! Om jag lyckades med inga besparade medel få ihop en lägenhet, möbler, hjälp med det ena och det andra så lyckas du också! Det enda du behöver göra är att stå fast vid ditt beslut och tro på dig själv

Millansv87 · 17 Oktober 2023 08:16

Tack snälla för peppen. Ibland behöver man bara höra från någon annan exakt det man känner inom sig.

Hur lyckades du ta dig vidare efter sveket/otroheten? Jag är rädd att bitterheten över vad det kommer ta över, och att jqg har svårt att komma vidare även om jag bestämmer mig för att vi ska separera.

Millansv87 · 17 Oktober 2023 08:21

Åh gråter när jag läser detta
Tack för all pepp. Det är ju som du säger, att stanna är ett värre svek mot vår son. Det känns bara så förjävligt att den personen jag litade på, den personen jag trodde ALDRIG skulle göra såhär mot mig eller oss - faktiskt gjorde det. Det är en sådan sorg över det som blev, och det som jag går miste om. Också för att man jämför sig med alla omkring. Att alla ör så lyckliga och att kärnfamiljer är ”det rätta”.

Jag hoppas verkligen jag kommer våga lita och älska någon igen, jag har ju så mycket kärlek att ge. Jag hoppas det finns män där ute som går att lita på

Millansv87 · 17 Oktober 2023 08:24

Ja, det är verkligen så. När man är mitt i det, och lever i mardrömmen så tänker man att det är helt omöjligt att lämna. Men som du säger, jag vet vad jag behöver göra och det är att lämna. Det går inte att leva ett liv eller ha ett förhållande utan tillit, respekt och kärlek.

Som du säger, när jag skriver eller pratar om detta så blir det så tydligt för mig hur han faktiskt ser på mig. Att han inte värderar mig tillräckligt högt. Sorgligt men sant

Millansv87 · 17 Oktober 2023 08:29

Tack för dina ord & vilken enorm resa du gjort. Så jäkla starkt av dig❤️ det är det där att veta sitt egna värde och våga stå upp för sig själv. Jag tror jag kommer hitta den kraften, även om det känns tufft. Är så imponerad över vad du klarat av.

Jag tar till mig av varenda ord, jag hoppas även om det inte känns så i mina mörkaste stunder - att jqg kommer klara detta. Hur berättade ni för era barn? Hur tog dem det? Jag hoppas och tror ändå att vår son kommer klara detta bra, så länge vi fortsätter har en god relation & kommunikation. Men det känns samtidigt så mycket att jag sviker honom, också att jag får honom på 50%z Sen känns allt det praktiska förjövligt (tyvärr) tungt att rodda i, även om det mesta löser sig.

DantesInferno · 17 Oktober 2023 08:40

Ja jag är ju mitt i skilsmässan fortfarande. Det har bara gått 2 månader sedan hon släppte bomben. Visserligen har jag varit missnöjd mycket längre än så och förmodligen hon likaså. Så detta känns ändå som det rätta för just oss och då är det lättare att acceptera känner jag.
Jag bearbetar som en galning och samtalar med allt och alla dagligen. Det underlättar nog att jag är en trygg person i grunden så jag kan se ganska klart på saker och ting. Jag förstår mitt ex personlighet och hennes behov (bekräftelsebehov) och kan därför se hur hon kunde vara otrogen. Hon hade jättesvårt att stå emot frestelsen och blir väldigt enkelt kär. Nu var det en kollega som raggade på henne och hon fick känna känslor hon inte känt hemma på länge.

Men jag inser ju att det är ohållbart att jag ska orka driva familjen till 90% och säkra hennes bekräftelsebehov konstant, samtidigt som jag inte får mina behov uppfyllda. Det är en ekvation som skulle spricka ändå, frågan var bara hur länge jag skulle orka bära allt.

Dvs, jag förstår hur det blev som det blev. Jag tar på mig ansvaret för min del. Men ett svek är ett svek. Konsekvenserna nu är att jag tar avstånd på alla sätt jag kan trots att vi fortfarande bor tillsammans.
Det är inte en enkel sak. Jag hade fortfarande känslor för henne och ville rädda äktenskapet. Hon ville det inte så jag släppte taget direkt. Jag förstår precis hur du känner med tilliten som brustit. Man inser att man levt i sin egen lögn. Personen man trodde man kände är inte alls samma person efter ett svek. Hela ens liv tillsammans får en annan innebörd. Detta har varit väldigt svårt att släppa, men det går.

Att du skriver att du har mycket kärlek att ge är ju jättebra! Du har hoppet kvar inom dig och du VILL.

Jag kan säga att det finns definitivt män där ute som går att lita på. Jag anser mig själv vara en av dom!

Buenita · 17 Oktober 2023 12:56

Vi hade ett kort samtal efter maten (viktigt att barnen är mätta och inte för nära läggdags) och jag sa kortfattat att vi kommer inte längre vara eller bo tillsammans så det betyder att ni kommer bo hos pappa här i huset men också med mamma i en lägenhet. Att vi kommer att vara kompisar men inte längre vara tillsammans. Det gick inte prata mer med så små barn. Frågorna kom allt eftersom. Jag tog barnen till den tomma lägenheten, vi hade med oss en filt, fika och de hade något gosedjur och då hade vi en piknik mitt på vardagsrummet, det var vintertid då. För barnen var det viktigt att få med sig en del gamla saker, få vara med och göra i ordning i sin hörna, det har jag positiva minnen ifrån. Jag flyttade till en liten tvåa, köket och vardagsrummet var ihop och sedan hade vi ett större sovrum med våningssäng, min säng och leksakshörna. Hade oro över hur de skulle ta förändringen, men båda upplevde hemmet både då och nu som mysigt. Så jag kan verkligen säga att det inte är storleken eller de perfekta, nya leksakerna som får barnen att trivas utan att de får vara med på resan.

Mitt ex är en hyperintelligent introvert så han har mycket goda sidor utifrån struktur, ordning, ekonomi, kan lära sig allt om allt. Dessa saker har jag alltid betonat och framhävt som positivt till mina barn. Däremot är han sedan separationen (dvs 11 år tillbaka) besviken/sur på mig vilket han tydligt visat i sitt beteende eller i sina ord (t ex hur han pratar om mig till barnen). Det har varit kämpigt sedan vi separerade men mitt fokus har alltid varit barnens bästa, skapa en vardag där de trivs, känner sig älskade, vågar och vill uttrycka sig. Omgivningen sa alltid att han kommer att ändras, särskilt när han hittar kärlek, men jag visste inombords att han inte kommer göra det. Även hans släkt vände sig ryggen till mig. Så det har varit och är tufft men jag har lärt mig massor! Jag kan inte ändra en annan person men jag kan själv välja vad jag fokuserar på, hur jag lever mitt liv och vilken inspiration jag vill vara till mina barn. Jag har haft helt andra ekonomiska förutsättningar men barnen har alltid trivts hos mig. Du får tänka att mitt ex är ett undantag, har hittills inte hört någon ha det såsom jag haft och vill så klart inte “outa” honom eller få någon typ av tyck synd om mig. Det jag vill att du ska tänka på är att de allra flesta människor hittar ett nytt normalläge och skapar en åtminstone någorlunda fungerande relation med tiden. Så tänk positivt!

Du kommer fixa detta, det är jag säker på! Som jag skrev tidigare, börja redan nu skapa och underhålla de vänner/bekanta du har i närheten för ju mer du ber om hjälp, desto lättare blir det! Och desto mer har du att upptäcka De flesta människor vill stötta och hjälpa andra, på köpet får man ett fördjupat vänskap!

Massor av pepp och tack för dina fina ord