Det finns ju aldrig något bra sätt att släppa bomben på.
Jag har själv aldrig känt någon som helst tillfredsställelse i stunden av att få höra de där orden som sätter ände för en relation.
I vissa fall har jag i efterhand förstått att det som skedde var det bästa, men där och då - nej.
Jag står just inför den situationen nu. Fast på andra sidan.
Att säga de där orden, livets svåraste ordföljder.
Behöver inte säga så mycket om situationen. Vi har hamnat i ett läge där min partner blivit någon annan för mig än vad hon behöver vara. Och så även jag för henne.
Det har varit upp och ned de senaste åren och vi har tagit professionell hjälp för att försöka lösa det.
Men jag har landat i att vi måste fortsätta på ett annat sätt, för jag är inte längre lycklig i den relationen vi har nu, och jag vet att jag pga detta inte kan komma att göra henne lycklig heller.
För att gå tillbaka till mitt första påstående, att det inte går att släppa bomben på ett bra sätt:
Men hur skulle det se ut i den bästa av världar?
Ni som blivit lämnade - hur skulle ni önskat att samtalet hade sett ut?
Jag vet att många av er blivit lämnade pga otrohet. Att flera av er varit helt ovetande om er respektives funderingar och känslor.
Men föreställ er att ni är i min frus situation; ingen otrohet, arbetat på relationen tillsammans och ganska stor öppenhet om känslorna och avsaknaden av desamma.
Oändligt tacksam för era klokskaper.
1 gillning
Jag vet inte om det finns några magiska ord som gör det lättare, utan handlar nog mer om att vara helt ärlig och transparant med anledningarna och vara beredd på att svara på alla frågor.
Och göra det vid en tidpunkt då ni båda är lugna och har gott om tid på er, så att inte någon av er redan är stressad eller upprörd eller haft en riktig skitdag.
Men du verkar klok, så allt det där visste du nog redan. Och eftersom ni går på rådgivning och tycks vara öppna med era känslor (eller brist på känslor) kommer det nog inte som en överraskning för henne.
Det finna en tid att kämpa och det finns en tid att ge upp. Och ibland kan det faktiskt vara en lättnad för båda parter att slippa kämpa mer. Hur ont det än gör initialt.
2 gillningar
Uppriktigt, innerligt och obevekligt!
Var fullkomligt uppriktig när du ger henne budskapet i en innerlig dialog.
Var tydlig, var saklig, möt henne, lyssna och förstå, ta till dig och dela den förmodade rädslan och sorgen.
Men var obeveklig!
2 gillningar
Hej! Jag har läst runt här i typ 2 år utan att skriva något men kände att nu är det dax.
Min situation är inte i närheten lik ditt just nu då jag redan är skild o “pratet” har redan genomförts. Hade jag varit med om det igen så hade jag velat att min partner ska säga lite i förväg att han vill prata om ämne som behöver vårt fulla fokus så att vi kan planera in den så fort som möjligt o även fixa det praktiska runt om med barnpassning mm. Jag hade ej velat åka iväg på någon middag eller liknande utan helst i en välbekant miljö där det finns plats för samtal av känsligt karaktär o utrymme att gråta. Själva snacket skulle jag ha velat vara planerad o att partnern har tänkt igenom o är säker på sin sak så att han ej river upp en massa smärta o sen klarar ej vad den gör med mig utan ångrar sig för att det är bekvämare så. Jag hade gärna velat att han pratat om hans beslut o processen dit utan att lägga skuld på mig utan att det är hans beslut som han står för. Sen att man gå vidare till ett upplägg hur det rent praktiskt ska gå till o slutligen hur kontakten ska se ut framöver. Detta pratar man om tillsammans men det är bra om man har några förslag på hur det kan se ut.
Det jag menar är att jag hade uppskattat att dra av plåstret så snabbt som möjligt o förbereda samtalet innan så mkt det går. Att avbryta snabbast möjligast o inte tveka för det tar så mkt energi o känslor o ångest för den som blir lämnad att leva med det sen o ta sig igenom allt. Sån är jag men jag är väl medveten om att andra har helt andra behov, för att inte nämna att du själv o hon är ju helt andra individer med ert egna historia o personliga erfarenheter.
1 gillning
Jag tror att den som tänker lämna alltför mycket fokuserar på hur beskedet om att man bestämt sig för att lämna ska förmedlas, men ofta glömmer att det också därefter krävs en del av dem i förhållande till den som de lämnar. Många beter sig som att de gått i mål efter ”det svåra samtalet”. Mitt tips till dig är att förstå att det inte bara handlar om ett enda samtal utan att det är en process därefter också där det i de flesta fall finns behov av omtanke och lyhördhet.
3 gillningar
Konsekvens och tydlighet, är mitt råd. Mitt ex som lämnade kunde helt plötsligt krama om mig eller börja titta mig i ögonen. Och han kunde absolut inte säga att han inte älskade mig. Det försvårade processen oerhört.
Jag menar, om min partner inte älskar mig då vill ju inte jag ha en relation med honom. Det var jätteviktigt för mig att han sa det. Fattar fortfarande inte varför det var så svårt.