Första inlägget här men behöver råd.
För 1,5 år sedan lämnade jag pappan till våra 3 barn efter 15 år tillsammans. Det hade växt fram länge och kort sagt kände jag mig ensam och som att hans behov, träning och jobb gick först. Gick från att inte vilja säga något fel eller göra honom arg (för det var han oftast ändå) till att släppa loss och ge mothugg.
Jag flyttade redan efter 3 månader och först ville han ha 2+2+3 men jag sa nej utifrån att jag jobbar i akut verksamhet och inte kan styra mitt jobb så enkelt så jag ville ha hela veckor. Vi till och med bråkade på familjeterapi om det då han påstod att min arbetsgivare borde kunna acceptera ett sånt upplägg… jag lackade ur totalt rent ut sagt. Så det blev hela veckor och byte söndag eftermiddag då ett barn hade träning då.
Nu vill han ändra till fredagar veckan innan, så byte ojämn vecka på fredagen och så har jag dem till fredagen jämn vecka. Och tvärtom då för honom. ”För det blir upphackad helg och känns inte 100, du kom med det förslaget i början ju”.
Jag vill inte enkelt sagt. Jag vill avsluta med helg, byte i lugn o ro på söndag där barnen kan packa påsen själva med vad de vill ha med och varva ner hos andra föräldern. Jag vill inte stressa hem på fredagen för att ta emot barnen.
Ja det kan vara mysigt att börja med fredagsmys. Men utifrån att han inte backar när jag uttrycker att jag inte vill, att det inte känns bra, jag döljer något, jag sätter mig på tvären… med mera. Jag sa nej vid årsskiftet också till att byta veckor för övrigt.
Är jag skyldig att ändra bytesdag?
Just nu känns det som jag sitter i en rävsax. Jag har frågat äldsta barnet (11 år) vad han tycker och han tycker söndagar funkar bra.
Måste jag gå med på att prova?
Om jag inte trivs med det eller barnen inte trivs med det så är jag rädd att han kommer låsa in mig i det ändå.
Jag måste planera semester för hela året redan i februari vilket innebär att jag lagt den utifrån att jag har jämna veckor. ”Vi kan lösa de dagarna som blir knas” försökte föreslå att vi tar det i höst men ”allt känns lättare på sommaren”.
Jag vet inte om jag är oresonlig och behöver kloka tankar helt enkelt för detta äter upp mig.
Det finns inga nya partners med i bilden för info.
Du är inte skyldig att göra någonting.
Men åtminstone jag ser inga nackdelar med att byta fredagar istf söndagar, tvärtom. Ger barnen en hel helg utan packande och flyttande.
Däremot om du med obekväm arbetstid inte kan ändra pga rådande schema så anser jag att han får vänta till dess du lägger nästa schemaperiod, men jag tycker själv att du ska testa… även om du inte är skyldig att göra det 
De måste istället packa på torsdagen, få morgonstress till skolan tillsammans med byte och så ska de saker som inte kan tas i skolväskan köras separat senare på kvällen eller dagen efter av den avlämnande föräldern.
Jag tycker det blir mer omständigt. Föreslog måndag men det fick jag nej på.
Nej jag har inte schema så men varannan hel vecka kan jag vara tillgänglig på ett annat sätt alla arbetsdagar. Vilket underlättar för min arbetsgivare och mig.
Okej… men samtidigt så blir inte en av två lediga helgdagar dedikerad till packande och uppbrott utan helgen blir lugnare för alla. Iaf såpass som jag kan se på det 
1 gillning
Jag jobbar i skola och har stött på många olika varianter av lämningar. Min erfarenhet är att många tycker att det är skönt med byte på fredagar då barnen får en chans att landa ordentligt innan veckan drar igång och man får hela helgen tillsammans utan att söndagen blir upphackad.
Nu var ju inte det frågan och du har ingen skyldighet att byta. Men precis som Noomi skriver så behöver det inte vara en sämre lösning.
1 gillning
Jag hade nog föredragit att byta på fredagarna. Då skulle man få börja och ha en hel helg för sig själv eller med barnen. Lättare att planera och hitta på saker om man har hela söndagen.
Det utan att byten behöver ske på en viss tid, de kanske blir mer naturligt med att hämtning sker på skola/förskola.
Jag kan känna att det är lite som när man är ute och reser, sista dagen packar man sen blir det mest väntan på att åka hem.
1 gillning
Min tanke är att han önskade 2-2-3 och du hela veckor. Nu blev det hela veckor. Kanske bra för ett gott samarbete att möta honom i hans önskan här? Som många andra skriver så kan det vara skönt att landa under helgen för barnen.
Sen kan ingen tvinga dig. Men utifrån din text verkar han vara flexibel och det tycker jag du ska värna om. Ha en testperiod med byte på fredag?
1 gillning
Pratade med de stora barnen igen, de säger igen att de föredrar söndagar men jag frågade då om de vill prova fredag. Och de kan tänka sig att prova.
Så jag har nu svarat honom vad barnen sagt. Så tack för åsikter. Jag gillar inte att han inte själv pratar med dem om vad de vill. De stora är ändå 9 år och 11 år.
1 gillning
Vi hade först 2,2,3 men gick sen över till hela veckor när dottern blev lite större. Först hade vi söndag eftermiddag men bytte sen till måndag vilket jag tycker är mycket bättre. Hatade känslan på söndag morgon att dagen skulle brytas. Älskar att ha en hel helg. Även på barnfria helger är det bättre för då kan man åka bort utan stress om man vill det.
Men min dotters storasyster, som var/är mitt bonusbarn var bytet fredagar (hon hann bli vuxen innan vi separerade). Det funkar också bra. Men att slå sönder helgen tycker jag är trist så jag är nog på ditt X sida i detta.
Lycka till!
Jag håller med de flesta andra här. Vi byter på måndag, sonen kommer själv från skolan och det funkar bra.
Att byta på söndag eller helgen överlag tycker jag låter som det sämsta alternativet 
.
Vi åker ofta bort över helgen, till mina föräldrar eller deras sommarstuga sen är det fotbollsturneringar, matcher och annat som skulle bli så mycket svårare att passa in och ett jäkla stressmoment att behöva hinna hem till någon speciell tid. Nej tack.
Även för min egen skull på barnfri veckan är det otroligt skönt att veta att man har två helt lediga dagar då man kan göra exakt vad man vill utan tider att passa. Även åka bort till exempel.
Men du har ju ditt system som fungerat hittills så jag förstår att det tar emot. Men testa säger jag.
Angående packning ställer jag mig frågan, hur mycket ska de ha med sig om det är något som måste fortgå hela söndagen?
Men jag har ju bara ett barn så borde säkert vara tyst i frågan 
2 gillningar
Nu har jag iofs inte haft 50/50 men om det varit så, så hade jag inte velat byta en söndag. Som andra skriver så hackar det sönder helgen och ska man bort någonstans så måste det alltid anpassas efter byte på söndagar.
Tror det är bra om ni testar i varje fall. Kan ju visa sig fungera bättre än söndagar.
Otydligt av mig gällande packningen, det är en blå Ikeakasse de lägger ner gosedjur, om de vill ha med nån bok så det är verkligen inget som tar hela helgen. Det handlar om att inte behöva köra saker i efterhand.
Kan tillägga bara för att ni ska förstå mitt motstånd, jag gjorde allt för honom i 10 år, jag tog all vab, om det inte var något extremt speciellt på mitt jobb jag inte fick missa. Men oftast fick jag prata mig ur saker på jobbet. Hans karriär kom först, hans träning kom först - på slutet tränade han 2 gr om dagen.
Han drog med mig in i 16weeks of hell för att jag ju behövde stötta honom, det innebar att jag fick gå upp 4:50 för att hinna med träningspass för att hinna lämna barn och han skulle kunna träna när han tyckte det passade honom. Ja jag hade kunnat säga nej, men det kunde jag inte. För då stöttade jag inte, då brydde jag mig inte och jag behövde ju också komma i form. Det finns mer men jag klarar 1,5 år efter separationen inte ens skriva om det.
Jag blev gaslightad har jag fått veta i terapi efteråt.
Men jag förstår vad ni menar men det tar emot ändå då han inte ens pratar med barnen och tar deras åsikt i beaktande. Jag går med på att pröva för att de tycker det är ok.
1 gillning
Jag förstår att du är bitter men jag tror ändå att du ska skilja på dina känslor kring det som hänt tidigare och på den här frågan. Troligen är förändringen inte sämre för barnen, utan för barnen är föräldrar som samarbetar och är sams i praktisk mening troligare viktigare. Det som har hänt har hänt…
Jag är fortfarande ledsen och bitter över sveket jag utsattes för men just nu är min dotter prio ett och hon älskar oss båda och vill att vi är sams.
2 gillningar
Jag är ledsen för din skull och hur du känner och har blivit behandlad. Visst har du valt att gå med på saker under ert äktenskap, men val gjorda under ”medberoende”.
Däremot får du inte tappa fokus och av princip ta beslut utifrån att du vill markera att du numera tar egna beslut UTIFRÅN DIG.
För jag tror att den känslan spelar in här. Du vill inte vika dig för det har du gjort under hela ert äktenskap o ev ibland efteråt också.
Du måste tänka efter vad som är logiskt bättre för DIG o BARNEN. Du får bortse från att det var hans förslag och det är inte att ge vika att acceptera förslaget. Den tiden är förbi.
Men fatta beslutet utifrån vad du tycker och vill, inte av princip att inte gå med på hans förslag.
Och poängen är att det är just det jag gjort, han tog upp det i onsdags, med att jag skulle tänka på det sa jag. Initialt sa jag att det kanske kan vara bra men att jag skulle tänka på det. Jag gick igenom det logistiskt, känslomässigt och vad som skulle vara fördel/nackdel utan hänsyn till alla tidigare känslor. Men när jag då lyfter upp vad jag känner, tänker och att det är för snabbt som han vill införa det redan nästa vecka så är det jag som inte berättar allt utan bara säger nej för det för att det är hans förslag.
Jag får inget val från honom upplever jag, jag får inte uttrycka mina tankar o känslor.
Och som jag upprepar men ingen verkar reflektera över här med, han pratar inte ens med barnen om vad de tycker!
Men ja, tidigare känslor har inte med saken att göra och ja jag är bitter. Men jag har varit den stora i detta, trots allt han gjort mot mig. Men att han direkt kallar mig oresonlig och att jag döljer något gör mig förlåt otroligt arg och småsint då.
1 gillning
Om barnen ändå måste rätta in sig i vad ni vuxna bestämmer, så vet inte jag om deras åsikt ska efterfrågas. Det är också att lägga ansvaret för beslutet hos dem, vilket kan tyckas bra och korrekt.
Men i en icke-fungerande föräldrarelation så tenderar de att inte vilja ändra något eller att vilja vara lojala med båda (ge olika besked) och jag vet uppriktigt sagt inte om det är så bra.
4 gillningar
Jag kan verkligen känna igen mig i att man känner att man blivit dåligt behandlad i sin relation. Gjort allt för att underlätta under relationen. Många ggr vikt ner sig och känt sig ouppskattad. Jag gick i terapi under i princip hela min relation. Han har gjort fel i mycket MEN jag hade inte förmåga att stå emot, sätta gränser osv. Och det är ett ansvar jag måste ta för mig för att i nästa relation att det ska funka bättre. Mitt ex vägrade betala tillbaka ett större lån han hade till mig och skulle sen tjaffsa om 600 kr som jag lagt ut för kläder till vårt barn samtidigt som han suttut i sammarbetssamtal och sagt att pengar inte är några problem. Tro mig, det BRANN i huvudet på mig. Var så jävla arg, kränkt och förbannad. För mig handlar det om principsaken i förhållande till att inte få tillbaka. MEN… jag insåg att jag kommer behöva välja mina strider. Utifrån tänker jag att han gått med på vv och det är ju positivt för det var det du önskade. Men jag tänker att för att få ett långsiktigt bra samarbete så kan de va värdefullt att ibland gå till mötes. Det kan va så lätt att bli nitisk för att man känt att man vägrar ge personen något för han har ju tagit så mycket från en själv (livsutrymme). Du ska inte behöva böja och vika dig i allt. Men var smart. Var flexibel kring saker som ksnske eg inte är så “stora” för då har du större utrymme att säga nej när det är saker som verkligen är viktiga för dig där det inte går och du har då ändå fyllt på lite i flexibilitetbehållaren tidigare. Hoppas du förstår vad jag menar.
3 gillningar
Vi frågade inte vår dotter när vi bytte från söndag till måndag. Det är trots allt vi som är föräldrar och vi presenterade bytet som något bra och praktiskt för alla.
4 gillningar
När det gäller så små barn så tycker jag inte de ska ha så mycket “säg” i den frågan. Som @Lisa0987 så klokt skrev så blir det risk för lojalitetskonflikt och barn ska inte behöva ta vuxna beslut.
Men det förutsätter ju att man kan hålla god min när man pratar med barnen inte säga irriterat “nu har PAPPA bestämt att vi ska göra så och så”. Istället lägga fram det som att vi prövar så här nu och vi tror det blir bättre för alla, funkar det inte får vi tänka om.
Låter som att vi alla gaddar ihop oss mot dig och det är självklart inte meningen. Men ett fungerande samarbete är ju så mycket enklare, och ja många gånger måste man bita sig i läppen men åtminstone jag upplever många vinster i långa loppet genom att vara den större personen.
Sen finns det idioter som man aldrig kan nå eller samarbeta med 
. Dessa bör man undvika så långt som möjligt.
3 gillningar
Vi har fredagskväll vilket på ett vis fungerar väldigt fint. Man får börja med en helg och kan ta söndagen till mys och smidig övergång inför skola. Nu äter vi middag ihop på fredagen och umgås en kortare eller längre stund än så länge, får väl se om det håller i sig beroende på hur livet utvecklar sig.
Nackdelen är ju att fredagen blir lite stressigare och låst för tex en långhelg. Men tror vi föredrar detta åtminstone så länge som barnen flyttar lite större grejer mellan som typ dator mm.
Med tiden kanske lämning måndag i skolan och hämtning av annan förälder på eftermiddagen är bättre? Nackdelen (eller fördelen för vissa) är väl då att man inte har någon naturlig överlämning där man kan prata face to face om vissa grejer 