Backa ur detta asap 
3 gillningar
Du har rätt. Vi famlar nog båda två i mörker utan att veta vart vi är på väg…
1 gillning
Lämna! För din skull. Detta låter inte som en bra person. Sexköpet ser jag som det grövsta. Men lögner osv är något som kommer skava och dyka upp mer än en gång i relationen om han är så pass frisläppt i de värderingarna.
1 gillning
Han säger att han ångrar sig men jag hade nog önskat ett tydligare ställningstagande. Kanske med en tanke om de tjejer han utnyttjat… Något sådant kan jag inte se.
Vi hade redan skridit till verkat med barnplanerna. Han hade egentligen inte tänkt berätta detta för mig nu utan hans tanke var att vänta. Jag pressade fram det.
Skulle inte förvåna mig om det sen kommer fram ännu mer i så fall.
Menar du att du redan är gravid?
Tycker detta är så allvarligt. Att undanhålla detta är inte en liten sak. Det är ett stort svek.
1 gillning
Herre du milde… tacka gud att du inte hunnit bli gravid (du skrev att ni pausat barnplanerna och det hoppas jag innerligt stämmer för din skull) så ta dig ur den här sk. relationen så fort som möjligt.
Du har redan barn som du inte får/kan riskera framtiden för, så tänker du inte klart rörande dig själv så försök iaf visualisera framtiden för dem 
1 gillning
Jag har en liknande erfarenhet. Mitt ex berättade efter 1,5 år att hans första ligg var med en prostituerad utomlands. Jag blev äcklad och började ifrågasätta honom, oss och många små saker. Der var svårt i stunden att komma fram till rätt beslut men jag valde att stanna hos honom. Anledningen var att han ångrade och skämdes för detta, att det var ngt han gjort som 16-åring och att det inte hänt fler gånger. Vi var tillsammans i 5 år och jag gjorde slut pga andra saker.
Mina tips till dig:
- ta in inputs men tänk på att nu skriver du i stundens hetta och lyfter främst hans negativa sidor. Låt det här ta tid.
- fundera över tilliten, vad kan ni vara öppna om? När är det svårt? Känner du att han kan lita på dig? Litar du på honom? Alla dessa saker är färskvara, vi behöver skapa en stabil och trygg grund innan tilliten och tryggheten finns där på riktigt. Men det behöver man förstås fortsätta vårda och ta hand om. Hur ser du på detta, är ni båda intresserade av att skapa mer trygghet i relationen?
- fastna inte ultimatum eller löften, jobba mer med att skapa trygghet i vardagen. T ex med kommunikationen, i beteende osv.
Min egen personliga åsikt är att jag önskar jag aldrig fått veta om det där sexköpet. Samtidigt så kunde jag känna att då han var så öppen och sårbar om detta, kunde jag känna att han skulle säga ifall han skulle t ex tappa intresset. Så det finns alltid två sidor.
Så, andas, tålamod och låt alla intryck, tankar och känslor landa innan du bestämmer dig för hur du vill förhålla dig till situationen 
1 gillning
Jaha, men vet du vad, glöm mina första svar i tråden, de byggde på en helt annan uppfattning än vad som framkommit i senare inlägg. Det här är ju inget att bilda familj med? Och då inte enbart på grund av ett enskilt felbeslut, utan för hela sammanhanget med lögner, övergrepp (som ett intrång i någons sociala medier är) och oförstånd att se sitt ansvar i fel som begås.
4 gillningar
Tänker du att detta som TS skriver handlar om en 16-åring, eller att det ens på något plan är jämförbart med alla dina egna personliga erfarenheter, likt även i det här fallet? 
Tack för ditt svar. Så klokt och fint formulerat❤️
Hade det hänt just en gång i ungdomen så hade jag nog också kommit över det, men min kille var drygt 20 vid sista och tredje köpet. Det tycker jag är svårare…
2 gillningar
Drygt tjugo vid sista köpet? Men hur gammal är han nu?
25
Hur gammal är du?
Drygt tio år äldre?
Yes, stämmer.
Okej så det är även en någorlunda stor åldersskillnad mellan er? Och vid 25 avger han ett nykterhetslöfte, ska skaffa barn med dig som nu bör vara 36, snokar i telefonen mm. Kanske dags att satsa på någon med lite mer mognad?
4 gillningar
Det verkar även som om du rusat in i detta från ditt gamla förhållande med dina barns pappa. Slå ner lite på farten och fundera mer på vad du vill i livet.
1 gillning
Jag tänker nog precis som alla andra som svarar på olika trådar, vissa väcker mer känslor, vilja att hjälpa eller önskan om att ge råd.
Jag kände helt enkelt för TS och hennes situation och ville svara. Man måste inte ha exakt samma utgångsläge för att ge svar och stöd 
Men ja, jag känner att jag kan förstå TS och de tankar och känslor som kommer när man plötsligt får informationen som ändrar bilden på sin partner.
3 gillningar
Jadu… vet inte längre vad jag ska/kan/vågar skriva, men för egen räkning hade jag backat ut.
Inte bara för nutid, utan än mer för framtiden.
Men det kan vara fel, jag vet ju inte hur du tänker och vad som är din egentliga drivkraft. Men att skaffa barn med det “barnet” (jämnårig med mina för övrigt) känns väldigt tveksamt för alla inblandade parter… inte minst för dina egna barn.
Hur gamla är dina egna barn förresten?
Alltså… Då vi är tillbaka i sakfrågan vill jag ändå kommentera, att är man drygt 20 år är man nog fortfarande att klassa som ”ungdomen” under förutsättning att man är införstådd med vilket gravt fel som begås och väljer att ta lärdom av det.
1 gillning