Hej, det är kommer troligtvis bli ett långt inlägg. Får se vilka av er som orkar ta er igenom vår historia.
Så, jag och min sambo träffades först när jag var 22 och hon var 16. Hon var vid tillfället singel men inledde snabbt en relation med en anna kille i hennes ålder. Hon var dock otrogen mot honom med mig (jag vet, jag är/var ett svin). Såhär pågick det i ett halvår innan jag kände att jag ej var intresserad av en sån relation längre. Vi hade kvar varandra i livet som “bekanta” dock. Åren gick och hon blev singel, vi började ligga igen. Hon ville ha förhållande men jag var ej redo. Hon inledde en relation med en annan kille men fortsatte också ligga med mig (jag hade nu flyttat till annan stad för studiet så vi sågs endast vid sommar/jul). Vi behöll nu kontakten som vänner dock, pratade i telefonen nästan dagligen.
Jag tog examen och flyttade hem, vi fortsatte träffas och hon lämnade sin kille för mig. Då hon var sambo med honom och hade inget annat boende så flyttade hon direkt in till mig. Det var nu först efter 5 år till och från som vi blev ett par. Samt mitt första riktiga förhållande och jag blev sambo direkt.
Hon flyttade in under en dag och tog med sig sin hund, jag är hundvan då jag har vuxit upp med hund. Hon var även intresserad av att skaffa en till, jag gav tillåtelse till detta. Men det var väl här första tecknet på bristande kommunikation uppkom. Jag gav henne tillåtelse att hon skulle skaffa en hund. Min syster var själv tillsammans med en kille som ej ville ha hund men hon hade två stycken som hon tog om. Men när min sambo skaffade en till så tvingade hon mig att ta minst 50% av ansvaret då vi nu hade skaffat hund. Jag gick på hälften av valpkursernas tillfällen, det var jag som vaknade på natten och gick ut när valpen behövde kissa osv. Det här nötte på mig och gjorde mig irriterad på henne.
Efter cirka ett år kom en oplanerad graviditet, jag visste att jag ville ha barn någon gång i framtiden. Samt att jag skulle vara helt färdig med studierna när barnet kom (pluggade nu en master), även om hon fortfarande studerade. Vi valde att behålla barnet. Tiden tickade på och tillslut kom vårt första barn. I början så var allt jättemysigt och vi var så gulliga mot varandra. Sen började vardagen komma tillbaka (dock inget speciellt negativt, bara att allt blev som vanligt).
Efter cirka 9 månader efter första sonen kom försökte vi bli gravida igen. I samband med detta var jag borta på semester med mina vänner. Under semestern fick jag lite feeling och önskade ett frikort, något min sambo alltid har varit öppen med. Hon har alltid sagt att om jag känner för det så ska jag alltid fråga henne istället för att gå bakom hennes rygg. Jag frågade och stod på mig lite när hon tveka. Jag fick det och var tydlig med att hon inte skulle ge mig det ifall hon någonsin tänkte använda det emot mig. Det skulle hon inte. Jag utnyttjade dock inte frikortet. När jag kom hem så använde hon det dock emot mig. Hon ville nu ligga med min bästa vän (vad fan?!). Hon bröt ner mig så mycket att jag till och med ringde och frågade min vän om en trekant (han har också sambo och barn vid tillfället).
Han tackar nej, men det blir såklart massa drama. Jag förlorar min bästa vän då hans sambo inte vill att vi ska ha kontakt pga min sambo (förståeligt enligt mig). Det här är första gången jag seriöst funderar på att lämna min sambo (år 2021). Men, ni kanske kommer ihåg, vi försökte bli gravida? Självklart blev det positivt på stickan… så jag stannar under graviditeten och tänker att jag kanske lämnar när barnet har kommit.
Barnet kommer och vår relation fortgår, jag låter henne träffa andra tjejer (hon ligger med 1 totalt) men sagt att hon aldrig får vara med andra killar. Hon testar att låta mig träffa en annan tjej, jag träffat henne vid ett tillfälle men min sambo börjar må för dåligt så jag avbryter och lovar att aldrig ens fråga om det igen nu när vi vet hur hon mår i den situationen. Hon slutar också och träffa tjejer och säger att hon endast gjorde detta för min skull då jag tyckte om den tanken och för att hon vill att jag skulle gilla henne mer.
En gång på fyllan blir jag arg på henne och ber hennes bästa vän om nakenbilder, detta för att “hämnas” då hon tog min bästa vän på det sättet…
Tiden går och hon av en “slump”(?) tar upp kontakten med ett gammalt ex. Det var över 10 år sen de höll på nu och jag tycker det känns okej. De börjar ses och hon frågar om hon får sova där (han bor långt bort). Jag går med på detta och tänker att om hon går över några gränser är det hennes val och hon som förstår relationen.
Hon sover där tre gånger och sen bjuder hon hem ex’t till oss för att jag ska får träffa honom. Vi dricker alla tre i soffan, jag tar det lugnt då jag ska upp med barnen imorgon. När jag går och lägger mig märker jag hur de slutar prata, jag kikar ut genom dörren och ser att de båda sitter och skriver på telefonerna (antar med varandra…). Han åker hem, jag håller mig lugn men dagen efter konfronterar jag henne.
Tydligen så har detta hänt när hon har sovit där de tre kvällarna:
- Hon ligger med huvudet i hans knä och han kliar hennes i håret. (Hon pratar om detta med sin bästa vän och hon meddelar nu också att jag har bett henne om nakenbilder.)
- Han går ner på henne och hon kommer.
- Hon tar med sig kondomer och de har sex.
Efter detta väljer jag att försöka förlåta och fortsätta som inget, hon vill dock att hon ska få ha kvar relationen med ex’t. Något jag ej kan gå med på, denna gången står jag verkligen på mig och får igenom att de ej ska ha kontakt.
Nu är vi här 3 månader senare, vi har nu flyttat till hus (påskrivet innan hon var otrogen). Jag mår piss, vet ej hur jag ska kunna gå vidare. Vet inte hur eller om jag bör lämna? Jag mår en bra i relationen men älskar henne konstigt nog. Hon är min enda trygghet då jag har blivit väldigt isolerad under det här förhållandet. Vet inte hur jag någonsin kommer kunna fatta det beslutet och faktiskt genomföra det. Hon vill att jag ska förlova mig för att visa att jag verkligen vill detta. Jag hade faktiskt tänkt fria innan jag fick veta detta. Jag hade också tänkt fria innan hon ville ligga med min bästa vän, men dessa saker har skjutit på friandet. Vi har nu varit tillsamma i 5 år, och känt varandra i totalt 10…
Vi kommer gå några hundra tusen back pga bostadsmarknaden sen vi köpte också om vi måste sälja nu…
