Hej!
Jag har försökt att sätta mig in i hur detta med bodelning egentligen fungerar.
Jag är med på att värdet av alla tillgångar ska delas lika osv.
Men hur gör man egentligen med allt lösöre? Hur värderar man bestick, serviser, handdukar, sängkläder, utemöbler och allt annat som hör vardagen till?
Känns märkligt att tillskriva dessa saker något speciellt värde om det är vardagsföremål.
Har tittat igenom en massa guider på nätet, men detta tas aldrig upp.
Vad gäller lottläggningen så antar jag att det oftast går att lösa gemensamt. Men behöver man verkligen dokumentera vem som ska ha vilka handdukar i bodelningsavtalet?
Svar nej.
Ni kan vara hur detaljerade som helst eller så skriver ni bara “Bodelningen har gjorts i godo”
Utgångspunkten är att var och en behåller de föremål som de fört med sig i boet såvida det inte blir en sned fördelning, t ex att den ene gjort sig av med sina prylar för att inte ha dubletter.
Det som köpts gemensamt får delas så rättvist som möjligt.
Huvudsaken att det blir så rättvist som möjligt men det kan ni komma överens om sinsemellan utan att skriva ner varje pryl så länge inte en av er är en sådan som ska bråka och komma med krav i efterhand, då är det bra om det är så detaljerat som möjligt.
Som Rulle skriver så gäller det väl att ni är överens. Det kan vara värt att tänka på att även om varje enskild vardagspryl känns nästintill “värdelös” så som ganska slitna handdukar man haft ett tag, så blir det ändå rätt mycket pengar om en behåller allt eller det mesta och den andra måste köpa allt nytt. Jag lämnade det mesta åt exet och fick köpa det mesta och det har rullat ut en hel del pengar på det.
Det beror ju lite på vad ni faktiskt har för lösöre. Somliga har ju inte ett skit som är värt något på andrahandsmarknaden medan andra har huset fullt med antikviteter, konst och dyr elektronik. Men ni får väl försöka komma fram till en gemensam värdering av det, som ni kan komma överens om?
Har någon av er en äkta Rembrandt, Dali, Da vinci eller dyra serviser/ kristallglas kan ni ju grunna över hur det ska fördelas men är det ikea-bestick och enkla bruksföremål är det en annan femma, om ni delar hälften var eller om den som behåller prylarna ger den andre en summa för att köpa nytt.
Istället för att plicka ur, packa ihop och sätta upp en bokhylla och jag sedan behövde skaffa en ny köpte jag en ny bokhylla åt mitt x och besparade oss båda en massa friktion och besvär.
Jag tyckte det var oerhört jobbigt att dela på lösöret. Jag blev nästan äcklad av att vi skulle gå där och peka på saker och dividera. Saker som vi köpt tillsammans släppte jag till henne det mesta. Detta slutade med att jag inte fick med mig jättemycket saker. Det var ju dumt, saker kostar pengar. Mitt tips är att om du hatar den där fåtöljen om ett år så kan du ju byta den då. Känslan kommer garanterat att släppa. Ångrar att jag inte tänkte så då.
När jag och mitt x separerade så satte vi inget värde på löseret. Det mesta gick till den som ville ha det. Vissa saker delade vi rakt av, som tallrikar mm. Hälften vardera. Sedan hjälpte jag mitt x att köpa möbler till barnens rum hemma hos honom då jag har högre inkomst. Jag var i många avseenden för generös, säkert till viss del beroende på att jag var den som ville separera.