Precis, det blir ännu svårare med barn inblandade. Men man MÅSTE skilja på samarbetet med barnen och allt annat runtomkring. Har flera gånger hört exet dra in barnen och säga det är för barnen skull… my as, det är för ditt ego du vill göra si och så, tänker jag. Inte en enda gång visat någon hänsyn till mig och stressat på mig jättemycket om bodelning. Men jag har stått emot då jag inte vetat hur jag vill ha det med bodelningen… var så mycket känslor och tankar jag var tvungen att ta itu med först… vad sjutton hände? hur ville jag bo och leva med barnen?
Ja det var många frågor jag behövde få ett svar på innan jag kunde fatta ett beslut om hur jag ville göra med bodelningen. Det är ju endå ett beslut jag inte vill ångra. Vilket jag förstått att flera runtomkring mig gjort för de inte orka kämpa.
Nu känner jag mig starkare och vet hur JAG vill ha det i mitt nya liv med barnen och vad som blir bäst för oss och mig.
Det tog ett tag, men glad att jag stod på mig… ja det är inte slut ännu… vi har inte börjat bodela… men tiden jag gav mig och som jag kämpade för ångrar jag inte.
Kände att jag inte kunde ta några stora beslut mitt i all känslostorm.
2 gillningar