Mitt ex ville först driva igenom en bodelning utan att veta om vi skulle skilja oss eller inte?
Ja sa tvär NEJ!
Nu hörde jag något om att det skulle vara till exets fördel om vi hade gjort det under äktenskapet och inte i samband med en skillsmässa.
Men fattar inte riktig vad det skulle vara?!?!
Försökt söka på internet men hittar inget.
Exet reagerade lite konstigt när jag visade skilsmässoansökan.
Känner mig så lurad.
Någon som vet? Är så nyfiken på vad det skulle kunna vara…
Bodela när man är gifta och alltså inte ansökt om skillsmässa.
Och så skiljer man sig 1-2 år efter att bodelning är klar.
Varför skulle man vilja göra så???
Det enda jag hittat är att om man gör bodelning under äktenskap så var det viktigt att man skrev äktenskapsförord oxå så man inte behöver bodela allt igen vid en skillsmässa på det man just delat.
Undrar vad exet smider för planer…!!! Eller dom sprack nog när jag ansökte om skillsmässa…
Det beror väl på vad han har för tillgångar, eller har tänkt att skaffa sig, tänker jag. I mitt fall var vi “fattiga” när vi gifte oss. Inget äktenskapsförord. Vi ägde huset, gemensamt, redan innan. Under de år som vi levt tillsammans har han startat företag, haft bra lön och kunnat spara undan mycket pengar både på banken och i olika bra försäkringar. Vid bodelningen började nog mitt X ångra att vi inte hade något äktenskapsförord. Han trodde dessa pengar var “bara hans”, men fick veta att så var det inte. Det blev jag som gick därifrån med pengar på banken. Särskilt sved det att han fick köpa ut mig ur företaget.
Nu skriver du inget om vilka tillgångar din man har, men det datumet som skilsmässoansökan är inkommen till tingsrätten kan användas till brytdatum, dvs de tillgångar ni hade då ska delas mellan er. Kanske han hade tänkt att göra något fiffigt med sin ekonomi innan, så att han inte hade så mycket tillgångar? Hade det funnits ett bra skäl till att bodela under äktenskapet hade du nog känt till det, tänker jag.
Vi hade inte heller något äktenskapsförord när vi skiljde oss. Min man hade inte själv hög inkomst, men hans familj hade mycket pengar, som hade stoppats in i bl a huset.
När vi skiljde oss blev både han och hans familj först då varse att jag har juridisk rätt till hälften av hans tillgångar. Jag hade inte heller tänkt annat än att vi skulle vara gifta hela livet och att vi inte behövde ngt äktenskapsförord (nu tänker jag annorlunda, inte blanda ihop ekonomier i framtiden). Jag lät en jurist ta hand om hela bodelningen. När man tar hjälp av en jurist som ska ta fram ett bodelningsavtal bygger det på att man ändå är överens om de uppgifter som lämnas in, och att det bygger på frivillighet. Om man misstänker att ngt inte står rätt till får man ansöka om bodelningsförättare. Vi gick inte så långt. Men det dök upp mystiska skuldebrev som jag aldrig sett, på olika belopp, förhandsifyllda som de ville jag skulle skriva under. Jag fick sms om att jag skulle tänka annorlunda än det juristen sa. Vet till slut inte om det var korrekta uppgifter som lämnades in, det blev kanske hälften av sanningen. Men att ta hjälp av en jurist var självklart, och definitivt värt pengarna. Juristens arbete kostade några tusenlappar för oss var, för han höll på några turer hit och dit.
Jag tänkte också att vi skulle vara gifta resten av livet.
Vad jag vet hade exet lån och låg lön när vi möttes.
Det var det jag som hade hög lön och inga lån.
Inga tillgångar hade exet vad jag vet.
Känns som jag blivit rånad och håller på att bli rånad igen, på det vi byggt upp.
Jag vill att det ska schysst till och att vi delar 50/50 men får en stark känsla att det är nått fuffens på gång.
Eller så är det bara en känsla utan grund för att jag är så sårbar just nu och fantasin rusar iväg. Men tilliten är på noll just nu. Då jag litat och delat allt jag har och mig själv så vänder exet ryggen och går utan att vilja prat om varför, vad gick fel.
Inte en vettig förklaring eller viljan att sitta ner och prata. Tycker att man förtjänar det efter att man levt så många år ihop.
Just den grejen var precis när jag lämnat besked om att vi måste skiljas. Då hittade jag på natten när jag var uppe ett förhandsifyllt skuldebrev till hans mamma, som de försökte få mig att skriva under.
Jag tror det handlade om att de ville reglera kostnaden för ett utlägg på fastigheten som hans mamma hade lagt ut åt sin son tidigare. Jag vågade varken säga bu eller bä, hänvisade bara till juristen att han fick kika på allt, när frågan kom på tal dagen innan. Morgonen efter var det borta. De förstod väl att jag inte skulle gå med på att skriva under. Sedan dök det upp ett nytt skuldebrev i bodelningen på ett ännu större belopp, från exmannen till hans mamma. Som sedan ändrades till ett annat belopp. Något skumt var det.
Ja, det var en del med dessa efterhandskonstruerade skuldebrev i bodelningsprocessen. Det handlade väl helt enkelt om att de ville minska hans tillgångar som jag skulle få del av via bodelningen. Det slutade med att det kom med ett skuldebrev på 100 tkr som jag tror de skapade i efterhand, men jag drev inte den frågan vidare. Jag visade upp alla mina kort på bordet, hade inget att dölja.
Det var på mitt initiativ vi anlitade en jurist som skulle ta fram ett förslag på bodelningsavtal. Hade min exman bestämt, hade han bara velat att vi delat huset. Jag har genom åren tagit all föräldraledighet för tre barn när han jobbat, fått minskad både arbetsinkomst och pension för att jag tagit hand om både honom och familjen, så jag tyckte väl att det var rättvist att vi skulle dela allt gemensamt, enligt bodelningslagen.
Dock byggde det på att vi var överens och att vi litade på de uppgifter den andra lämnade in. Var vi inte överens, sa juristen att vi var tvungna att skaffa ett personligt ombud, ansöka om bodelningsförättare.
Jag trodde ett tag att vi skulle behöva ansöka om bodelningsförättare för min exman inkom inte med alla sina uppgifter, han undanhöll konton, och så var det dessa mystiska skuldebrev. Men när jag skrev att om han inte inkommer m sitt underlag får vi ansöka om bodelningsförättare, då kom han in med det. Kanske kände han att det blir sämre för honom om vi gick via en bodelningsförättare, jag vet inte. Tror inte allt stämde, men jag ville inte strida mer. Kanske blev det 2/3 av sanningen.
Nu är den delen över i varje fall. Det som kom ut av bodelningen åker nu rätt in i en bostad för mig och barnen. Då barnen bor mest hos mig, känns det ju tryggt.
Usch vad trist det lät detta med skuldebreven. Verkligen lågt att hålla på så där av exen. Här måste jag ändå säga att mitt ex och jag skötte det snyggt. Vi var överens om all bodelning och inga fula tag.
Kan ändå hålla med om att jag ogärna kör gemensam ekonomi igen, likaså flytta ihop igen är jag nog mycket försiktig med.
Ja fy vad tråkigt när det blir så där. Hoppas jag slipper, men det återstår att se.
Tänk på dig och barnen vad fint ni ska få det och bara på dina och barnens villkor.
Känns bra här att ingen klagar på hur jag gör med barnen eller annat runtomkring.
Skumt agerande av ditt ex också Happy att vilja bodela flera år innan. Alla larmklockor ringer. Det känns instinktivt att du bör vara på din vakt och det är komplicerat allt sådant som har med skilsmässor och bodelning. Så det du och andra är inne på är att du så klart ska ha en jurist till hjälp som jobbar för dig. Absolut inte värt att snåla in på några tusenlappar med risken att kanske förlora hundratusentals kronor på ett lynnigt ex.
Jag vet inte om man börjar få en förvrängd/vinklad bild av verkligheten. Ju mer man läser här inne om alla som råkar illa ut av sina ex ju mindre sugen blir man på att hoppa in i något nytt.
Tack @Happy. Det är precis detta som gör att jag håller mitt fokus, barnen. Jag tyckte bodelningsprocessen var väldigt jobbig, för det var inte han som var inblandad utan också hans mamma, som var den “listiga” i detta. Det kändes jättejobbigt. Jag hade ju sett oss som nära innan allt det här började. Det var en trygghet att luta sig mot och hela tiden hänvisa till jurist, det finns ju en lag för detta.
Lite så är det ju. Innan hela min kris, hade jag också en ganska naiv bild av livet och trodde allt gick att lösa bara jag jobbade hårt, och att det var “normalt” det vi hade. Men nu har jag fått bevisat motsatsen. Det som det har gett är dock erfarenhet och visdom jag har med mig hela livet, jag ser på livet på annat sätt. Måhända har jag haft en lite för godtrogen och naiv bild av livet tidigare, nu är den mer realistisk. Kommer dock behöva jobba mycket med tillit om det skulle dyka upp någon annan i mitt liv framöver, nu vill jag bara vara själv med barnen. Hitta fotfästet igen helt enkelt.
@Masai, otroligt stört beteende att en förälder ansluter sig på det där sättet. Ska man behöva kolla upp hur föräldrar och anhöriga är också innan man väljer partner. Föräldrar borde hålla sig helt neutrala och inte blanda sig i.
Det lät inte helt lagligt detta med skuldebrevet. Ett jäkla beteende att slänga upp den framför nästan också. Var den inte bakdaterad också. Jag skulle bli så jäkla förbannad så jag hade nog sagt att vi river det här eller ska jag behöva göra en polisanmälan till försök till bedrägeri
Jo, det var den. Men jag vågade och mäktade inte med att gå i konflikt om detta också. Jag ställde frågan kring skuldebreven under ett möte med juristen, men då sa han att det var daterat före brytdagen, och då gällde det. Men hur ska jag veta vilket datum som hans mamma skrev detta till sin son, hon kunde ju skriva vilket datum som helst. Juristen sa att han hade inga befogenheter att gå in och kolla kontoutdrag. Han utgick från det som inkom till honom. Det var när jag tog upp detta som juristen sa att är ni inte överens, får ni ta hjälp av bodelningsförrättare. Det var också efter att jag ifrågasatte det överraskande skuldebrevet som det ersattes med ett nytt skuldebrev med ett lägre belopp, dock ändå mycket pengar. Jag tänker att det får vara på deras samvete att leva med. Jag har åtminstone varit ärlig och följt lagen. Men det stämmer att det finns en formulering i lagen om att man kan gå tillbaka typ 3 år i tiden, för att säkerställa att det inte göms några tillgångar i en bodelning vid skilsmässa (11 kap. 4 § i Äktenskapsbalken).
Det känns hur som helst väldigt skönt att denna process är över, och att jag nu kan fokusera på att bygga upp ett stabilt och tryggt liv för barnen och mig.
@Masai jag förstår att du inte mäktade med att gå till botten med det där. Jag hade sannolikt inte heller orkat. Gott nog att kolla ur det hela med så lite skada som möjligt. Hur man än gör för man betala ett högt pris för en skilsmässa. Är ju en helt annan sak också om barn är inblandade få man är lite mer beroende av att hålla sams. Jag antar att det blir lite enklare att få till ett bra samarbete med barnen då. Tyvärr så läser man mycket sorgliga historier här med att många ex inte tar sitt ansvar för barnen och det djupt tragiskt
Ja, verkligen. När jag började läsa här på forumet förstod jag att jag inte var ensam, att det jag levde i inte var sunt, men att det fanns en väg ut. Jag har fått en mycket bistrare syn på livet, men också har hoppet och livsgnistan kommit tillbaka på något konstigt vis, har hittat mig själv igen. Jag väljer nu en annan väg, än den jag trampat på så länge och inte kommit någon vart. Detta året har för mig varit ett uppvaknande - fruktansvärt jobbigt, men en kamp för det goda som känns viktig, rätt och livsnödvändig i mitt fall.
@Masai, det är lätt att bli hemmablind och lite passiv och har svårt att komma ur en dålig relation. Det är alltid svårt med förändringar för man vet inte vad det nya blir. På sätt och vis kan det vara en fördel att ha blivit lämnad och slippa lämna. Om jag själv någon gång hade lämnat relationen så hade det tagit bra många år till. För egen del så blev det lite som en befrielse att mon fd tog beslutet och satte bollen i rullning.
Jag känner också att jag har utvecklats mycket under dessa två år och man har hunnit tänka mycket. Känns mer nu som man vet vad man vill med sitt liv och vad man inte vill. Jag kommer aldrig mer leva i en relation där inte jag känner att jag får vara med och bestämma till 50%
