Vi är precis i början på vår diskussion kring bodelningen och har ett dilemma. Vi har en gemensam fastighet i Stockholm. Den är belånad till ungefär hälften av marknadsvärdet. Vi skulle var och en för sig kunna ta över lånen på fastigheten. Men den som bor kvar ska ju lösa ut den andra. Dessa pengar måste lånas, och våra inkomster räcker inte till de summor det skulle handla om. Hur gör man då?
Det är jag som vill behålla huset mest. Jag skulle vilja ha ett avtal där vi kommer överens om att överskottet vid försäljning/värdering ska delas lika senast då vårt yngsta barn är 18 alternativt när huset säljs. Är det helt galet? Förekommer sånt? Vad finns det för fallgropar? Hur ska vi göra för att ingendera parten ska oroa sig för att bli lurad?
Vi kommer att låta en jurist titta på ev avtal, men vi är inte där ännu. Om det här verkar vara en omöjlig variant så är det ju lika bra att lägga den åt sidan på en gång. Vi kan flytta och dela upp allt med en gång. Men det vore så otroligt sorgligt att bryta upp barnen från huset nu när familjen splittras.
Vi kan knappast vara de första i Stockholm som hamnat i det här. Hur gör man?
Vi hade också ett hus tillsammans.
Av fler anledningar så sa jag genast att jag vill inte bo kvar. Min man ville ha kvar huset men fick inte låna upp hela det belopp han var skyldig mig efter bodelningen.
Det blev att han lånade upp det som gick. På resterande belopp så upprättades ett skuldebrev. Så under fem år ska han månadsvis betala av sin skuld till mig. Inklusive ränta. Och jag kan närsomhelst avbryta avtalet.
Vid en bodelning ska allt s k giftorättsgods delas. Ingår en fastighet i den och den ena parten vill behålla den så måste den lösa ut den andra på nåt sätt, oftast genom ett nytt lån. Klarar man inte det så måste fastigheten säljas. Att i stället upprätta nåt slags skuldebrev gentemot varandra är ingen bra idé.
Läs min guide, den rätar ut en del frågetecken:
Hur långt är det kvar till dess yngsta barnet är 18?
För rent allmänt så är det ju den som isf flyttar ut som ska ligga ute med den vinst som skulle delas lika om huset såldes idag. Och ingen vet ju vad som händer med bostadspriserna framöver. Möjligen kan man väl iaf rent teoretiskt tänka sig att det skulle kunna bli lägre bostadspriser framöver. I synnerhet där läget inte är tiptop.
Däremot den som bor kvar under de omständigheter som du skissar upp, den riskerar ju ingenting… så det där scenariot låter ju inte riktigt fair tycker jag. Skulle du själv kunna tänka dig att låta din man behålla huset på de villkor du själv önskar?
Hoppas det löser sig och ni kan hitta en lösning ni bägge blir tillfreds med.
Jag kanske förlorar på mitt avtal. Orkar inte ens läsa vad Nizze skriver.
Men jag tycker det finns annat än millimeterrättvisa och bitterhet i att lämna ett hus. Jag visste att huset av nån anledning betydde mer för min man än det gjorde för mig. Han tyckte också att det var viktigt för barnens trygghet att han hade det kvar. Kände att jag hade kunnat diskutera det länge och hett, men valde att knipa.
Jag vill inte heller då ha på mitt samvete att han ska behöva få lämna allt. Fastän jag kan tycka att han bara skulle ha gått ut genom dörren och aldrig visat sig igen.
Jag ger honom chansen att behålla huset. Det känns bättre för oss alla mitt uppe i all sorg och elände
Ta de beslut du klarar att leva med framöver. Jag är nöjd över mitt beslut. Känner frid i hjärtat över just den biten iallafall.
Lycka till💞
Klädsamt att du kunde erkänna att det avtal du önskar för egen räkning inte skulle vara självklart att du skulle låta maken få samma del av
Jag förstår såklart att det är många överväganden att ta med i beräkningen, inte minst var hemmavarande barn ska kunna fortsätta att ha sin trygga bas.
Men du var i ditt initiala inlägg inne på något som kan ha mer långtgående konsekvenser än vad som i förstone kan överblickas i detta nu… och det är känslan att bli medvetet manipulerad/lurad.
Har ni minderåriga barn och en god chans att separera utan uppseglande fientlighet så är kanske inte kronor och ören värda alla de konsekvenser som kan följa i kölvattnet på en mindre noga genomtänkt och ljusskygg ekonomisk transaktion. En manöver som enkelt riskerar att leda till att en av föräldrarna plötsligt finner sig själv vara både manipulerad och bedragen.
Vad jag förstår, och om båda är sams, så behöver man inte dela lika på allt.
Man skulle väl kunna säga att värdet på huset är 1 krona?
Och då är det inte så svårt att lösa ut den andra.
Vi har just varit i samma situation och gått igenom olika alternativ.
Vi var inne på att den ena skulle få ta över huset för en lägre summa mot att vi skrev en klausul att ev vinst vid försäljning skulle delas lika. Dock vägrade juristen vi vänt oss till att skriva ett sånt avtal, hon hade en massa orsaker till detta. Däremot kunde hon tänka sig att skriva ett skuldebrev som någon annan beskrev längre upp.
Andra lösningar är att hyra/köpa en mindre lgh och de vuxna flyttar in och ut.
I vårt fall köpte jag till sist ut maken för en ansenlig summa, man han släppte huset för en lägre summa (antagligen) än marknadspriset. I vårt fall spelade nog in att han hade spelat bort gemensamma pengar innan och att det var han som vill skiljas. Och att han inte hade ekonomisk möjlighet att köpa ut mig men ändå ville att barnen skulle få bo kvar.
Hoppas det ordnar dig för er!
Skildkille81: Good point. Men det funkar nog inte här.
Kattis: Tack för din info! Jag tänkte väl det att någon måste ha varit med om liknande. Bra att veta att juristen inte ville skriva ett sånt avtal. Jag antar att man måste ha färdiga summor vid bouppdelning och inte en hypotetisk framtida försäljningssumma. Ett sådant avtal skulle kunna öppna för att den som bor kvar i fastigheten blir skogstokig och sälja huset för en tia (knappast troligt här, men ändå).
Vi har diskuterat alternativet med en liten lägenhet till de vuxna, men det går knappast. Vi vill inte äga en bostad tillsammans, hur skulle vi då kunna äga två …?
Knepiga frågor i att ta ställning till samtidigt som ens hjärta brister.
Frågeställningen har varit uppe till diskussion förut, men skribenten försvann. Jag frågade honom för någon vecka sedan hur det hade gått men fick inget svar.
Såklart det går att lösa. Det är jag övertygad om. Men det vill nog till att man inser vilka risker som finns med fallande bostadspriser och behov av att få loss kapital etc.
En tanke skulle vara att efter att bodelningen är klar och den ena parten tagit över huset får ni skriva ett separat avtal där ni kommer överens gällande detta. Avtalet kan villkoras i tid t.ex att det ska säljas om x antal år (eller då barnet fyller 18) om inte parterna väljer att förnya avtalet med en ny tidsperiod.
Vad händer om den ena parten plötsligt får ett akut behov av att erhålla pengarna från en försäljning?
Eller om den ena parten plötsligt ärver/vinner pengar så att det skulle gå att lösa ut den andra parten? Gör man en marknadsvärdering då och sedan ett utköp? Ska den möjligheten finnas?
Dödsfall?
Tänk igenom ett scenario där vi ser ytterligare minskande bostadspriser. -10% från och med nu.
Även om ni är sams nu så vet man inte hur framtiden ter sig. Och förstås ska ni låta en familjejurist/skattejurist motsv, kontrollera er idé.
Men låt inte juristen tänka för mycket själv. Skriv ner hur ni skulle vilja ha det så det inte springer iväg tidsmässigt/kostnadsmässigt.
Gick genom lite av samma sak. Först ville hon inte att jag skulle ha kvar huset, sen ändrade hon sig när hon insåg att det fanns vissa fördelar med det (fast rent juridiskt kan hon inte stoppa mig från att köpa det om jag löser ut henne med marknadsmässigt värde). Sen blev det strul med banken då dom inte ville låta mig ta över lånen då jag inte hade fast jobb…men det löste sig till sist.
Jag tänker så här: att sätta upp ett avtal med sin f d partner som går ut på att man i princip kommer att ha en livslång skuld mot denne är nog ingen optimal situation. Man kanske är/blir osams och då har man detta hängande över sig eller så kommer en tredje part in och har åsikter om detta. Som kanske redan har ett hus och vill att detta avyttras snabbt. Jag säger inte att det är omöjligt men det inbjuder definitivt till en del grubblerier innan man har funderat igenom alla scenarion. Det blir ju lite som att ta ett privat lån. @Whisper hade en del klokt att komma med.
Att bostadspriserna fluktuerar kan man aldrig gardera sig mot och man kan bli både vinnare och förlorare där. Svårt att avtala bort. Vi hade lite olika åsikter om värderingen och en mäklare föreslog då att vi skulle skriva ett avtal där en eventuell vinst vid försäljning inom, säg ett år skulle fördelas på båda medan en eventuell förlust på samma sätt skulle fördelas på båda. Ett förslag som inte anammades men det skulle funka.
Vid bodelningen är det marknadsvärdet som gäller och det datum som ska användas är när ansökan om äktenskapsskillnad inkom till Tingsrätten. Sen ska man räkna ut skatt på vinst, förbättringar och fiktivt mäklararvode. Allt detta står i min guide.
Å andra sidan så får man bodela precis som man vill - bara man är överens. Tänk dock på att det ska finnas ett bodelningsavtal till grund som både banken och Inskrivningsmyndigheten kräver för att du ska få ta över fastigheten som intygar detta. Ett bodelningsavtal är egentligen ett papper som visar att numera ni har skild ekonomi.
Försäkra dig också att du verkligen får ta över befintliga lån. Banken gör ingen skillnad i prövning om det är ett övertagande eller en nytt lån och dom urfattiga bankerna kräver givetvis både livrem, hängslen och skärp.
En bekant till mig lämnade sin fru för en annan kvinna. Han gav ett förslag på summa för utköp som hon hade råd att låna upp. Den summan motsvarade inte alls någon marknadsvärdering utan låg säkert någon miljon under.
Betänk att den möjligheten också finns.
Det är upp till er.
Precis som någon förklarade ovan är det bra att avsluta sina gemensamma affärer, inte ha ex klausuler om vinster/förluster i framtiden. Vid tveksamheter tycker jag sedan att det har varit skönt att luta sig mot vad som varit juridiskt korrekt vid bodelning, avtal mm. Det är inget hinder för att man kan acceptera en lägre köpesumma på ett ev hus. Juristen vi hade var klok med lång erfarenhet, vi fick båda bra info om rättigheter och skyldigheter. Jag tycker det var värt att betala för den hjälpen.
Just nu ser jag två alternativ: antingen skriver vi ett skuldebrev efter bodelningen, eller så säljer vi och flyttar båda. Jag har ansökt om att få ta över lånen och väntar besked från banken vilken dag som helst, och nästa vecka ska två mäklare värdera huset. När vi har en beräkning på vad vi ska göra söker vi upp en jurist.
Vi har varit så mycket inne på att huset kommer att gå upp i värde att vi utgått från att den som bor kvar tjänar mest på det men det är på längre sikt. Om man måste sälja om ett år kan det bli både mer och mindre med den här knepiga marknaden. Nizze, vad är det för fördelar din fru såg med att du bor kvar?
Vi har ett par katter, det låter kanske fånigt men det är det största hindret till att sälja nu. Att säga till barnen att vi ska skiljas kommer att bli plågsamt. Och att säga att vi ska skiljas och göra oss av med katterna, det låter outhärdligt. Men man kanske kan ta med dem till en lägenhet, jag vet inte (jag får ta det i en annan tråd).
Ett annat skäl till att jag inte vill sälja huset nu är att det inte känns riktigt säljbart. Entrén måste målas om, ett räcke har trillat av och dörren flagar. Väggarna är slitna i de rum vi målade om när vi var nyinflyttade, för fem personer sliter fort ner 90 kvadrat. Det är inte direkt ljust och fräscht och vi har verkligen ingen ork att piffa till huset nu. Vi får se vad mäklarna säger.
Vi har lite bundna lån också så det skulle bli ränteskillnadsersättning om vi sålde nu. Nej, jag vill sälja långsamt. Å andra sidan har jag inte för avsikt att bo här livet ut. Möjligen katternas liv. Men någon livslång skuld lär det inte bli (förutsatt att jag lever längre än katterna). Och lite ekonomi kommer vi ändå att tvingas dela så länge vi har försörjningsplikt.
Whisper, vad synd att han försvann han som frågade förut, det hade varit intressant att se hur de gör. Du kom med många kloka råd. Jag kommer att berätta hur det går.
Huset är rätt stort och vi har tre barn varav två på annan ort. Dom har vuxit upp här och det här skulle vara en naturligt plats att bo på vid besök eller större sammankomster. Jul t ex. Vi firade jul här allihopa utan problem trots att vi per definition var skilda. En annan fördel är att den som lämnar kan ta vad hen vill ha och behöver sen inte fundera så mycket och är man sams så går det att deala fram och tillbaka om småsaker som kanske inte passade så bra på nya stället osv. Vid en flytt måste ALLT gås igenom vare sig man vill eller inte. Visst, det finns även fördelar med det men framför allt tar det tid.
Huspriserna här i stan har nått horribla nivåer och förr eller senare måste väl kurvan vika av. Då kändes det som dålig tajming att värdera och lösa ut henne. Stabiliseringen hade redan börjat då vi värderade och jag ville hålla det i mäklarens nedre spann pga detta. Hon ville gå upp. Då föreslog mäklaren detta avtal med reglering åt båda hållen vid ev försäljning inom ett år. Hon gillade det inte och således blev det heller inte så utan vi hittade en medelväg.
Man måste alltid väga in om kostnaden för en uppfräschning betalar tillbaka sig. Är det husets läge som är primärt och som håller upp priset är det knappast så. Lite färg och tapeter kostar inte mycket - inte ens om man lejer bort jobbet men börjar det bli tal om badrum och kök så drar det iväg. Det som håller upp priserna häromkring är bristen på hus. Det finns inga hus till salu, även om man har pengar så man får huset sålt ändå om läget är OK. Då blir en sån operation rätt verkningslös, visst kan man få skala av en hundring eller så men det bränner man snabbt om man tänker lyfta upp nivån.
Maken kom fram till att han ville att jag skulle kunna bo kvar, och att jag kan ha en skuld till honom. “Bara vi kan komma överens om detaljerna på ett bra sätt”. Det kan vi nog.
Till att börja med behövde jag få ok från banken för att överta lånen, och helst lite till så att han får ett startkapital. Brevet kom ner som en stor käftsmäll, vi kan inte hjälpa dig, hoppas allt går bra. Efter 20 år som kund i banken, tack och hej bara. Jag blev förtvivlad, mycket mer än jag kunnat ana, har inte fattat hur mycket det här huset betyder för mig. Det hör till saken att det är jag som vill saker i det här förhållandet, och det var jag som ville skaffa huset. Jag hade lämnat min lägenhet i stan för att kunna leva med honom i förorten (och haft med mig ett för mig ganska saftigt ingångskapital som jag inte får tillbaka) och ville vidare till hus. Att nu se mig tvungen att bli trångbodd i förorten för att jag en gång valde honom, det var liksom för hårt slag.
Nästa dag fick jag ett infall och ringde banken. Det blev ett långt samtal. Det är något lurt här, sade handläggaren. Det visade sig att de hade räknat fel, systemet hade tolkat övertagandet som ett tilläggslån. Han kunde inte ge något lånelöfte men skulle återkomma följande dag. Och det gjorde han och jag får ta över lånen så när som på 20’ som jag nog ska fiska fram på något sätt. De vill ha ett bodelningsavtal senast 23 mars så nu har vi en deadline.
Vi har berättat för barnen nu också, vi ville inte göra det förrän vi visste om vi måste sälja huset.
Vi börjar närma oss stommen till ett bodelningsavtal. Eller “vi”: jag dammsuger nätet på information, jag sitter med lakanslånga excelark, jag går igenom vår ekonomi, han tittar på siffrorna och säger jaha, ja, då så. Just den här delen av vårt förhållande kommer jag inte att sakna.
Nästa steg blir att få ner en skiss på ett avtal och att en jurist tittar på det. Jag återkommer och berättar hur det går.
Maken ligger rätt bra till i bostadskön så vi hoppas innerligt att han får napp snart. Annars är det bara att bita ihop och vänta.
