Hej, undran hur folk har gjort bodelning rent praktiskt?
Jag tänker att det enklaste o rättvisaste är att man skriver ner ALLA större möbler/prylar/saker som ska fördelas på en lista o sen får man välja varannan sak från listan? Då borde det väl inte bli nåt tjafs om värdering sen? Nån måste såklart få välja först men det får man väl lotta om tänker jag…
Antar att man bör skriva på papper sen där det står vem som fick vad o att båda går med på det.
Eller hur gjorde ni?
Jag gjorde en tabell i ett digitalt dokument så att det skulle gå lätt att redigera. Sen tog jag stora saker först. Vi pratade om vad som var viktigast för var och en och gjorde liksom likvärdiga ”paket”. Säng+ en lampa var likvärdigt med soffa och en matta. Typ. Och gå sedan rum för rum och lista saker.
Hade en lista med småmöbler att kombinera ihop. Sen var det bara att börja deala… om båda ville ha några saker så fick man vikta, erbjuda att få med ngt mer, osv… Sånt här var bra att ha skriftligt för att komma ihåg när det väl var dags att packa. Vi hade inte så mycket prylar av riktigt värde. Om ni har mattor, konst eller annat så ska man nog vara lite mer noggrann och kanske bifoga listan till bodelningsavtalet. För oss, och många andra, räcker det med kom- ihåg-lista och så skriver man i bodelningsavtalet att lösöret är fördelat.
Det där att välja varannan gång funkade bra med köksredskap etc, sånt där många grejer är lika mycket (eller snarare lite) värda. Sånt packades i princip samtidigt som vi delade. (Alltså exets saker packades och de sista dagarna så användes mina saker eftersom jag bodde kvar)
Kanske inte så praktiskt men strategiskt: Jag lade mycket tid att tänka på vad som var viktigt för mig, för att inte fastna i att ”vinna” men inte heller släppa ifrån mig saker som jag sedan skulle ångra. Jag hade också turen att få en del saker från en väninna och från mina föräldrar, jag kollade upp vad jag kunde köpa ganska enkelt.
Vi var iofs sambo och inte gifta men ade varit ihop i 24 år så delade som om vi varit gifta.
Ambitionen var att var och en skulle ha sina grejer men att värdet till var och en skulle vara 50/50. När det gällde möbler och porslin mm så tog vi upp en diskussion om dem. I stort sett var det så att den som ville ha en grej fick den.
Jag var den som ville bryta och också den med bättre inkomst så jag var generös i delningen, något jag ångrade senare mtp hans senare beteende…
Jag gjorde en lista i excell uppdelad på rum, uppskattade ungefärligt inköpspris samt antecknade om något varit arvegods och därmed automatiskt tillföll någon av oss. Sen gjorde jag ett förslag till uppdelning både utifrån lika ekonomiskt värde och “storleksmässigt” som min exman okejade. Vi hade inte med listan i bouppteckningen utan skrev bara att lösordet delats upp.
Att göra listan och uppdelningen tillsammans hade egentligen varit att föredra men om jag skulle väntat in min exman så skulle det aldrig blivit av. Att jag alltid var familjens projektledare och att min exman hade en startsträcka på hundra år var en av anledningarna till skilsmässan.