Usch så sorgligt. Jag har ju också en bonusdotter genom X och jag skulle bli väldigt ledsen om min tjej inte bjöds till hennes familjekalas. Bonus är snart 24 och min dotter snart 13. Att jag ev inte blir bjuden är ok, jag vill nämligen inte träffa X nya. Min bonus kommer hit rätt ofta med sin sambo och gillar att vara med mig, det är jag glad för, hon är min dotters syster och jag har känt henne sen hon var 6 år så hon är förlängd familj. Jag tycker du ska prata med ditt X, vara tydlig med att er gemensamma son måste ingå i familjen. Allt annat är ett ytterligare svek.
Får förtydliga, jag tror att exet trodde att vi var inbjudna och därför frågade sonen om han skulle gå. Ja nu vet han ju att vi inte är det så. Vilket känns sådär.
Nu vet jag visserligen att exet inte tycker så mycket om att jag har kontakt med hans barn/barnbarn. Men jag tror inte han skulle våga säga något till dem om det.
Det är bonussonen som inte bjudit in oss, tror vi hade fått frågan om exet tackade nej.
Men känns ändå fel.
Bonussonen har inte något körkort och vi bor på två olika linjer på pendeln, vilket gör att det tar ett tag att åka hit. Med bil tar det runt 20 min enkel väg.
Då han är ensam med tre barn så brukar jag hämta/lämna för att underlätta.
2 gillningar
Det är tur att jag inte längre hamnar nere i kolgruvan när någon berättar något oombett om mitt patetiska ex. De flesta vet att jag inte vill veta nåt, förutom om de får veta att exet ska till samma ställe som mig.
Nå grannen ska separera, hon har varit på middag hos min bästa väns ex-man och hans nya.
Han följer mitt ex på FB och har tydligen honom kvar mest för att se “hur patetisk” mitt ex är. Så han hade visar mitt ex FB sida för grannen som hade reagerat på alla hashtag som mitt ex gör. Hon menade på att hur många sitter och skriver # bestwife och andra trettielva andra i hans ålder.
Jag blir nu mera irriterad och tacka fan för att vi inte ses på kalaset i morgon.
2 gillningar
Alltså @Trott, vilken genomträngande sorg allt detta fortfarande är för dig, så ledsen för din skull 
2 gillningar
…och vad betyder egentligen det där patetiska hashtaggandet? Om han verkligen hade haft det så bra och varit så lycklig, hade han inte behövt försöka övertyga vare sig själv eller omgivningen om det via sociala medier, som om han vore 14 år. Tänk om han vetat att folk följer honom för att skratta åt honom!
2 gillningar
Jag vet inte… att han är så lycklig att han vill visa hela världen? Att inte någon ska kunna undgå att se att de är gifta. Oavsett vart då han har dem som profilbild överallt.
Visa att det han har nu är det absolut bästa någonsin.
Det slår på nåt sätt så hårt eftersom han tyckte att när vi var gifta, så fick väl folk gå in på om avsnittet på FB för att kolla det om de ville veta. Iaf några av hans kollegor visste ju inte ens om att vi var gifta.
Jag vet inte, gick tillbaka ganska många steg när jag såg dem.
Jag är övertygad om att folk som måste outa ”äntligen har jag hittat den stora kärleken” i sociala medier inte har en tanke på att försöka såra sin fd partner (och inte minst gemensamma barn). De är fullt upptagna med att försöka övertyga sig själva och alla andra att DEN HÄR GÅNGEN blir det annorlunda! För innerst inne vet de att de är precis samma person som de var i den förra relationen, med samma egna problem och samma självkänsla, och det här bekräftandet och befästandet av den nya relationen som den bästa, någonsin, är det enda de kan komma på att göra annorlunda.
För många är sociala medier den enda kanalen de har som de kan styra över själva, men det är långt ifrån säkert att livet bakom bilderna hela tiden är rosenskimrande och gulligull. Du känner ju ditt X, tror du att han är underbar 100 procent av tiden?
5 gillningar
Nej att hans intention är att såra mig tror jag inte när han gör det. Även om han vet att det skulle göra det så är han full av sig själv och den nya.
Just detta beteende var nåt som kom upp när han väl berättade att det fanns nån “ny” eftersom jag kände (känner) som att han skämdes över mig.
Han menade på att jag kände väl honom och så skulle han aldrig göra. Vilket han nu gör såklart.
Jo mitt ex är alldeles underbar och älskad av alla 100% 
Utom mig och hans första fru då kanske 
2 gillningar
Det känns som det alltid är något, när ska det bara vara lite enkelt under en lite längre tid.
Katten är fortfarande inne, efter en hel del besök har vi nu fått diagnos att han är allergisk mot något. Så kortisontabletter och hoppas på att allt läker och att det inte blossar upp igen. Vi börja alla tröttna på att han fortfarande är inne.
Fick även åka med ena råttan till veterinären, han ska nu äta både antibiotika och nåt antiinflammatorisk. Det är helt omöjligt att ge den medicin. Sen flåsar han och ser på en lite anklagande som man försökt förgifta honom. Och när vi testade nebulisator var det panik på riktigt, så den struntar vi i.
Det som däremot dragit mest energi är att vi inte fått ut mammas deklaration. Då den är från förra året är den sekretessbelagd. Så många samtal, flera timmar i telfonkö, om man ens kommer till kö och inte blir bortkopplad, ett gäng besök hos skattekontor där vi får olika besked beroende på vem vi pratar med. Ena säger att det ska stå si och när vi kommer med det säger nästa nej för att det ska stå så. Sen att alla måste närvara personligen om vi vill få ut en ny deklaration. Vilket är svårt när man är 5 syskon varav en bor långt norrut och en långt söderut.
Så gick jag och ena syrran upp tillsammans till skattekontoret i veckan. De säger att de skickat den två ggr så vi måste vända oss till postnord. Dessutom att vi inte ändrat dödsbo adress, men ändå att deklaration ska ha skickats till min syster.
De har inte ändrat mammas folkbokföringsadress, men syrrans adress står ändå på deklaration, den lilla del vi får se. Så något har de missat.
Jag ber syrran verkligen dubbelkolla adressen innan vi går, och då ser både hon och han som jobbar där att när de la in adressen hos skatteverket att man fått in en 0 i postkoden, så blir en annan ort.
Ekonomin är inte så rolig nu när alla tidigare bundna bolån gått ut. Efter pratat med dottern har vi bestämt att hon får sluta på ridskolan. Hon har nyss fått möjlighet till en medryttarhäst som vi hoppas funkar.
Det här med att ha kontakt med myndigheter…
Har mest haft det gällande frågor rörande företagande och man blir förvånad hur olika svar man kan få, nästan som att det är godtyckligt och att man är utlämnad åt hur just den personen man pratar med hanterar och tolkar ärendet.
Finns det inga styrdokument hur saker SKA göras undrar man?!
Bra att ni hittade skrivfelet och håll tummarna att det kommer fram nu.
Förstod din dotter den ekonomiska biten gällande ridningen?
Kanske rentav tycker det blir roligare att bli medryttare?
Det är så tufft just nu rent ekonomiskt att vara ensamstående.
Även om man har en hygglig lön är det tufft, man tjänar för bra för att få någon hjälp fr samhället men ändå räcker knappt pengarna!!
Vad gör de som tjänar mindre men ffarande tjänar för bra för att få något stöd, när man kanske har mindre barn och behöver vabba ibland?
Glad att mina barn är större så jag slipper den biten iaf.
2 gillningar
Förstår dig precis och jag tänker detsamma, det är det ena efter det andra och alltid behövs det en utryckning än hit och än dit med flera nära familjemedlemmar med allvarliga sjukdomar. Nu har min mamma fått tillbaka sin cancer så till veckan är det inbokat ett återbesök för kontroll om det stämmer, vilket jag tyvärr är helt säker på att det gör, så därmed en diskussion om hur/om vi öht ska gå vidare eller om vi ska göra det bästa av den tid som är kvar.
Att vara ensam med alla dessa oändliga rådgivningar och beslut är så utmattande, verka stark och ge kloka råd… för att sedan känna skuld och grubbla halvt ihjäl sig på om det blev det bästa, eller inte 
Även där känner jag helt igen mig, april blir första månaden med ny månadskostnad för hela lånet på rörlig ränta dvs. tre gånger högre kostnad, tack tack 
Men så fint att du och dottern kan komma överens och tsm hitta billigare alternativ 
3 gillningar
Första månaden för mig med med nya månadskostnaden. Hela lånet rörligt just nu, vill inte binda utan tänkte kolla runt lite med andra banker och eventuellt byta från storbanken.
Har tittat runt på nytt boende, men med de behoven vi har just nu blir allt dyrare. Får bo kvar tills dottern tagit studenten och hålla tummarna för att sonen snart får jobb.
Bor i radhus och en nackdelen med just min länga som gör det svårsålt är att staden planerar att förtäta. Dvs istället för en fin remsa skog kommer det bli en 5-8 våningars jättekomplex ca 20 meter från min altandörr
1 gillning
Men det var ju himla ledsamt… ingen chans att byggkrisen och ränteläget innebär att de där planerna läggs i malpåse?!
Men kanske är det att hoppas på för mycket, för bostäder behövs ju verkligen och hur man än vänder sig så är ändan bak
Sicken otur! Det går inte att bestrida…?
Min stadsdel är fokusområde, vilket betyder att de ska pressa in ca 8000 nya lägenheter här på nåt sätt.
Mäklare har sagt att det brukar bli som staden vill, jag har redan lagt mina synpunkter. Men får väl fånga in ett gäng små hackspettar och hoppas att de gillar mina träd. Enda som stoppat ett planerat bygge vad jag vet .
Mäklaren sa också att ska jag sälja borde jag göra det i år. Inte många som vill köpa med en så stor byggarbetsplats på baksidan. Det märks redan. En i längan bredvid som också påverkas har precis sålt (och då påverkas de inte lika mycket som mitt) så frågade alla spekulanter om bygget. De fick mest skambud men såldes tillslut.
Man kan ju oxå se det som så att när bygget är klart och området har förtätats så kanske det blir ett väldigt attraktivt område att bo där du bor?! 
Allt blir ju faktiskt inte sämre för att nyproduktion byggs, många i äldre områden blir ju helt fixerade vid att deras fina hus kommer att sjunka som en sten i värde när nya bostäder kommer och aldrig har väl några träd varit så viktiga som i den processen… men ibland blir det faktiskt bättre, under förutsättning att det är bostadsrätter som byggs och entreprenören vinnlägger sig om att få det nya att passa in i befintlig miljö.
Hyresbostäder i kommunal regi leder väl sällan till något gott i nyproduktion, svindyra hyror och nästintill enbart soc som kan “hyra in” sitt klientel för ingen vanlig familj/person har råd att betala hyran. Dessutom så leder det hyresklientelet till att allt som initialt var nytt och fräscht slits ner i rekordfart.
Men såklart, att sälja mitt i värsta byggarbetsplatsen är ju definitivt ingen höjdare.
Så känner du att du avnågon anledning kommer att måsta/behöva sälja innan allt står klart och är fixat även utvändigt så är det sannolikt läge nu inom kort… även om (eventuellt helt obefarade farhågor) hos potentiella köpare sänker priset.
Som planen ser ut nu hade jag själv aldrig köpt i min länga. 
Jag kommer inte ha någon morgonsol alls samt svårt för all insyn rakt in i sovrummet där jag nu är väldigt lugnt och privat.
Det är inte läge att flytta, har inte råd. Vilket gör att känslan blir att sitta fast i ganska många år framöver.
Det nya huset kommer ligga där träden är nu.
Men såååå himla nära???
Direkt på din tomtgräns, inget sparad remsa med grönt mellan?
Ljuvlig baksida på fotot förresten 