Men det var ju himla ledsamt… ingen chans att byggkrisen och ränteläget innebär att de där planerna läggs i malpåse?!
Men kanske är det att hoppas på för mycket, för bostäder behövs ju verkligen och hur man än vänder sig så är ändan bak 
Sicken otur! Det går inte att bestrida…?
Min stadsdel är fokusområde, vilket betyder att de ska pressa in ca 8000 nya lägenheter här på nåt sätt.
Mäklare har sagt att det brukar bli som staden vill, jag har redan lagt mina synpunkter. Men får väl fånga in ett gäng små hackspettar och hoppas att de gillar mina träd. Enda som stoppat ett planerat bygge vad jag vet 
.
Mäklaren sa också att ska jag sälja borde jag göra det i år. Inte många som vill köpa med en så stor byggarbetsplats på baksidan. Det märks redan. En i längan bredvid som också påverkas har precis sålt (och då påverkas de inte lika mycket som mitt) så frågade alla spekulanter om bygget. De fick mest skambud men såldes tillslut.
Man kan ju oxå se det som så att när bygget är klart och området har förtätats så kanske det blir ett väldigt attraktivt område att bo där du bor?! 
Allt blir ju faktiskt inte sämre för att nyproduktion byggs, många i äldre områden blir ju helt fixerade vid att deras fina hus kommer att sjunka som en sten i värde när nya bostäder kommer och aldrig har väl några träd varit så viktiga som i den processen… men ibland blir det faktiskt bättre, under förutsättning att det är bostadsrätter som byggs och entreprenören vinnlägger sig om att få det nya att passa in i befintlig miljö.
Hyresbostäder i kommunal regi leder väl sällan till något gott i nyproduktion, svindyra hyror och nästintill enbart soc som kan “hyra in” sitt klientel för ingen vanlig familj/person har råd att betala hyran. Dessutom så leder det hyresklientelet till att allt som initialt var nytt och fräscht slits ner i rekordfart.
Men såklart, att sälja mitt i värsta byggarbetsplatsen är ju definitivt ingen höjdare.
Så känner du att du avnågon anledning kommer att måsta/behöva sälja innan allt står klart och är fixat även utvändigt så är det sannolikt läge nu inom kort… även om (eventuellt helt obefarade farhågor) hos potentiella köpare sänker priset.
Som planen ser ut nu hade jag själv aldrig köpt i min länga. 
Jag kommer inte ha någon morgonsol alls samt svårt för all insyn rakt in i sovrummet där jag nu är väldigt lugnt och privat.
Det är inte läge att flytta, har inte råd. Vilket gör att känslan blir att sitta fast i ganska många år framöver.
Det nya huset kommer ligga där träden är nu.
Men såååå himla nära???
Direkt på din tomtgräns, inget sparad remsa med grönt mellan?
Ljuvlig baksida på fotot förresten 
Alltså det är sjukt att det tillåts överhuvudtaget. Man tycker att det borde utgå en redig ekonomisk kompensation för de som drabbas. Hur kan man få slå upp dessa bostäder och sänka värdet på andra pga det.
Enligt mätverktyget ja, men det borde bli kanske 2-3 m till längre bort. Det ligger en väg bakom vallen de måste flytta på. Sedan kommer järnvägen och den kan de inte flytta på. Så så mycket utrymme finns det inte.
Ett träd, en ek planerar man att spara om det går. Men i naturinventeringen står det nåt om att garaget de planerar under jord inte kommer göra det möjligt. Men de har tagit upp våra synpunkter ang insyn.
Jag förstår ju att de måste bygga, och hade det varit de 120 lägenheter de skrev om först, vilket var smått svårt att förstå hur de ska få in… men nu har de ändrat till 300 lägenheter hyres och bostadsrätter blandat m lokaler och nåt boende så.
Baksidan är min lilla oas, och efter vi sålde mormors sommarstuga så har baksidan kompenserat lite med lugn och avkoppling.
Framsidan är det alltid full fart på med grannar och nära lekpark vilket också är trevligt… men inte hela tiden 
2 gillningar
Du menar fram till min gräns eller från min tomtgräns fram till nya huset?
För privatbostäder så är det strikt med 4 m från tomtgräns (vilket innebär minimum 8 m mellan fastigheterna och även det är pyttelite och nääääära) så det är ju det absolut minimum kan man tycka för ett sådant schabrak som planeras hos dig.
Men jag vet eg ingenting vilka regler som gäller för flerbostadshus, men 2-3 meter från din tomtgräns låter helt sinnes 
2 gillningar
Hade ena barnbarnet över i helgen, det äldsta hade något annat för sig. Fick bara nån känsla av att tänk om hon tror att vi inte vill komma och fira dem när de fyller år.
Så, frågade bonussonen och sa att P hade hört från pappa att de hade kalas och han hade frågat om vi skulle komma. Sa att det blev lite konstigt och att jag förstod men om vi kanske kunde se om det fanns nåt sätt då vi också gärna vill fira dem.
Enligt bonussonen hade de inte alls haft nåt kalas, var bara exet som hade kommit över. Så förvirrad, det var bonussonen också som undrade varför ens exet sagt så till sonen.
1 gillning
Visst fanns det bilder du lagt upp, var tog de vägen… tänkte försöka granska dem lite närmare men hittar inte igen dem?!
Söker jag dåligt 
Nej jag tog bort dem nyss, ville inte ha dem liggandes här hela tiden .
Men då ligger det nog precis 4 m från min tomtgräns då. Utrymmet är ganska begränsat så är väl anledningen till att de klämde dit ytterligare våningar.
1 gillning
Fram till nya huset.
Ja ekar har känsliga rotsystem. Så man ska inte gräva i närheten. Men jag tror det tar 25 år innan dom börjar dö av det. Och då går det sakta.
1 gillning
Anmält mig till några lägenheter bara för att se i vilka områden jag ens har en chans att få.
Väldigt tudelad till att flytta, barnen vill verkligen bo här, därför jag tog över. Samtidigt så även om området räknas som utsatt så har vi nära till det mesta. Men för mig är det lite fel linje. Det var på exets initiativ vi flyttade hit, han som hittade lägenheten som gjorde att vi kom hit öht.
Även om spöket efter mitt ex inte längre sitter vid matbordet eller att jag kan skönja hans siluett på hans sida sängen så, ja det här köpte vi ju tillsammans för att bo här så helt borta blir han ju inte. Speciellt inte när saker och ting måste fixas eller lånen betalas. Då blir det nåt tillfälligt grått irritationsmoment. Fan sitter jag här med lån för två medan han skuttade vidare nykär, skuldfri och pengar på banken. As.
Samtidigt så förtätar de här, överallt. Runt 1500 lägenheter i min absoluta närhet, vilket tar bort ganska mycket av varför jag (vi) föll för just det här området när vi köpte radhuset. Sen kan ju stureplanskisarna (byggherrarna) på knappa 20 år i sina backslick frisyrer tala om hur braa det blir när det blir stadsmiljö som inne i staaan.
Har en hantverkare som ska komma idag och ge prisförslag på att byta ut staket på framsidan. Vissa reglar och plankor är murkna och ja… jag ska ju måla balkongen och fönster i år hade jag tänkt. Så min tid att själv även klura och fixa staket är inte värt det. Men kommer måla och riva själv för att hålla nere kostnaden.
Ytterligare störd över att man för alltid kommer stämlas ihop med honom. Borde finnas karenstid på hur länge man står som skild som status. Min pappa togs med i mammas släktutredning och då är det ändå 40 år sedan de skiljde sig.
Men idag skiner solen och i morgon ska jag och en tidigare kollega springa ett lopp. Sen har vi after run hemma hos henne. Det kommer bli trevligt.
1 gillning
Det här stör mig också. Jag avskyr att stå som frånskild i myndigheternas register! Det borde väl räcka med personnummer för att hålla koll på vem som har barn med vem…
Frånskild, och så kommer det förbli, för enda sättet att byta status är att gifta om sig. Ej aktuellt. En har ju ändå lärt sig NÅGOT på de här senaste åren.
2 gillningar
Irriterar mig också på benämningen “Frånskild” i dokumenten som ibland skickas hem vid kreditkoller och liknande. Vad f-n har något postorderföretag med det att göra? 
Jag kan ju lugnt konstatera att “frånskild” är ungefär det sista jag definierar mig som. Singel, ja absolut. Men frånskild? Det är ju för tusan mer än tio år sedan det var en viktig grej i mitt liv? Det känns otroligt gammeldags.
2 gillningar
Idag ska vi, eller jag rättare sagt gå och titta på en lägenhet. Vet att jag inte kommer få den men mer för att känna på området och om jag ska fortsätta anmäla intresse där. De få ggrna det kommer ut en i det området. Ska försöka dra med mig sonen.
Har en inre stress som inte blev helt tydlig fören igår. Snickaren var här och mätte bräder och reglar på staketet. Han sa att det skulle bli billigare för mig om jag köpte grejerna själv. Han verkade inte vara så pepp på att fixa det. Han menade på att förutom timpriset så gör de påslag på priset. Så kände mig faktiskt lite pressad på att fixa även det själv.
Jag har en liten bil utan dragkrok = kan inte fixa själv. Och i vanliga fall har jag inte problem att be om hjälp, men nu blev känslan att allt omöjligt. Vilket jag vet att det inte är egentligen.
Tänkte ringa min pappa men tar emot, jag vet att hans tant inte tycker om när han hjälper mig (hennes barn ska han såklart alltid hjälpa). Vilket hänt 2 ggr sedan exet drog, så det är verkligen inte ofta jag ber om hjälp men vet inte om jag orkar med kommentarerna. . Även tittat på att få virket hemkört, men då verkar man inte kunna styra vilka längder man får, bara önska. Och tänk om det blir fel och i slutändan dyrare än om hantverkare köper in.
Så känner stresspåslag och att hela kroppen vill fly.
Jag hoppas att mina barn aldrig ska känna tvekan för att be mig om hjälp.
Allt var så mycket enklare förr, jag och exet fungerade väldigt bra ihop och fixa sånt här. Det är väl det som på nåt sätt stör, för då hade vi åkt till brädgårn idag, lånat släp och sedan stått och målat de de där bräderna tillsammans. Känner mig mer ensam än på väldigt länge.
3 gillningar