En relation ska inte göra en sjuk. Den ska göra att man känner sig lugn och trygg och hållen.
1 gillning
Hen säger emellanåt att hen inte orkar med mig och mittmående och min trötthet och att jag alltid hindrar hen från saker… hen vill köpa en ny bil tex och jag anser inte att det är rätt prio just nu då vi har annat att tänka på. Hen tycker att jag är negativ. Hen själv har bokat resor själv varpå vi inte har pengar att göra något kul tex en badsemester som jag och barnen gärna vill åka på.
Efter att hen har uttryckt önskemål om skilsmässa så gör hen närmanden mot mig och vill kramas,pussas och annat…
Jag vet inte varför du skriver “hen”, men oavsett om din partner en man eller en kvinna så måste du bestämma dig för vad DU egentligen vill och ta det därifrån… sluta följa med som en smörklick i en het panna.
Vill du ha intimitet så ha det, vill du inte så säg NEJ!
Men det är alltså din partner som vill skiljas, inte du???
Det fattade jag inte initialt 
Jag känner igen mig enormt mycket i det du beskriver. Mycket sorgligt…
Vad tänker du själv är orsaken till ditt eget “mående”?
Du har gått i individuell terapi i 7 år, vad har ni kommit fram till där?
Jag tänker att vi är för olika och har motsatta värderingar som inte går att ändra på. Jag prioriterar våra egna åsikter medan hen kan uttrycka att “folk tycker att du är sjuk i huvudet om du lämnar mig när du har det perfektalivet och äktenskapet med mig som partner”. Jag är analyserande och kan varakänslig men det är inget som egentligen är ett problem upplever jag så länge jag får mina känslor bekräftade. Jag kan släppa allt och bara fokusera på barnen och det har gjort hen mkt upprörd över att huset ser kkaotiskt ut. Jag vill priorotera barnen och upplever att allt jag gör är fel i hens ögong.
Det var vissa saker som jag berättade för terapeuten och jag fick svar att jag “lever ett kontrolleratliv” men detta kan jag inte hålla med om. Det är snarare jag som inte vill göra saker.
Ni ter er extremt olika, men vill DU skiljas?
På vilket sätt behöver du få “dina känslor bekräftade” för att det inte ska vara ett problem för dig?
Du skrev först att du bestämt dig för att lämna. Men sen skriver du att din partner vill att ni ska skiljas? Ni båda vill?
Jag skriver hen för att inte könet ska locka det ena eller andra könet till mina skrivelser…
Jag är den som vill skiljas och tar upp ämnet men hen brukar också säga att hen inte orkar men det vänder mycket snabbare och jag känner fortfarande att svaret är skilsmässa och tar avstånd från närhet mm. Hen har uttryckt att hen har behov och att det är mitt fel ifall hen går till någon annan.
Skiljas vill vi båda från och till men mest jag som öppnar ämnet och att jag “inte förstår varför vi är tillsammans”.
Nör det kommer till bekräftelse så kan det handla om allt från hens syskon/förälder som kan säga saker som sårat mig och när jag har tagit upp det med min partner så har jag fått svaret att jag är känslig och speciell och hens familj inte skulle säga något för att såra mig. Hen tar ofta deras parti och har många gånger sagt till mig inför de att jag ska hålla käften…
Det finns mycket men det handlar oftast om något som jag uppfattar som passiv aggressivitet men hen uppfattar mig som känslig, dum, negativ mm
Ni verkar båda ha svårt att mötas i era respektive uppfattningar/upplevelser och vill ni båda skiljas så kanske det är bästa lösningen?!?
Ja men det känns som att det är lättare sagt än gjort iaf för min del. Jag ser att ingen av oss mår bra men känslorna kommer i vägen och jag tror att vi båda hoppas att vi kommer till en lösning. Ingen av oss vågar ta steget heller
Vad har du då själv för tankar på hur du och ni skulle kunna ta er framåt utan att skiljas?
Sannolikt kommer ingen här att kunna uppfinna hjulet åt er…
Nej inget mer än dem funderingar som jag redan har haft. Nej men tänkte bara ifall man kanske blev klokare i detta forumet, inte att någon skulle lösa mitt problem. Bag är medveten om att det är vi i slutändan som måste agera.
Har läst lite här kring hur folk gör när det finns barn i bilden och hur man hanterar allt för att barnen inte ska påverkas alltför mkt men det är väl en dröm att barnen kan skyddas från detta…
1 gillning
Dina svärföräldrar är elaka mot dig OCH barnen, och din man tar deras parti. Han säger till och med åt dig att hålla käften inför dem. Sedan nedvärderar han dig OCH barnen jämt. Lägger stora summor på egna resor, så du och barnen inte har råd att åka någonstans.
Vad ska du med den människan till? Han älskar dig inte, och barnen är rätt värdelösa i hans liv. Men sex vill han ha förstås. Då passar det att låtsas vara snäll och kärleksfull …
Nej, du har försökt i många år. Du kan inte ändra på honom, tyvärr. En dålig make och en dålig far, och han har behandlat dig så illa att du blivit sjuk. Det räcker nu! När du lämnat honom, så kan du åtminstone se till att barnen har det bra varannan vecka i stället för att ha det dåligt jämt.
4 gillningar
Dina barn kommer ha er relation som en modell för sina framtida relationer om du/ni inte agerar. Jag håller med om ovanstående att du inte verkar bli behandlad bra. Du har förmodligen normaliserat hans beteende.
3 gillningar
Jag har läst ditt svar väldigt många gånger igår kväll och idag. Ditt direkta svar var hårt men behöver höra det så det tackar jag för
2 gillningar
Det är läskigt att tänka på om barnen skulle leva så här. Jag skulle nog ge rådet attlämna ifall jag såg barnen leva så här. Tack 
1 gillning