Jag skrev ett inlägg som jag misstänkte skulle tas emot med tuffa ord. Det raderar/korrigerar jag nu.
Nej jag mår förstås inte alls bra i mig själv eller i mitt äktenskap. Jag förnedrar mig själv och agerar fruktansvärt mot min partner. Fel forum för bikt…
1 gillning
Är det såhär livet ska vara?
Det är så du valt att leva det.
Jag växte också upp i en dysfunktionell familj med missbruk och psykisk sjukdom, absolut ingen värme eller prat om hur man mådde. Jag blev tvärtom. Så mitt råd som jag tänker ge är kanske inte det bästa, jag vet inte.
Men som jag ser det måste du göra nåt drastiskt. Du måste lämna livet du lever nu helt klart. Ni är som mina föräldrar, ni har nött ner varandra, själsligt är ni inte där. Vad är materiell trygghet jämfört med en halvdöd själ?
Sen måste du nog utmana dig själv. Du har gått i terapi, nästa steg kan vara att du gör något långt utanför din karaktär. Visst var affären långt utanför din karaktär men jag tänker på nåt mer typ ut och vandra själv eller hitta nåt annat som du velat göra länge utan att göra verklighet av det.
2 gillningar
Så sant. Du väljer att begränsa dig till att vara en typ av person ihop med din man.
Jag vill inte ens tänka på hur sårad jag skulle bli om min partner inte hade velat dela det du beskriver med mig…… men ni är fast i era roller och ingen tar initiativet att ändra det.
Jag skulle också bli sårad av att bli avvisad men då har man ju i alla fall försökt.
Har ni testat familjerådgivning och faktiskt varit ärlig? Vågar du säga vad du vill ha?
Vilken partner skulle säga nej och hellre välja porr och onani? Väldigt få tror jag.
Och vill ni inte samma sak får ni komma fram till den slutsatsen och separera.
EDIT: nu har jag läst lite till och är inte ens säker på att du VILL ha en passion med din man…. Då vette sjutton om det är någon idé……
EDIT igen: detta låter inte bra och närmast förödmjukande:
Du mår nog inte bra alls och behöver inte bara ta itu med din relation utan faktiskt med dig själv….
2 gillningar
Släpp din man fri! Och börja jobba med dig själv på riktigt!
Jag kan ärligt talat inte förstå hur du kan gömma dig bakom alla dessa förklaringar från dåligt självförtroende, dysfunktionell barndom, dåligt sexliv osv. Hur tror du att alla andra människor lyckas? Ingen föds färdig, vi har alla ett lika stort ansvar att jobba med oss själva. Livet ÄR orättvist och vi föds in i olika länder, kulturer och familjer. Men du har exakt samma möjligheter som alla andra att titta inåt och låta din historia vara just det, en historia och inte en ursäkt för ditt beteende. Äg ditt liv!
6 gillningar
@Mindfucked inte bara det, och inte så lite heller! 
Jag borde väl tillhöra den upprörda skaran, men jag tänker tvärt om här.
Fan vad kul att du fick uppleva den helt vansinniga förälskelsefasen!
Det är ju ett ruskigt härligt men ganska irrationellt tillstånd. Några nakenbilder har jag aldrig tordas skicka, eller ens ta för den delen. (Fegis?) Jäkla besvärligt om de kommer på avvägar…
Framförallt kul med ett intimt umgänge du inte ens varit nära innan.
Livet är för kort för att inte levas.
Men helst ska man leva det i sitt förhållande eller som fri singel.
Dylika highs kommer med ett pris.
På sätt och vis har du redan betalat en del i samband med att det slog slint? 
Men den som betalar det högsta priset har inte förstått det ännu, svävar i okunskap förutom att han inte tog chansen att trappa upp sexandet när du var inne på det spåret?
Fast att göra slut med gubben säkerställer inte att du kommer att få uppleva samma mindblowing sex igen. Alls, men kan givetvis göra det.
Jag rekommenderar inte att du söker det utanför relationen igen.
Antingen stänger du den dörren nu, för första gången är alltid bäst, eller så bryter du upp och kan söka fler kickar?
OM du väljer att bryta upp finns det nog ingen anledning att dra upp sveket om han är ovetande.
Bättre att skiljas som vänner.
Eller så slutar du med detta:
Tar istället och djupandas andas och landar över sommaren?
Är det lika jobbigt i höst, ja då har du nog inget val?
4 gillningar
Lämna din man omgående och gå i terapi för dina egna problem. Då kan du leva ut dina fantasier bäst du vill.
2 gillningar
Kloka råd. Tack!
Du skrev lika brutalt öppenhjärtligt som det var brutalt utelämnande för dig själv som person och även om du är anonym för oss alla så jag förstår på många sätt att du raderade. Faktiskt nästan oavsett vad du hade fått för svar…
Det jag skulle vilja säga till dig, om du fortfarande är medlem här på forumet, är att du för första gången i livet har upptäckt din egen sexualitet och det en bit in i medelåldern. På många sätt kan man nog förstå din hänförelse, även om det samtidigt förmodligen upplevs lite anstötligt i ett forum där majoriteten sörjer och är helt krossade av svåra svek och uppbrott.
Mitt råd till dig som redan har en psykologkontakt (om jag minns ditt initiala inlägg rätt) är att verkligen gå till botten med VARFÖR du egentligen stannar kvar i en relation som ger dig så lite av allt det som du uppenbarligen behöver.
“Rom byggdes inte på en dag” och att bygga/hitta/återuppväcka DIG själv görs inte heller på en dag. Vet inte vad du har för typ av terapeutkontakt… men mitt tips är iaf att du försöker få till en psykodynamiskt inriktad terapeut.
För jag anar att du har en massa bagage med dig genom hela livet från barndom, uppväxt och framöver… vad vet jag såklart inte. Men ditt sätt att beskriva hur du hanterat/hanterar livet ger mig en föraning om starka inslag av plikt, ansvar, “självuppoffrande”, “duktig flicka”… rätt eller fel vet jag inte såklart…
Men så plötsligt en dag så gläntade du på “Pandoras ask” och sedan är ingenting sig likt!?
Tryck inte ner dig själv igen… men återupptäck dig själv som en vuxen människa på rätt sätt även om det kostar på. Helt enkelt för att priset om du tillhör den kategori av “duktiga flickor” som jag beskrev tidigare blir vääääldigt högt för dig personligen (inte nu kanske, men senare) om du fortsätter på det här sättet.
2 gillningar
Jag tycker detta borde handla om vem du vill vara och varför du inte kan vara den levnadsglada/lustfyllda personen med din man? Vad hindrar dig, vilka begränsningar sätter du/ni?
Jag tror de flesta vill träffa en partner som den du var under din ”fling”…. Sedan är det svårt att blåsa liv i något om du inte ens vill ha denna passionen med din man.
Det var inte meningen att skrämma bort dig men ditt inlägg genererade många frågor……
Vilket liv vill du själv ha?
Jag skrev av mig för att det kändes viktigt för mig själv att sammanfatta mitt kaosliv samtidigt som jag tänkte hitta andra i liknande sits för lite råd. Jag erkänner att jag var dåligt påläst om detta forum. Har inte tittat runt och läst så mycket. Iom att man fick klassificera sig som lämad/lämnare/etc så tänkte jag att det var högt i tak för alla sorters upplevelser. Men så klart jag nu efter fattar att det jag skrev känns provocerande för många och det är de som gör sin upprörda röst hörd.
Vi är två i den dåliga relationen men jag var som tog snedsteget och fick svar på tal gällande det.
Samtidigt är jag glad att jag skrev då flera personer peppat och stöttat i privata meddelanden istället. Jag har bett admin radera tråden helt men efter att jag tog bort själva texten känns det faktiskt lite bättre.
Du skriver mycket bra i ditt inlägg men jag vill inte skriva mer här då det allltid vinklas/tolkas/analyseras på ollika sätt beroende på vem läsaren är.
Mvh duktig flicka
2 gillningar
Alltså vadå svar på tal, det beror väl på vem som råkar skriva?
Jag är också den som gjorde snedsteget och måste nog säga att ingen från forumet har toppat den skit som jag gett mig själv genom det egna dåliga samvetet. Och jag har späkt mig länge och kreativt ska gudarna veta.
Och - det är roligare att ligga utan dåligt samvete. Det går att få spänning och ”highs” ändå. Men en separation är ingen garanti för att du hittar en ny människa att uppleva passion med.
Visst, forument tycks samla en övervägande mängd själar som blivit bedragna, med den upplevsen ger per automatik inte någon moraliskt högre stående position gentemot andras livsöden.
Klart att du ska känna att du kan skriva av dig här. Anonymt. Utan att förvänta dig pekpinnar eller påhopp. Ingen här (hoppas jag) tror väl att du är ”klar” med dina tankar, du är i en process, bearbetar vrider vänder och söker inom dig. Du har dina upplevelser. Det du går igenom tar tid!!!
Det jag hoppas att du får ut från kommentarerna här på forumet är ärliga reflektioner från andra som kanske hunnit tänka några varv till. Det går att vilja väl utan att direkt ta parti för ditt agerande.
Jag upplever forumet som en plats där människor vill erbjuda andra möjligheten att öppna ögonen för att se nuvarande plats i livet ur fler perspektiv, och på så sätt skapa ett variationsrikt sätt att reflektera över den transformation som många har påbörjat.
Vi har alla olika livsöden och förmåga att styra våra liv. Att släppa sin gamla riktning och börja fundera ut en ny är en utmaning. Men det fixar du!!! 
3 gillningar
Har läst hela din tråd. Är väl en av dom som kanske haft det tuffaste otrohetsdramat utifrån hur saker eskalerat och hur fult separationen blev. Vi är några som drabbats riktigt hårt här i gruppen.
Att vakna upp och inse att livet kunde vara något annat är helt ok. Ni har hamnat där ni hamnat pga två personers agerande.
Du har bara ett liv. Nu har du gjort något som för alltid kommer ändra dig och er relation. Jag tycker inte att du ska berätta om otroheten men jag tycker att du bör avsluta den.
Sanningen kommer liksom alltid fram och smärtan som ligger framför din man om han får reda på detta är liksom existentiellt förändrande. Otrohet finns i samhället och jag skulle aldrig döma någon för de val man gör. Men du valde något som var bara för dig. Du valde att kliva utanför er zon. Är det då inte över? När något känns spännande och man jagar efter det. Har inte man passerat alla tecken på att det är slut?
Detta är en extrem svår sits. Och många som väljer otrohet förstår nog inte hur mycket man faktiskt skadar sig själv. Ja du fick leva ut dina fantasier, men inte till 100% för även om förbjuden frukt är gott så är det ingenting mot öppen och besvarad kärlek med fantastiskt sex, något som du än så länge har kvar att upptäcka.
Då du redan valt dig själv så tycker jag personligen att du ska löpa linan ut och lämna, fokusera på dig och skapa ett liv som gör dig lycklig.
Lycka till
4 gillningar