Berätta!

[X2X]

Kära forumvänner.
Jag har blivit knäpp i skallen… Eller jag känner mig knäpp till och från. Från att före årsskiftet inte kunna tänka mig leva med en man igen, dela säng med någon, kyssa en annan man… Så “vaknade” jag ju till liv och har börjat längta. Mina tankar upptas dagligen om vad jag önskar i en partner. Vad jag har att erbjuda. Att jag inte vill vara ensam. Allt spännande som ligger framför mig. Jag fattar att jag nåt “Nyorienteringsfasen”. Äntligen!
Men det skrämmer mig lite. Jag vill inte bli desperat. Jag MÅSTE inte träffa en ny partner här och nu. Jag trivs själv och kanske behöver jag oxå vara ensam en tid framöver. Men jag har en längtan. Och den är ständigt närvarande just nu.

För mig har det gått ca 1 år som ensamboende och snart 1,5 år sedan “bomben”. Det har varit mycket arbete med mig själv och bearbetning som tagit tid. Men åren går ju och jag vill inte lägga fler år på att vara olycklig eller sorgsen. Jag vill vara glad, lycklig och en del i ett par. Det som slagit mig flertalet gånger är ju att “alla” vet att jag är “singel” men ingen har bjudit ut mig, flirtat (om jag fattar hur det går till). Och jag som anses vara social, glad, utåtriktad, got my shit together, ser bra ut,… osv.
Min väninnas förklaring till detta är att “alla” vet vem jag är, vem mitt ex är, att vi var “välkända profiler” i vår kommun, att jag varit “stängd”, att jag varit totalt knäckt… Att jag inte varit öppen för något nytt vilket lett till att ingen känt “yes, äntligen kan jag bjuda ut henne”.

Det känns ju såååååå löjligt. Jag vet. Jag skäms över mig själv att jag ens tänker dessa tankar… Kanske bara så jävla enkelt att det inte finns någon som är eller skulle kunna vara intresserad just nu. Tugga i dig kvinna. Tugga i dig.
Fick en fix ide på MrX (för den som läst), men inte vågat göra något vidare åt det. Jag känner inte att han har något intresse och vägar inte ta steget själv… Är förbannat rädd att bli avvisad. Längtar nog mer efter att bli uppvaktad och då uppvakta tillbaka, typ.

Så nu är jag nyfiken…

Hur lång tid tog det för dig att inleda en ny relation?
Hur träffades ni?
Är det en bättre relation än den som var?
Några tips om hur man ska “tänka” för att inte hamna i någon desperation?
Hur fasiken gör man? Flirtar? Dejtar?
Blev du desperat? (ha ha, helt okej att bli det, känns som jag balanserar på kanten ibland)

Långt inlägg för några ynka frågor men det lixom maler konstant i huvudet, en längtan att komma vidare, en längtan efter någon, en längtan efter ett vi och att släppa det som varit helt och bara blicka framåt…

Den här nyorienteringen kan ju tydligen vara riktigt påfrestade, det var jag inte beredd på.

[Restenavlivet]

Nu var ju jag en som lämnade, så situationen var ju inte den samma för mig, men jag tycker ändå att jag lärt mig några saker som kan vara till nytta för andra.

• Lita alltid på magkänslan! Är det något som skaver så lyssna på det.
• Räkna inte med att förändra någon. Om du märker att du bortförklarar eller ursäktar vissa beteenden hos den du träffar så är han inte rätt
• Den du träffar måste inte vara perfekt. Men hans dåliga sidor måste vara sådana du kan leva med. Och vise versa.
• Om du kollar på dejtingsajter, de som inte ler på någon bild har fula tänder
• Undvik alla former av svartsjuka hos en partner
• Kärlek eller förälskelse slår inte till efter plan. En person kan verka rätt i alla parametrar, men det måste till något mera. Lär dig vad du tänder på. För mig kan en kram göra hela skillnaden.

[X2X]

@Restenavlivet

Lita alltid på magkänslan! Är det något som skaver så lyssna på det.

Check!

@Restenavlivet

Räkna inte med att förändra någon. Om du märker att du bortförklarar eller ursäktar vissa beteenden hos den du träffar så är han inte rätt

Check!

@Restenavlivet

Den du träffar måste inte vara perfekt. Men hans dåliga sidor måste vara sådana du kan leva med. Och vise versa.

Check!

@Restenavlivet

Om du kollar på dejtingsajter, de som inte ler på någon bild har fula tänder

Ha ha ha ha!!! Check! Dock inte nått så långt som till dejtingsidor/appar. Läskigt!

@Restenavlivet

Undvik alla former av svartsjuka hos en partner

Check. Hoppas att jag själv ska hålla mig från det.

@Restenavlivet

Kärlek eller förälskelse slår inte till efter plan. En person kan verka rätt i alla parametrar, men det måste till något mera. Lär dig vad du tänder på. För mig kan en kram göra hela skillnaden.

Check! Jag är nog där i spåren någonstans. Listar vad jag drömmer om. Vad jag värdesätter. Vad jag önskar för kvalitéer i en partner. Dealbreakers osv.
Vet inte riktigt varför jag gör det men jag gillar att skriva ner saker.

I dag skrev jag ett brev till mig själv som jag tänkte jag ska läsa den dagen jag “träffar” någon. En påminnelse till mig själv om hur långt jag kommit. Påminner mig om vad jag söker i en partner.

[Skipper]

@X2X

@X2X

Hur lång tid tog det för dig att inleda en ny relation?
Hur träffades ni?
Är det en bättre relation än den som var?
Några tips om hur man ska “tänka” för att inte hamna i någon desperation?
Hur fasiken gör man? Flirtar? Dejtar?
Blev du desperat? (ha ha, helt okej att bli det, känns som jag balanserar på kanten ibland)

Började sondera ungefär 9 månader( appar) efter uppbrottet träffade mitt nuvarande x efter ca 18 månader
Genom gemensam bekants rekommendation, i efterhand på oklar grund.
Nja, den var absolut annorlunda men nu är den över så på så sätt; samma lika
Sett i backspegeln hamnade jag i någon slags desperation, förståeligt men lite obegripligt ändå. Tror att desperat nyorientering är en fas för somliga beroende på kontexten.
Oklart, när det händer händer det och då kör man bara.
Som ovan: Ja lite desperat, kan inte säga att jag gjorde ett desperat val. Men väl som det kan bli ibland att man inte väljer, snarare blir vald?

Kan vidare säga att jag inte har skrivit någon lista, har möjligen lite olika idéer om vad jag skulle vilja ha, se i en partner. Skulle jag haft en lista hade jag nog rivit den om personen jag trodde jag var kär i inte inte fyllde specen?

Jag är faktiskt inte ens säker idag på att jag vill/ ska söka en ny relation?
Det är en attraktiv tanke med lycklig re-cykling men ja… Det har sina sidor det med.

Däremot tror jag att jag var tvungen att gå varvet innan jag kunde komma fram till det equilibrium som jag idag känner på relationsfronten fanns inte innan.

Nu är jag nöjd med att bara vara jag. Inte behöva anpassa mig till någon annans inbillade ram.
Göra mina grejer på mitt sätt och inte behöva be om ursäkt för, eller ha överseende med olikheter av alla de slag?

Sen vet jag att jag inte vet mer, eller ens något, om min framtid.

Helt plötsligt står HON där och frågar: "
-“Nå, vill du stanna här? Jag har min bil…”

[Buenita]

@X2X

Hur lång tid tog det för dig att inleda en ny relation?
Hur träffades ni?
Är det en bättre relation än den som var?
Några tips om hur man ska “tänka” för att inte hamna i någon desperation?
Hur fasiken gör man? Flirtar? Dejtar?
Blev du desperat?

Jag laddade ner Tinder efter 8-9 månader från separationen. Jag tänkte att eftersom jag jobbat med mig själv och var redo, så skulle det ta max 1 år innan jag hade hittat en lämplig person. Det var förstås avgörande att jag börjat jobbat med mig själv men jag underskattade betydelsen av att dejting tar TID. Att JAG behöver tid. Jag valde vara öppen för fler typer av personer och för min del var det viktigt, för jag har alltid varit en sådan “vet vad jag vill”, men insåg att jag nog inte alltid vet ändå Syftar på relationer som inte fungerat. Så mitt bästa tips är att använda möjligheten att lära känna sig själv, andra människor och framförallt fundera hur KÄNNS det när jag umgås med den här personen. Hur blir jag med den här personen?

Min nuvarande partner träffade jag på Tinder. Min erfarenhet av appar (jag testade ALLA, även den dyraste som hette ngt med “elitdejting”) är att det är samma människor på alla plattformar. Däremot kände jag att tFacebook dejting i större mån skapade en känsla av dialog, kanske för att man rent psykologiskt går in på Facebook och sedan till dejting delen i stället för att öppna Tinder-appen. Jag lärde mig också att inte vara för svartvit, personer som skrev kortfattat kunde vara otroligt kommunikativa och intressanta att prata med och tvärtom, de som skrev långa romaner och öppnade upp sig kunde visa sig vara annorlunda i verkligheten där allt sker i stunden och inte att man väljer svara när det känns bra.

Det jag har insett av relationer och om mig själv är att det inte finns någon “perfekt partner för dig” eller “känns det lätt, då är det rätt” och alla dessa floskler som vänner, bekanta och media ödslar. Det kan absolut VARA så, men det är inte per automatik så att ALLA har det så. Jag har lätt att skapa djup från första meddelande, men min stora utmaning är tillit, vilket krävs för att gå från dejting till förhållande. Jag har alltid sagt att jag inte gillar den första tiden, det första året. Jag trodde att RÄTT person skulle få mig känna mig trygg men helt ärligt, det ligger hos mig. Så jag har gjort det jag inte brukade göra tidigare och jobbat mycket med min egen trygghet och tillit till att jag klarar mig oavsett om jag har den här relationen eller inte. Om det finns fler som känner igen sig så tipsar jag om instagram-kontot healingwithhan_ Hon skriver om relationsångesct och hur man kan jobba med det, helt lysande verktyg säger jag!

Vad gäller flirtandet, så tänker jag det har helt med dig att göra! Jag tror på att vill jag ha en viss stämning så bidrar jag själv till att skapa den. Att vara flirtig och rolig har varit viktigt för mig men det är också en balansgång. Jag vill både ha humor men också djupare dialoger. Fokusera alltså på hur DU vill ha det och använd så lite tid som möjligt med att tolka och analysera den andra, lätt att säga men ändå. När du är trygg med hur du är, hur du skriver, hur du beter dig, då får den andra personen lära känna dig på riktigt. Något som sparar tid för alla parter är att vara sig själv hela tiden. Med alla de sidor man har. Som ett mot exempel: du är flirtig och lättsam i text, när ni ses vill du visa att du menar allvar med honom och uppträder på ett annat vis. Risken är rätt hög att den stämningen ni hade i text inte är samma som när ni ses vilket gör att kanske ni båda tänker “hen var inte som jag trodde”. Därför är mitt tips att bjuda olika sidor av sig själv på det sätt som du är bekväm med.

Jag är en av de som tycker dejting är mycket roligt! Så enjoy säger jag bara

[Lussan]

@X2X

Jag trivs själv och kanske behöver jag oxå vara ensam en tid framöver. Men jag har en längtan. Och den är ständigt närvarande just nu.

Jag har också en längtan. Men just nu en ganska passiv sådan.
Jag tror inte du varit mottaglig för något hittills, jag märker rätt tydligt på mig själv åtminstone att jag till en början hade ett enormt stort behov av att vara själv. Men nu finns det en passiv längtan efter någon annan, en man. Jag tänker att vi kanske känner samma där? Fast du kommit lite längre? Jag hoppas att jag ska vilja dejta nån gång (och att det ska finnas någon som är värd att dejtas). Jag känner att mina krav är rätt höga, så det lär ju inte bli lätt… men… jag känner mig rätt nöjd med det jag har just nu också. Hoppas du kan vila i den här känslan ändå! Att du har det bra men att det kan finnas en möjlighet att träffa någon, om det klaffar. Kram och tack för ett fint inlägg

[X2X]

@Skipper Det är ju lite så jag tänker/känner. Jag ÄR inte desperat, långt ifrån men tankarna som ploppar upp titt som tätt får mig att undra var sjutton detta ska sluta… Ha ha!

@Skipper

Men väl som det kan bli ibland att man inte väljer, snarare blir vald?

Lite som det jag “tycker” att många runt mig gjort. De träffar en ny, pang bom, första bästa… Och ja, det kan ju vara livets kärlek absolut. Men även av dessa saker som får mig att tänka “alla andra träffar ju någon” och dem tankarna är lite nedslående.

@Skipper

Nu är jag nöjd med att bara vara jag. Inte behöva anpassa mig till någon annans inbillade ram.
Göra mina grejer på mitt sätt och inte behöva be om ursäkt för, eller ha överseende med olikheter av alla de slag?

Och precis så känner jag vilket gör att jag kanske krockar lite med mig själv… Jag vill men vill inte. Och när jag tänker vill inte så straffar jag mig med tankar som att “så säger jag ju bara för ingen uppvaktat mig” eller “VEM kommer orka med dig”… Usch.

@Skipper

Helt plötsligt står HON där

Och det skulle väl vara alldeles, alldeles UNDERBART!

[X2X]

@Buenita

var redo, så skulle det ta max 1 år innan jag hade hittat en lämplig person.

Ha ha, lite kul för jag är oxå väldigt “tids orienterad”. Läste att man kommer över sitt x efter lika många månader som äktenskapet varade. Och jag är ju typ där nu så jag undrar om jag satt griller i mitt eget huvud att nu, nu är tiden inne.

@Buenita

dejting tar TID

Ja och det orkar jag ju inte. Appar och grejer… Fattar att HAN inte kommer trilla ner i knät på mig MEEEEN vad jobbigt…

@Buenita

jag har alltid varit en sådan “vet vad jag vill”, men insåg att jag nog inte alltid vet ändå

Jag är precis likadan. Och jag hade en fin relation men känner att det har jag “vuxit” ifrån och skulle aldrig vilja ha en liknande relation…

@Buenita

min stora utmaning är tillit

Och den undrar ju jag hur fasiken jag ska våga ha i en framtida relation…

@Buenita

Jag trodde att RÄTT person skulle få mig känna mig trygg men helt ärligt, det ligger hos mig

Och det är vad alla säger när jag kommer till tillitsbiten men tror som du, det ligger hos mig.

I övrigt förstår jag precis vad du säger. Jag var lixom bara tvungen att häva ur mig lite här för tankarna maler och jag är inte så pigg att ränna runt och ventliera till allt och alla. Men att vara mig själv i alla lägen är inte så svårt, jag har extremt svårt att spela spel eller dölja min personlighet. Och jaaa, man får väl ta mig med mina bister oxå!

Vi får väl se hur tiden framöver verkar för mig, rätt som det är sitter jag väl och svajpar höger… eller om det är vänster… Eller nåt…

[X2X]

@Lussan

Jag har också en längtan. Men just nu en ganska passiv sådan.
Jag tror inte du varit mottaglig för något hittills, jag märker rätt tydligt på mig själv åtminstone att jag till en början hade ett enormt stort behov av att vara själv. Men nu finns det en passiv längtan efter någon annan, en man. Jag tänker att vi kanske känner samma där? Fast du kommit lite längre? Jag hoppas att jag ska vilja dejta nån gång (och att det ska finnas någon som är värd att dejtas). Jag känner att mina krav är rätt höga, så det lär ju inte bli lätt… men… jag känner mig rätt nöjd med det jag har just nu också. Hoppas du kan vila i den här känslan ändå! Att du har det bra men att det kan finnas en möjlighet att träffa någon, om det klaffar. Kram och tack för ett fint inlägg

@Lussan Stor igenkänning. Och jag vet inte om jag kommit längre, egentligen. Det var väl först och främst så att jag absolut inte kunde tänka mig att dejta men på nyår fick en “du kan väl dejta MrX” och jag svarade spontant Ja, det skulle jag kunna. Det förvånade mig själv. Därefter har det lixom bara rullat på i någon ytte pytte form av en känsla att den där dörren som var så stängd och nyckeln bortkastad faktiskt är på glänt igen, jag släpper inte in vem som helst men kanske någon skulle få komma in.
Tänker även jag att mina krav är höga och visst kommer man få tänka om massor med gånger och den man träffar kanske även den kommer med sina krav och plötsligt så känns allt som en omöjlighet igen.

Jag är inte desperat, än. Jag måste inte träffa någon, än. Jag behöver och vill vara själv ett tag, tror jag. Och såklart så kommer allt ge sig allt eftersom men när det ständigt maler i skallen, jag listar egenskaper och önskningar. Jag funderar på hur jag ens ska kunna träffa någon. Hur många kommer man behöva träffa. Varför är det ingen som raggar på mig. Är jag dömd till ensamhet. Bla bla bla. Och detta älskade forum är bästa bästa ventilen, uppslagsboken och coachen!

[Buenita]

@X2X

Vi får väl se hur tiden framöver verkar för mig, rätt som det är sitter jag väl och svajpar höger… eller om det är vänster…

Haha, det där misstaget om vilket håll man ska svajpa har nog de flesta gjort, här har du en i alla fall Laddar du ner Tinder så kommer några tips, börja med att bara ha vanlig kostnadsfri, efter ett tag kommer du få ett bättre erbjudande (än vad det annars kostar) om att köpa Tinder Gold och då kan du se vilka som svajpat höger på dig och därmed blir det en match direkt när du väljer svajpa höger på honom och vips är dialogen igång!

Appar ÄR en väldigt bra lösning. Jag dejtade även på andra vis, dvs var med öppen för nya kontakter både ute men också på mina fritidsintressen. När man är öppen och framåt så utstrålar man sådan energi att det blir enklare för den andra att ta kontakt eller vilja prata om man själv tar kontakt. Jag har blivit stoppad på promenad, på gymmet, i affären… Testade också det här med att blinddejta, en bekant till mig tyckte jag skulle gå på dejt med hennes kompis. Faktiskt en rätt intressant grej att låta någon annan matcha en men mitt tips är att se till att den som matchar känner dig bra. Hade jag varit singel idag hade jag hängt ännu mer på mina vänners intressen, middagar, mingel på jobb osv. Det är bra sätt att lära känna folk på ett annat vis.

Du verkar motiverad och redo så behåll din energi Finns inget som säger att det måste ta tid, en av mina närmsta vänner laddade ner Tinder, chattade med 2 personer varav det blev dejt med den ena av dem och från den dejten har liksom aldrig tagit slut! De har varit tillsammans i två år!