Dottern kom till mig efter en vecka hos pappan och sa: Mamma, jag pratar med min bonussyster i telefon, glad (???) Denne ville även se mig…(jag ville såklart inte det och hindrade dottern, se på exfrun liksom??). Hon, pappa+ flickvän + barn varit ute och ätit osv kvällen innan…(???) Ok?
Exet har EJ pratat med mig om den nya alls. Ej berättat om någon seriös relation. Jag har bara fattat/gissa att han haft kvinnor (vilket bara det var en chock) sedan vi gick isär för ett år sedan. Och denna TROR jag varat minst några månader. Fast han svarar ALDRIG på frågor. Bott isär 6 månader.
Jag blev arg…ledsen…skrev och bad honom vara snäll och berätta för mig iaf först - innan han blandar in barnen. Och att jag då hoppas det är en seriös relation. Han skrev bara: De vet.
(Ok DE VET. Ja alla andra alltså, inklusive barnen (fast sonen verkar helt förvirrad och som sagt vet jag inget så vad ska jag säga…?)
Det är allt. Alltid.
Jag känner på riktigt att jag behöver skydda mig från honom nu. Men jag är så jävla ARG för att han inte bara kan vara ärlig och rak åtminstone. Vilket är det enda jag har bett om. Jag är rasande men ska också försöka förhålla mig till barnen (utan att veta något då). Jag är också sårad kränkt ledsen och chockad av hans sätt mot mig. Det känns som han VILL plåga mig. Han har 0 empati. Och detta blir ju inte bra för någon. Nu är jag ju arg på den nya familjen också…
Jag träffar ingen. Är inte alls där. Hur, snälla människor ska jag deala med det här. Med honom. Jävel! Vem är han?
Det finns saker du kan påverka.
Det finns saker du inte kan påverka.
Nu vet jag inte er historia i övrigt.
Jag är skild sedan 2018.
Under den tiden har jag träffat några kvinnor.
Jag har inte berättat för x:et för hon har inte längre med mitt liv att göra.
Nu hör det till saken att vårt barn var 14 när vi skildes. Hade vi haft yngre barn hade jag nog meddelat mitt x att jag träffade någon. Det tycker jag nog ditt x också borde göra så det inte kommer från barnen.
Nu gör han inte det och det är inget du kam göra något åt så lägg inte energi på det.
Tack Rulle. Jag har väl alltid känt att han gör precis vad han vill…och det är bland annat därför vi är skilda. Men han har inte bedragit mig. Jag har så svårt att inte lägga energi på det men det är ett bra råd. Ska försöka (hur?)
Jag tycker bara det känns så fel och kränkande att barnen berättar saker…Ja de är ganska små😢 I detta känner jag mig bedragen…
Tack Tailor. Ja tror det är nån omtanke i det enligt honom? - men det blir inte omtanke för mig…för jag tycker det är SÅ krävande att han inte är rak mot mig. Jag orkar inte tänka på press eller inte för honom. Han har kört över mina känslor så många år…
Vet jag måste släppa men är så besviken.
Det är just det som är problemet.
Små barn vill och behöver berätta saker för sina föräldrar. Om han då introducerar barnen för någon ny - vilket han bör göra först när det börjar bli seriöst - borde han meddela dig.
Nu fungerar det inte så.
Det bästa du kan göra är att försons dig med och acceptera att du inte kan påverka någon annans beteende som inte kan/ vill förändras.
Det är ett exempel av många som inträffar när man är skilda. Man har ingen skyldighet att berätta om sitt liv och sina val. Önska får man så klart och de par som kan samarbeta väl kan vara väldigt öppna och hjälpsamma. Men jag vill ändå påminna om att det inte finns några skyldigheter. Det är också en farlig väg att vandra (syftar på alla förväntningar), för du kommer bli besviken så många gånger!
Om jag får ge dig något råd så är det att fokusera på hur du kan skapa dig ett så bra liv som möjligt med ditt barn/dina barn. Räkna inte med något från ditt ex utan fokusera på vad DU kan ge till barnen när de är hos dig och jobba med att släppa totalt hur ditt ex hanterar sitt liv när barnen är där. Det är inte lätt i början men det är verkligen värt!
Tack. Ja…det handlar väl om att jag trodde vi kunde samarbeta efter alla år, om detta iaf. Jag försöker verkligen skapa ett nytt liv men det är så mycket känslor…jag tycker också (trodde inte) han skulle gå vidare till andra redan under betänketiden. Allt allt går för fort för mig. Bra att få andras tankar iaf.
Kära du.
Betänketiden är en kort tid. Det tror en inte när en ansöker om skilsmässa. Ett halvår känns då som en evighet, men det är inte en evighet. För en av er kan det kännas som jättelånga och många dagar av vånda och många tankar, för den andre är det massor av tid att etablera en ny relation, eller ställa till med kaos, eller vad som helst.
Fast om en står utanför, och det inte gäller en själv, så är betänketiden en väldigt kort tid. Sex månader. Ingen hinner landa på den tiden. Ingen!
Men. Den enda du kan styra över och påverka är dig själv. Ge upp alla tankar på att påverka ditt X, här och nu. Låt vara att han gör alla fel som finns i hela boken. Tänk på dig själv, enbart. Var gärna arg på honom, för då drömmer du inte om att han kommer tillbaka - men fundera mer på vart du är på väg. Hur vill du att ditt liv ser ut? Vad vill du göra och vilka är dina drömmar? Vart är du på väg?
Nu är det bara du som styr ditt liv. Det är en möjlighet också, inte bara skit som drabbat dig. Hur väljer du?
Ja allt gör ont. I övrigt har jag ett ganska bra liv. Jag tror verkligen inte han introducerar massa olika men han lovade att berätta om det var något seriöst. Och om det inte är det tycker jag inte hon ska kallas bonusmamma/syskon till mina barn…OCH ja jag tycker jag har rätt att veta om mina barn ska ingå i en ny familj…!
Själv sa han innan skilsmässan att han skulle godkänna min framtida partner. Och att barnen absolut inte skulle ha någon bonuspappa! ,(Jag sa någon gång kanske, men det var inte för att byta man vi skildes.)
Men han kör som vanligt egna regler för sig själv…
Det värsta är kanske icke-kommunikationen. Om jag frågar något får jag antingen inget svar eller typ två ord eller en utskällning via tlf… Och jag terrar inte…jag skulle bara tycka jag var värd någon form av svar nångång. Däremot ska han fråga mig om allt praktiskt och ha svar direkt (datum, kalas tider, skola, ledigheter, adresser, matsäckar, kompisars telenr osv)
Och varför hela tiden smussla med allt annat?? Till och med nu…
Hoppas nästan jag träffar någon tillfällig bara för att få en bro över till något annat…men jag är så trött.
Vi hade problem i flera år. Var oeniga om allt tyvärr. Men älskade varandra. Han vägrade terapi. Vi båda pratade om det men ingen ville skiljas…till slut tog han steget men jag var enig i att vi inte kunde fortsätta att må så… Det var så mkt aggression från båda håll, kunde inte nå varandra…
Håller med…tack. det blev väl så att jag tog allt med barnen då och han levde själv och träffade andra…jag är så trött och sliten. Så jag kom efter…Ja jag ska försöka (igen) släppa tankarna men inte så lätt och fokusera på mig. Det känns som han förpestat min process andra, med att jag blev svartsjuk också till på köpet, och arg…
Men jag gör mer och mer roliga saker när jag är ledig och med barnen. Och jag har ett par drömmar jag ska försöka genomföra… Det bara att små saker påverkar mig så starkt hela tiden. Men väldigt skönt att få skriva om det. Tror jag ska få ett bra liv. Men det var honom jag önskat att det gått att leva med (men det var tyvärr omöjligt…)
Godkänna…herrejösses. Så han skulle godkänna en ny partner för dig? Hur snedvridet är inte det? Fast då förstår jag varför du känner som du gör. För nu fick inte du godkänna ngt. Hela ett tänk mot varandra är lite snett. Släpp detta nu för ingen av er äger den andra eller rättigheter till den andres privatliv.
Tycker det handlar mer om sunt förnuft och vanligt folkvett att om man har yngre barn att man informerar sitt ex iaf första gången man introducerar ny partner för barnen efter skilsmässan.
Mer för att det hos barnen kan väcka många tankar och frågor, jag tycker det är bättre för barnen om den andra föräldern är förberedd på det.
Jag håller helt med och i den bästa av världar så har föräldrar till gemensamma barn både sunt förnuft, folkvett och en ömsesidig välvilja och önskan att göra det bästa för barnen.
Men nu lever vi inte i den bästa av världar tyvärr och dessutom kan man sannerligen inte förvänta sig att varken få eller ge den andra parten tillåtelse att “godkänna” sitt ex nya partner… det låter ju helt sinnes i min värld iaf
Tack Trott för att du tar upp sunt förnuft och folkvett. Det är bara det jag önskat. Vet att jag inte har med valet att göra. Önskar bara någon slags respekt och ro för mig och barnen, att jag vet fakta och vad barnen kommer med och befinner sig i. Någon slags förberedelse mentalt och känslomässigt före barnen kommer med saker…då jag får försöka att inte reagera själv…
Men det går ej att nå honom med det. Med inget. Och det är därför vi är skiljda.
Önskar bara jag slapp känna mig så här trampad på. Vill bli fri
