Undrar om någon har erfarenhet av detta. Mitt ex lever med kvinnan han var otrogen mot mig med. Denna kvinna har skickat bilder på dom när de hånglar till mig och spridit rykten om mig samt nu senast smsat och frågat varför hon inte får träffa barnen när mitt ex ändå varit otrogen mot mig med hur många kvinnor som helst.
Våra barn blev indragna i hela historien innan otroheten uppdagades och i sommars bad min son mig om att aldrig behöva träffa henne.
Mitt ex kom i januari och sa att han skaffat egen lgh och nu skulle börja ha barnen själv. Hon hade inget med lgh att göra. Detta var ju självklart en lögn och barnen har hittat bilder på henne och hennes kläder och tydligen förstört saker som är hennes.
Detta har inte jag vetat om. Igår kom min son hem (12år) och säger att han hittat nya kvinnans saker i lägenheten och att han aldrig vill träffa henne. Han frågar om han kan lägga nålar i hennes skor. Berättar att han doppat tandborsten i maskindiskmedel etc.
Detta vill han dock inte berätta för sin pappa då han enligt honom själv inte har denna relationen med honom längre. Barnen har bott heltid med mig.
Min son vill aldrig behöva träffa henne då han menar att deras lögner sårat honom djupt.
Mitt ex är ju som vanligt överlycklig då ännu en av hans lögner avslöjats och att han nu kan visa upp hennes saker tydligt.
Sonen bor ju hos dig heltid, så det finns ingen anledning till att han skulle behöva träffa den nya. Däremot måste du göra klart för honom att det kan kosta honom pappan.
Här var min dotter 10 år när pappan flyttade till sin älskarinna. Dottern konstaterade snabbt att pappan och hans nya var oskiljaktiga och att det fanns ett pris för att ha kvar pappan i sitt liv. Då måste hon träffa den nya kvinnan och dessutom låtsas gilla henne. Det gick ett tag men inte så länge. Efter bara något år slutade dottern helt att åka dit.
Du måste också prata med din son om konsekvenserna av att på riktigt skada den nya kvinnan (nålar och maskindiskmedel!). Händer något kan han hamna i fosterhem. Så tråkigt kan det sluta om han lever ut sin ilska så där.
Håller med @Leaf en tolvåring är ju inte så liten att han inte förstår vad han gör, inte heller om det noga tydliggörs för honom, att det kan komma mkt oönskade konsekvenser om inte sådana uttryckssätt avstannar.
Behöver sonen någon form av samtalskontakt för att få professionell hjälp att bearbeta det allt som hänt inom er familj, för hans ageranden och tankar kring än mer av den varan låter lite illavarslande.
Precis som @Leaf är inne på så kan du förklara vad de olika valen kan få för konsekvenser.
Jag tycker inte att han ska bli tvingad att åka dit.
Vill han inte behöver han inte.
Det är ju farligt att han sätter diskmedel/rengöringsmedel på hennes tandborste.
Just nu avskyr han nog henne så mycket så att det är ett sätt att få ut sitt hat och en hämd för att hon är en stor andelning till att han blivit sårad.
Säg åt honom att strunta i diskmedlet han kan pissa på tandborsten istället, det dör hon iaf inte av😉
Sök hjälp om han har svårt med sina tankar och känslor hur han ska hantera allt.
Jag har pratat om att man ibland kan tänka dumma tankar men att detta sedan måste viftas bort. Men att man måste välja godheten i alla lägen. Man kan säga nej och sätta gränser. Men inte skada någon annan för att man själv mår dåligt. Han frågade om jag skulle bli sur om han hällde ut allt hennes schampo. Jag sa att det kan leda till allvarliga bråk men att det inte är lika hemskt.
Jag vill nog söka en samtalskontakt för min son men vet inte hur man går till väga. Är det via vårdcentralen. Måste min son sitta med när jag förklarar allt som pågått när han växt upp?
Du kan börja med skolhälsovården som har resurser i form av skolkurator och det finns även en läkare knuten till skolhälsovården men oftast bara en för hela kommunen. Men att börja med skolhälsovården är kanske enklast, för även dom kan remittera till BUP om de ser behov av det.
I annat fall är det vårdcentralen för remiss… eller att du kontaktar BUP-linjen i din region.
Men jag hade börjat med skolhälsovården/skolkuratorn, för det är definitivt inte lätt att komma innanför dörrarna till BUP om det inte är mkt avancerad problematik. Alternativt är ungdomsmottagning en bra idé, ofta är målgruppen 12-25 år så det skulle kunna fungera men det måste du ringa och kolla upp.
Men att parallellt ringa till BUP-linjen kan oxå vara en bra möjlighet och då kommer du sannolikt till en sjuksköterska som faktiskt kan råda dig vidare
Man måste inte tänka goda saker för jämnan, man måste inte alltid säga enbart goda saker osv. Man får tänka vad man vill… men när tankar inte stannar vid tankar utan går vidare till handling där uppsåtet medvetet är att skada någon annan med så pass farliga saker som maskindiskmedel eller liknande då är det inte längre en sund/normal reaktion.
Jag tycker absolut inte du ska inleda honom vidare i sätt att ta ut sin frustration på pappan (för det är ju vad det handlar om) via henne, genom att tex kissa på hennes tandborste eller liknande, det låter lite stört faktiskt att föreslå sådana saker. Sådant är i alla lägen oacceptabelt beteende.
Det behöver din som få klart för sig, om han sedan inte alltid tänker snälla tankar om henne (även fast det är sin pappa han borde vara arg på) så är det helt okej. Man har rätt till sina egna tankar men man måste förstå, eller fås att förstå skillnaden mellan tanke och handling. Den gränsen varken får eller kan överskridas, för då är man ute på en labil väg som kan ta en ände med förskräckelse.
Tänker grabben göra elaka saker mot alla som han av en eller annan anledning blir syrak på för att han tycker att de kommer emelan honom och hans intressen kommer han att få problem i civiliserade sociala sammanhang men skulle kanske kunna bli en maffioso grando.
