Nästa dilemma. Mitt ex vill nu att jag har barnen på heltid då det funkar så dåligt under hennes veckor med ständiga bråk. När dom är hos mig är det hur lugnt och harmoniskt som helst. Är som att all ilska efter skilsmässan riktats mot henne, speciellt av den äldre grabben.
Jag är faktiskt orolig, hon är väldigt nära ett allvarligt sammanbrott pga. alla ständiga konflikter.
Jag och mina föräldrar avlastar under hennes veckor så gott vi kan då hennes föräldrar väldigt sällan ställer upp.
Självklart vill man ju vara med sina barn så mycket som möjligt. Samtidigt lever jag ett helt annat liv nu under mina barnfria veckor än jag gjorde tidigare. Har ett mycket mer aktivt socialt och fysiskt liv nu. Och passar på med en del övertid.
Så hur i hela friden löser man detta ? Hon pratar samtidigt om avlastningsfamilj om jag inte kan ta dom på heltid.
Hon kan inte ge upp barnen för att de är ledsen för skilsmässan nu. Hon måste fortsätta kämpa o få tillbaka tilliten från barnen. Ger hon upp nu får hon inte tillbaka den. Underbart om du kan hjälpa o stötta henne men hon måste ge det tid o kämpa…både för sin skull men främst för barnen❤️
Då ska jag utan några krusiduller säga något som kanske inte gillas… men klarar inte ditt ex av era barn under sin vecka och alternativet för dem isf. blir att vara i en “avlastningsfamilj”, då förstår jag överhuvudtaget och uppriktigt inte vad det är som du tvekar över?!
Den/din “barnfria” tid kommer fortare än man kan ana och socialt aktiv såväl som fysiskt aktiv kan man vara även om man lever full tid med sina barn och aldrig är “fri” från dem.
Såklart är det bäst om mamman kan/orkar/klarar att samla ihop sig och ta sig samman, fortsätter att kämpa på och allt därutöver så att hon därigenom klarar sin halva av tiden, men OM hon inte klarar det så finns det bara ett (1) enda alternativ och det är att dina barn bor med dig. Åtminstone så är det en total självklarhet i min värld.
Så länge föräldrarna inte snackar skit om varandra så kan barnen komma tillbaka, men det förutsätter att båda jobbar för det.
Min son blev i stort sett utslängd av pappan pga att han kom i konflikt med dem. Men både pappan och jag jobbade för att de skulle fortsätta kontakten. Sedan har han bott växelvis och nu bara hos pappan men vi har god kontakt.
Ta emot dina barn på heltid du, men försök aktivt att de har en bra relation. Det är bra för alla.
Ska hålla er uppdaterade. Just nu är jag bara jävligt anti.
Att människor skapar problem andra förväntas ta hand om.
Vad ska hon ens göra med all sin barnfria tid, gulla med sin nya medans jag ska ta allt ansvar ? Hur har hon någonsin tänkt få nån respekt om hon ger upp nu ?
Nä fy fan, den människan har totalt decimerats i min tanke och respekt. Ibland blir man bara så less vissa människor att det är synd och skam att bara se dom.
