Jag är intresserad av era erfarenheter av detta med avgiften för förskola/barnomsorg när barnen bor växelvist.
Kommunen jag bor i har ett system med delad faktura, nyligen har de dock ändrat beräkningsmodellen för hur avgiften skall fastställas. Detta får i mitt fall relativt stora ekonomiska konsekvenser.
Hur fungerar det i just din kommun?
Har också funderat över hur detta ska lösas. Vad är det för ändring? Att de räknar ut taxan individuellt istället? Eller det nya de infört här med att man betalar lika mycket hela året istället för mer på sommaren?
Det tidigare systemet gick ut på att vardera förälder fick varsin faktura, avgiften var då beräknad på respektive inkomst fast ett delat betalningsansvar.
Jag som har en inkomst som slår i taket för maxtaxan fick då betala halva maxtaxan, mitt ex fick en räkning så sin halva som var beräknad efter hennes inkomst.
Enligt mig ett sunt upplägg som tar hänsyn till vardera förälders ekonomiska situation.
Men ekonomerna på kommunen går ju i taket… Om dessa 2 föräldrar hade fortsatt leva tillsammans så hade de ju fått en gemensam faktura på hela maxtaxan eftersom avgiften beräknas på hushållets samlade inkomst… När då dessa separerar och ena parten inte har en inkomst som slår i taket för maxtaxan så innebär det ju att dessa 2 totalt tillåts betala mindre, detta benämner kommunen som att vi tidigare fått “rabatt” på avgiften.
Det blir “orättvist” mot föräldrar som lever tillsammans.
Så den nya beräkningsmodellen går ut på att först slås båda vårdnadshavarnas inkomster ihop och avgiften beräknas efter det, precis som vårdnadshavre som delar hushåll.
Sen delas avgiften i kronor och ören procentuellt mellan vårdnadshavarna baserat på inkomst, om någon tjänar mer än den andra så får den betala en större del av avgiften.
I mitt fall så lever exet på försörjningsstöd som inte skall tas med som inkomst i beräkningen, vilket resulterar i att jag nu får betala hela avgiften för barnomsorgen själv, trots att barnen bor växelvist.
Men kommunen får ju in stålars iaf, det är ju det viktiga… 
Men det låter ju helt bisarrt. Har det inte föregåtts av någon sorts debatt? Det blir ju då smart att gå ner i inkomst så man kan lämpa över sina fakturor på någon annan med kommunens goda minne? För mig skulle det inte spelade någon roll, kollade just upp detta eftersom jag börjar planera lite för framtiden. Kunde ju trott att med tanke på att min inkomst inte tycks räcka till typ ett vettigt boende enligt banker och kommunens bostadsförmedling att den kanske skulle ge rätt till någon rabatt på barnomsorgen men nej, jag tjänar långt över taket. Kan väl inte finnas en enda människa som jobbar som inte ligger över taket? Här var det 25700.
Det där låter extremt lågt, kan du ha missförstått att den summan avser hälften? I min kommun behöver du i år ha en inkomst straxt över 50.000 för att slå i taket för maxtaxan.
Så här står det (läste fel dessutom det var 25170)
Utgångspunkt för avgiftsberäkningen är inkomsten i det gemensamma hushållet upp till
50 340 kronor/månad, vid delad placering 25 170 kronor.
Det måste väl betyda att om jag tjänar mer än 25170 så blir det maxtaxa för min halva? (Och han tjänar mer än mig så givetvis för honom med)
Det där låter ju absolut som sunt förnuft, man ser det som ett gemensamt hushåll eller 2 separata.
Precis som du uttrycker det så kommer du få betala hälften av maxtaxan för “din halva” av barnomsorgen om du tjänar mer än 25170. Precis som det bör vara enligt allt sunt tänkande.
Jo. jag håller med om att det känns som ett rimligt upplägg, bra också att man kan få separata fakturor så man slipper oroa sig för att den andra skiter i att betala och sen står man där själv med skulden och ev anmärkning.
Mitt gnäll gällde mest att det väl i så fall bara är folk som inte jobbar eller möjligtvis går på en deltid som får något annat än maxtaxa. Men för all del, barnomsorg är faktiskt billigt i Sverige även med maxtaxa så det är väl inget att gnälla om egentligen.
Det är ju just där som det skaver i mitt sinne också, att ena parten kan tjäna hur lite som helst helt utan några krav eller att någon ens ifrågasätter… Och så tvingas den andra kompensera.
Så funkar det ju när man väljer att leva ihop med den andra, men nu har ju de som har det på detta viset aktivt valt att INTE fortsätta leva tillsammans. Att slippa kompensera ekonomiskt åt sin partner som bara slappar eller ligger o tycker synd om sig själv var kanske en bidragande orsak till att man valde att avsluta förhållandet, i vissa fall till och med den avgörande orsaken.
Detta skaver som tusan hos mig nu att jag skall tvingas stå för hela kostnaden enbart på grund av att exet nolltaxerar.
Ska det vara så här enkelt att dumpa över sitt försörjningsansvar på barnens andra förälder?
Man kunde ju kanske tycka att hon inte skulle behöva så mycket förskola om hon ändå inte jobbar. Borde väl räcka med den allmänna eller vad det kallas, som är gratis från 3 år som jag förstår det. Så kunde ju hon ha gratis förskola på sina veckor, om nu barnen är över 3 år
Så är det, barnen går mycket riktigt enbart “15tim schema” de dagar som de bor hos exet.
För min del intresserar det mig inte alls hur mycket eller lite exet behöver betala för “sin halva”, det har inte jag med att göra.
Mitt skav börjar när kommun nu tvingar mig att betala hela avgiften för “min halva”, enbart på grund av att exet inte betalar något för “den andra halvan”.
Hoppas få in lite fler erfarenheter och perspektiv ifrån andra. Största frågan jag har är väl om det är många kommuner som tillämpar denna beräkningsmetod.
Men vad konstigt att du måste betala en hel avgift om barnen egentligen bara går på avgiftsbelagd plats hälften av tiden. Hade dom haft det separat som här så antar jag att fsk varit gratis på hennes veckor.
Det finns många som inte har den lönen.
Taxi, truckförare, lokalvårdare mm.
Jag har 24 000/månad.
Räkna med att hela systemet som du vill ha det är orättvist. Att du har ditt barn enbart varannan vecka men uppehåller en plats på förskola för heltid. En familj med två vuxna i samma hus krävs det att barnet inte är på förskola (utöver 15 timmar) om någon är hemma. Nu har du ju ditt barn enbart varannan vecka och kan således vara hemma en hel vecka när ditt barn är på förskolan den vecka du inte har barnet.
Det där blev tyvärr lite för rörigt för att jag riktigt ska greppa din poäng.
Det är kommunen som argumenterar att det skulle vara “orättvist” att särlevande vårdnadshavare där den ena har lägre inkomst inte tillsammans blir fakturerade maxtaxan, när de gemensamt skulle det om de levde i samma hushåll.
Kommunen anser att det äldre systemet gav särlevande vårdnadshavare “rabatt”.
Nu lyckas kommunen håva in hela maxtaxan totalt även ifrån särlevande vårdnadshavare där den ena har en mycket låg inkomst genom att tvinga den andra att kompensera.
Bara så jag förstår, betalar du mer än din halva för att kompensera upp till maxtaket som om ni bor tillsammans?
Eller betalar du maxtaket på din halva endast?
Jag förstår att jag var väldigt otydlig i formuleringen. Ska försöka bättre nu då jag tror mig förstå hur de tänker på kommunen. Vi bor i olika kommuner och vet således inte helt hur de tänker i din.
Det är barnet som har plats på förskola/fritids, och det räknas månadsvis, ej beroende på hur mycket eller lite som platsen används. Alltså betalas 100 procent även om barnet enbart går varannan vecka.
Betalning ska då ske för barnet beroende på hur mycket föräldrar tjänar, här är det 3 procent av inkomsten. Maxavgiften är 1378 kronor per månad och barn.
Hade du varit ensamstående hade du betalat maxavgiften om du haft inkomst över 46 000 kronor. Som tidigare sagt så är det ju barnet som har platsen, och således kan man dela kostnaden med den andra föräldern, beroende på vad den tjänar.
Hur skulle det vara skillnad på om ni hade bott tillsammans? Om hon har 0 i inkomst och du 46 000 så hade maxavgiften ändå behövts betalas av din inkomst!
TS poäng är väl att det kanske är just för att man är missnöjd med andra föräldernas oförmåga att försörja sig som man skilt sig från denna, och därmed inte vill bli fortsatt ålagd att betala dennes räkningar även efter separationen.
Men det gör man inte.
Så hur skulle du säga om man har satt in sin pojke på en idrott som kostar 400 i månaden? Ska man bara betala 200 för man själv har pojken där halvtid? Föreningen kommer ju kräva betalning på hela kostnaden.
Ts har ju bestämt plats på förskola. Platsen finns 100 procent i kostnad, och det är en annan diskussion om det är rättvist att alla betalar lika mycket även om du bara använder platsen en dag i månaden.
Här räknas förälders hushålls inkomster.
Jag tvingas nu betala hela maxtaxan eftersom exet inte har någon inkomst.
Nyttjandegraden påverkar mycket riktigt inte avgiften. Men barnen nyttjar ju barnomsorgen även de veckor de bor hos exet, fast i en omfattning som anpassats efter hennes behov.
“Delad plats” som detta gäller kan barnen endast ha om båda vårdnadshavarna har behov av att nyttja barnomsorgen.
Det är ju just precis det som är poängen, även fast vi nu är skilda och inte lever tillsammans så lyckas nu exet lämpa över hennes halva av kostnaden för barnen på mig.
Detta hade jag inget problem med så länge vi levde tillsammans i ett gemensamt hushåll.
Just så.
Platserna är sökta och accepterade av båda parter, som jag skrev innan så nyttjas de även de veckor barnen bor hos deras andra förälder.
Liknelsen med en frivillig fritidsaktivitet haltar ganska grovt.
Ska jag förklara på ett annat sätt.
Kommunen vill ha betalning utav 3 procent av inkomsten.
Betalar du 3 procent? Nej.
Betalar hon 3 procent? Ja.
Vad hade hänt om hon inte levt? Då hade du fått betala maxtaxan ändå.
Så, därför blir det mer rättvist att du kan spara pengar genom att den andra personen börjar med en inkomst och “hjälper till” med kostnaden. Men inget du kan kräva.