Tack snälla - jag behöver bara försöka leva som jag lär så är jag i hamn.
Jag må vara cynisk, men jag tror inte på förändrade beteenden i vuxen ålder. Undantag finns förstås som vanligt, men generellt kommer den person som för ett år sedan hade vissa värderingar och ett visst beteendemönster, vara precis likadan nästa år. Och efter ytterligare fem år.
Den goda viljan kan absolut finnas. Ungefär som när Friskis&Svettis får massor av nya medlemmar efter nyår, men i mars är det glest befolkat igen. Människor vill nog ofta förändras. Men det är inte ofta vi sitter på rätt verktyg för att lyckas hålla den nya livsstilen en längre period. Så fort motivationen dalar, för det gör den ju förr eller senare, så faller man in i det gamla mönstret igen.
Mitt ex var inte otrogen, men däremot prioriterade han alltid ner mig för att istället finnas till hands för andra. Jag blev förstås ledsen när detta upprepade sig gång på gång, och han försökte faktiskt anstränga sig för att prioritera mig mer. Han kunde göra tillfälliga ansträngningar, som t ex att jobba in arbetstid för att sedan ta ut kompledigt med mig. Men sånt håller ju inte i längden. Inte heller för honom.
Och samtidigt försökte jag förändra mig, precis som du skriver. Jag försökte bli mer lättsam och mindre krävande, eftersom jag visste att han blev stressad över alla som drog i honom. Sån ville inte jag vara! Men att sänka mina krav ledde ju bara till att jag sänkte mitt eget värde. Min självkänsla. Och kanske lärde han sig att det egentligen gick bra att vara fjär mot mig, för då ansträngde jag mig ju ännu mer.