Ingen skriver perfekta inlägg som du, @Trassel
Nej, och tänk hur mycket jag och andra hade besparat oss om vi till fullo insett det!
Det där har jag funderat mer och mer på.
För ett tag sedan slog jag på tv och hamnade mitt i ett program där en kvinna berättade hur hon valt att förlåta en otrohet. Maken lovade ett förändrat beteende.
I intervjun konstaterade hon bittert att visst hade han förändrats - han blev bättre på att dölja det de nästkommande gångerna!
Men att även hon hade förändrats, för det är svårt att inte förändras ifall partnern är otrogen. Oftast förändras man för att behaga den andre och försöka bli tillräcklig för dem. Och därmed tar man dels på sig skulden och dels belönar man deras beteende genom att ge dem mer och mer av allt.
Det gör ont att tänka på. Men hur ofta har jag inte själv kompenserat för mina exes bristande beteende genom att försöka vara dubbelt så bra tillbaka?
Varför? För att jag trodde att jag gjorde något bra. Men det enda som hände var ju att jag befäste ett negativt beteende och skapade osunda roller mellan oss. I efterhand inser jag att mitt beteende inte på något sätt räddade eller förbättrade relationen. Tvärtom blev det nästan en försäkran att det skulle upprepa sig
Att jag inte förstod det i tid!