Nyår var en speciell dag för oss. Det var en milstolpe för oss på så många olika sätt, och det var årets viktigaste dag för oss av just den anledningen.
Men det känns så länge sedan nu! Så avlägset, så långt borta från det liv jag lever idag. Men numera kan jag möta det utan sorg. Som mest kan jag känna ett slags vemod, men mestadels känner jag faktiskt inte längre så mycket alls. Det var synd att det gick som det gick, men i efterhand känns det ändå givet. Det var för det bästa. Men jag kan fortfarande sörja att kärleken inte fick vara mera värd. I den mån vi ens älskade alls.
För det är inte så konstigt att kärlek är svårt, sett till hur förbaskat få personer det finns som ens är kapabla att älska.
Inte sällan är allting nog bara ett enda virrvarr av ensamhet, bekräftelse, konventioner, ytlighet, självbild, maktspel, själviskhet, sex och en massa annat som visserligen är högst mänskligt, men som kanske inte ska förväxlas med kärlek. För trots allt, det smärtsamma i ett uppbrott är ju inte bara att förlora en specifik person, utan att också förlora sina drömmer, sin trygghet, sin självbild, sin status, sitt värde och så vidare. Alla dessa saker sved för mig med, kanske mer än just förlusten av exet.
För älskade jag mitt ex? Svaret är ja. Älskade jag honom av hela mitt hjärta? Svaret är nej.
Men både i min omgivning och även här på forumet hör jag så mycket som får mig att fundera över detta att kunna älska. Det finns ju exempel på den eviga längtan efter något nytt, som inte kan stillas av att leva i en trygg relation med en snäll och kärleksfull partner. Det finns exempel där både kärleken och relationen verkar villkoras av mängden sex, och det är ju inte en alltför ovanlig inställning att utan just rätt sex finns det ingen vits med kärlek eller relation över huvud taget. Och det finns exempel här på forumet där den största bitterheten efter uppbrottet verkar handla om förlusten av makt och äganderätt, och där personer till och med i åratal efter separationen ruvar på hämnd. Och det finns många som bara kan älska i medgångar, men som har svårt att hantera tuffare perioder.
Jag säger inte att dessa personer ska ändra på sig. Trots allt, var och en definierar sitt sätt att leva. Och var och en definierar vad de själva värderar och önskar.
Men för egen del betackar jag mig sådan kärlek. Och nu i efterhand är jag tacksam att jag nog faktiskt aldrig har älskat någon av mina ex av hela mitt hjärta. Det visade sig vara ett klokt beslut.