Att lämna när det är det sista man vill

Lämnare
1

Hej.
Jag träffade min blivande fru för 12 år sedan, och är gifta sedan 9 år tillbaka. Hon gick in med tre tidigare barn i förhållandet och jag ett. Idag är hennes barn så gott som vuxna, mitt är i mitten av tonåren. Vi har skaffat en gemensam superhärlig grabb som är 2,5år idag =)

Jag har alltid upplevt att vi haft vitt skilda behov av ett fungerande sexliv. Jag har alltid haft en stor lust, haft mycket sex, därför att jag mår bra av det. Det skänker glädje och energi. Min fru har inte alls lust. Utan snarare måste allt vara just rätt, flera dagar i förväg, för att hon ska få lust, och minsta snedsteg från mig så är det att börja om.
I min värld är lust något som finns där, inte något man kravställer utifrån flera kriterier som man ålägger sin partner. Jag har varit med min fru i tolv år, jag har 2 förhållanden bakom mig, ett på 6mån och ett på 4 år, i vardera förhållanden har jag haft mer sex än vad jag haft med min fru under tolv år…

Vårt förhållande har varit kantat av konflikter, min fru brusar lätt upp men glömmer och kommer förbi en konflikt lika snabbt, jag vill gärna lösa den och är långsint.

Hur knäppt det än låter så hade jag kunnat hantera konflikterna om vi haft vad jag anser ett fungerande och spännande sexliv, men det finns ingen passion. Känns som att det är det enda jag behöver för att må bra. Utan ett fungerande sexliv bidrar det till konflikt och det tar fokus.

I flera omgångar har jag funderat på att lämna och även nämnt det för min fru, tyvärr har det alltid startat i affekt. Men känner att jag inte vill slösa bort mitt liv i ett förhållande utan passion, kantat av konflikt.

Vi har precis byggt ett stort, fint, exklusivt hus som vi bott mindre än ett år i, men det betyder ingenting för mig. Skulle vi separera har jag råd att köpa ut min fru och bo kvar, hon har inte det. Jag har bra lön och tjänar mycket pengar, det gör inte min fru. Hennes liv skulle få stora förändringar genom att behöva gå upp i arbetstid, sämre ekonomi, trängre boende med 3 barn i övre tonåren och en liten. Jag skulle leva gott.

Har uttryckt hur jag känner för vårt sexliv i många år, föreslagit parterapi första gången 2015 som hon vägrade. Hon gick med på familjeterapi en gång 2019 när jag sa jag ej orkade mer och ville skiljas. När jag tagit upp vårt sexliv är lösningen alltid att jag ska göra saker på ett visst sätt för att hon ska få lust.
Men nu har jag insett att det aldrig kommer att fungera, jag kan inte leva upp till det hon begär. Hade sexlivet fungerade skulle jag vilja vara med min fru resten av livet, men har försökt så många gånger utan skillnad. Som att vi är från olika planeter.

Det hemskaste skulle vara att våra son får växa upp i en splittrad familj, vill att han ska få växa upp tryggt med 2 föräldrar tillsammans, kärnfamiljen, men jag kommer vara inte kunna vara den bästa jag kan vara så som situationen är nu.

Jag tycker det här är skitsvårt… :pensive: Hur faen gör man?

2

Om det alltid har varit på det här viset tror jag att det är svårt att ändra på. Din fru säger själv att saker och ting måste vara på ett visst sätt - och då är det kanske så.

Hon kanske har en väldigt låg sexdrift som dessutom behöver väldigt specifika omständigheter för att ens uppstå. Då blir det upp till dig att försöka leva upp till det, eller att lämna relationen.

Vad är det din fru säger måste vara perfekt? Är det hur hemmet ser ut? Hur utvilad hon är? Hur du ska bete dig?

Min egen erfarenhet säger mig nämligen att den där önskan om att allt ska vara “perfekt” egentligen står för något helt annat. Det kan förstås kännas så när man inte känner någon lust. Man kan lätt inbilla sig att det handlar om disken i diskhon eller om att man sov dåligt natten innan.

Men om man rotar lite djupare i det gömmer sig ofta diverse ouppfyllda emotionella behov där bakom. Jag vågar nämligen påstå att om man är tillräckligt attraherad av sin partner så behöver faktiskt ingenting vara perfekt.

Kravet på perfekta omständigheter kan alltså snarare betyda att något oidentifierat skaver, och att det visar sig som något konkret som man luras tro är själva grundproblemet.

1 gillning
3

Precis som du skriver upplever jag det också. Finns tillräckligt med attraktion krävs ingenting annat.

Det handlar inte om saker i hemmet, vill påstå att jag håller det mer städat mm än henne, lagar middag osv.

Hon säger att jag måste visa mer kärlek i vardagen, då henne att känna sig älskad, vara glad, föreslå att vi gör saker tillsammans på helger, detta för att hon ska känna attraktion till mig. Jag tycker jag visar kärlek genom att alltid ställa upp, aldrig ställa krav, ger närhet, beröring, och visar att jag vill ha henne. Men skulle jag bli irriterad eller arg över något, då jäklar kan jag få höra det i efterhand länge. Hur jag förstör alla helger mm. Sedan blir jag förvisso lätt irriterad, men konstant avvisning och känslan av att inte duga gör det med en person.
När jag väl lägger manken till och verkligen fokuserar på det hon säger att hon vill ha, så kommer hon inte till mig ändå, alltid jag som måste ta initiativ. Då kan hon vara trött eller annat. Beror helt på.

Jag har sagt till henne att jag inte kan möta alla hennes krav, jag är den jag är och om det inte duger så finns det inget jag kan göra.

4

Hej
Jag får känslan av att hon inte är helt ärlig med dig. Alltså kring vad som skapar hennes lust. Vad är det hon anger som skäl? Du behöver inte lista exakt, fattar att det kan kännas utelämnande. Men är skälen mer praktiska? Dvs det ska vara städat, disken plockad, middagen lagad och finvinet uppkorkat? Eller är det mer känslomässigt? Dvs du har sett henne, uppskattat henne, pratat på djupet?

Och, när ni har sex, hur upplever du det och henne då? Är det bra då? Du nämner ”spännande” vad är det för dig? Även här behöver du ej gå i detalj. Utan mer är spännande = fler olika tillfällen och kanske ställen eller mer vad ni faktiskt gör när ni gör det?
Dvs är det volym eller kvalitet?

Om sexet är det e n d a i din mening så kan jag väl tycka att det borde gå att fixa. Men det beror ju helt på vad de verkliga skälen är till varför det inte funkar. Sex är liksom toppen på isberget snarare än den enda roten till det onda.

Såhär, rent krasst. Det kan ju vara så att hon inte är fysiskt och emotionellt attraherad av dig längre. Trist. Men det händer. Antagligen betydligt oftare och snabbare för väldigt många fler än vi vill tro.
Men det kan man ju inte bara säga, för det betyder ju antagligen någon sorts avslut. Hon kanske inte ens greppat det helt själv, för ja livet hon vill leva i det vackra huset tryggheten tillsammans med dig är i vägen. Få vill ju trots allt ge upp det.
Och, hon kanske faktiskt och är helt nöjd med trygghet, vänskap och då sex med ett glesare intervall och mer för husfridens skull.

Men du är inte det.
Jag antar att du också vill känna dig lite uppvaktad och åtrådd? Inte alltid ”hinna först”. Eller hur viktigt är det i sammanhanget?

Jag tycker ärligt detta är både svårt och enkelt på samma gång.

Enkelt för att, ni är inte kompatibla. Sex ska aldrig vara en handelsvara. Oavsett form. Vi förbjuder det på samhällsnivå när pengar är inblandat men ser det som en given del av livet när det handlar om tjänster och gentjänster i en relation. Det är något så oerhört skevt i det, att sex är belöningen som man betalat sig till med typ gräsklippning eller rätt komplimanger vid rätt tillfällen. Eller för den delen priset man ska betala för då de där rosorna efter jobbet och lite tända ljus.

Svårt för att, det låter på dig som att du älskar och åtrår henne. Och då ska man ju såklart försöka. Så, vad är du villig att ge upp?

5

Vad innebär det, hur ofta önskar du att ni har sex?
Vad är det hon vill att ska göra som du inte kan leva upp till?

Tjat eller konstant förväntan om sex är verkligen en lustdödare.

6

Väldigt vanligt tror jag då många kvinnor behöver känna emotionell närhet och intimitet för att kunna känna lust.

Det handlar inte om kravställande tror jag, det handlar om psykiskt välmående och att känna närhet/intimitet.
Alla är olika, ditt eller hennes sätt, är inte det enda rätta.

Det låter i o för sig extremt, men att förhållanden utan barn o vardagsliv (6 mån) innehåller mycket mer sex, det förstår jag verkligen.

Du verkar lägga väldigt stor vikt vid sexlivet så jag kan inte låta bli att undra varför du t ex är långsint? För det skulle hjälpa er mycket att komma nära igen och därmed kunna bli intima igen. Det är ju inte bara en person som behöver ändra sig om ni ska få detta att fungera.

Jag tror också att du skulle behöva prata om bristen på sex på ett annat sätt. Att ”kräva sex” är otroligt avtändande men att prata om att man vill känna sig älskad, nära och åtrådd, det är något annat.

Hur är arbetsfördelningen hemma? Ofta ligger problemet utanför sovrummet.

Tar ni tid för varandra, flirtar, går på dejt osv? Jag menar inte att det behöver vara något stort, det kan lika väl vara en picknick i trädgården, att ni ’ser varandra’ i vardagen. Att bli sedd och bekräftad väcker lust.

Bristen på lust kan som @Trassel skriver ofta ligga någon helt annanstans.

Familjerådgivning/parterapi? Och då inte en gång……

Läs gärna denna artikel för hur i alla fall en del kvinnor funkar:

2 gillningar
7

Du beskriver er dynamik perfekt.

Hon behöver bekräftelse och att du ser henne, du kanske har ett annat kärleksspråk.
Du blir dock lätt irriterad, det mest avtändande som finns…., du känner att du inte räcker till…. Spiralen går vidare. Ni når ju inte varandra.

1 gillning
8

[quote=“Lisa0987, post:7, topic:23565, full:true”]

Jag har alltid gett henne en kyss innan jag åker till jobbet och när jag kommer hem. Jag tar vår son till förskolan 4 dgr i veckan, jag tar honom även varje eftermiddag/kväll ca 3h då hon åker och utövar sitt fritidsintresse, inkl helger. Varje natt lägger jag en hand på henne eller håller om henne. Jag berättar för henne att jag tycker hon är vacker, sexig, mm.
Jag städar hemmet dagligen, lagar middag 4-5dgr i veckan. Är sällan ledig alls med egentid förens sonen somnat, medan jag låtit henne då ett par timmar egentid varje dag, utan att ställa krav. Jag tycker det är att visa kärlek.

På detta driver jag ett framgångsrikt företag, och rjänar tillräckligt bra för att hon ska kunna få allt hon behöver och ej arbeta heltid. Om hon ville skulle hon kunna sluta arbeta helt.

Ett fungerande sexliv skulle ge mig energi att fortsätta, men även det måste jag kämpa för. Det är utmattande

2 gillningar
9

Jag vet ju inte vad de verkliga skälen är, men ganska säker att hon inte känner attraktion.
Det är emotionella krav, jag ska vara glad och visa ömhet, vilket jag tycker att jag gör. Men jag måste göra det varje dag, hela tiden, jag får inte vara nere ibland. Är jag det får jag inte en push, utan får höra att jag är din eller ska rycka upp mig.

Jag tror du har helt rätt, men känner att jag inte har mer att ge upp

1 gillning
10

För mig låter detsom att det är dax att gå vidare. Tror även du behöver manup lite och tror inte hon har respekt för dig.

1 gillning
11

Du är en bra man, men hon får inte det hon behöver för att känna bekräftelse. Den där kyssen på morgonen eller när du kommer hem, fånga hennes blick, titta in i hennes ögon en stund. Inte bara den där rutin-pussen. Håll kvar blicken lite…. Det blir lite mer, lite flirt…. Testa.

Tar ni tid för er? Att känna gemenskap i något?

Jag får en känsla när du beskriver dig… och henne…… att du tycker du är bra och gör allt och samtidigt känner du dig så avvisad. Ditt självförtroende går ner, sitter egentligen långt inne att erkänna, och där kommer din frustration och irritation in, du gör ju allt, du är en bra person och ändå duger det inte för att väcka din frus lust.

Jag tror att du tror att du inte får vara nere osv, men ärligt så tror jag det din fru saknar är att känna sig nära dig. I det djupa samtalet. Visa känslor, prata på djupet och nå dig på riktigt. Många män vet inte hur det går till.

1 gillning
12

Bra artiklar!

Jag var tokattraherad av mitt ex. Men mot slutet så var det som att all lust rann ur mig pga kände mig känslomässigt ensam (han var hemma fysiskt men han såg inte mig känslomässigt), allt planerande och initiativtagande kring vår dotter låg på mig (detta var verkligen en lustdödare), jag lagade mat och han diskade. Han lämnade på förskolan och jag hämtade. Vi delade nätterna. Han tyckte nog att vi var jämnställda men jag gjorde så mycket mer som han aldrig såg vilket tillslut bara kändes överväldigande. Jag försökte alltid möta hans behov, ändra om i min planering osv. När vi skulle ha sex var det mkt fokus på honom. Det var inte mkt till förspel (detta funkar ju i början av en relation när båda är tokkåta på varandra) och när man väl närmade sig så fanns en förväntan på att om han strök mig över ryggen när vi skulle sova så skulle det leda till sex. Men jag tänker att ha om utgångsläge att beröring å hängivenhet i sängen INTE ska leda någon vart. Säg det till henne också. För då tror jag att efter ett tag slappnar hon av… det kan ta flera ggr men kan vara så att hon låst sig. Det är inte kul känsla att känna att man inte har lust å inte har förmågan att tillfredsställa sin partner.

Och jag fattar att du känner att du bara vill att det ska funka men du behöver såklart skruva på vissa delar för det. Och du skriver att du visar henne att du vill ha henne. Men det kanske är det minsta hon behöver, för det stressar henne. Hon kanske behöver att ni sätter er i soffan och du genuint frågar henne hur hon mår, hur hennes dag varit. Erbjud henne egentid på helgen och du går ut på aktivutet med 2 åringen alt ger förslag pp ngt ni kan göra tillsammans med barnen.

13

Jag kräver aldrig sex, jag har förklarat vad det betyder för mig, och vad jag behöver för att må bra. Jag har pratat om hur det är en ons spiral där jag mår dåligt över det och kraven hon ställer blir ouppnåeligt för att jag ej mår bra över det. Men aldrig något har hon ämnet vad hon kan göra för situationen, utan detta är mitt problem, inte hennes.

Vi har som mest kanske haft sex 1gång i månaden över tid, 10-11 gånger. I perioder mindre, under korta perioder mer. Jag har gärna sex 3 dgr/v. Jag tycker det ska vara en vardaglig sak, ett tecken på ömhet och kärlek. En lättsam sak som man är exklusiva med.

14

Exakt så!! Män missar hur mkt den känslomässiga biten är. Tror detta är grunden till varför kvinnor lämnar. Vi saknar det emotionella…

2 gillningar
15

Och jag läser in något helt annat, absolut inte ”man up”, utan istället stå upp för de känslor TS känner och uttrycka dem så att ni kan känna den närhet som din fru vill ha. För det skulle vara en del i ett djupare samtal.

Och nej jag är inte någon flummig typ som tycker vi ska ta varandra i handen och sjunga ”we shall overcome” :joy: jag tror bara många kvinnor vill vara tillsammans med en komplett person inkl dennes känslor och att han kan prata om dem.

2 gillningar
16

Jag har försökt skruva hela tiden, men aldrig har hon försökt göra något från sin sida. Hon har bara sagt vad jag behöver göra. Egentid får hon varje dag, inkl. helger.
När möts man på mitten, hur kan ansvaret på vårt sexliv ligga 100% på mig?
Känner mig bara på botten, att det inte är värt det. Du har helt rätt, känner mig avvisad och värdelös.

1 gillning
17

Här kan jag tänka mig ett par olika fallgropar.

Uppenbarligen saknar din fru emotionell närhet. Det är den hon ber om. Samtidigt tycker inte du att det du gör för att gå henne till mötes räcker till. Din känsla är att du gör det hon efterfrågar, men det gör ändå ingen skillnad i hennes beteende.

Detta problem skulle exempelvis kunna handla om att din fru tycker att hon måste tigga om ditt sällskap. Hon kanske känner att du mest går henne till mötes för att få sex. Inte för att du genuint VILL göra saker tillsammans med henne på helgerna.

Been there. I mitt äktenskap saknade jag mest av allt min mans vilja att umgås med mig. När vi pratade om det försökte han förändra sig, det ska sägas. Men jag kände så otroligt väl att det bara var en plikt för honom.

Egentligen ville han göra helt andra saker än att hänga med fru och barn på helgerna. Han ställde mest upp på lite framtvingade aktiviteter, antagligen med förhoppningen att jag då skulle ställa upp på sex.

Men allt jag behövde för att känna lust var en man som hade ett intresse för hela min person och som ville tillbringa sin tid tillsammans med mig. Hade vår relation sett ut så - då hade sexlusten aldrig varit ett problem.

Så behöver det absolut inte vara för er. Du kanske saknar emotionell närhet med din fru i lika hög utsträckning? Men jag nämner det ändå, för att visa hur det kan bli fel trots att den ena partnern försöker göra det som sägs.

En annan fallgrop är att din fru kanske inte alls har identifierat vad problemet egentligen gäller. Då ger hon dig kanske helt fel tips och förslag på vad som skulle kunna förändra saker och ting. Och det i sin tur leder till att du lägger massor av energi på att lösa fel problem.

Och ytterligare en fallgrop kan vara detta:

Jag har försökt rädda två relationer genom att sluta ställa krav. Om jag blir fullständigt oförarglig kommer han älska mig och vilja tillbringa mer tid med mig, var min inte helt glasklara analys. Givetvis fungerade det inte. Det är väldigt svårt att älska och lita på en person som framställer sig själv som kravlös trots att man faktiskt har krav. För det har du ju. Det gör bara att relationen blir mer falsk eller hur jag ska uttrycka det.

Precis som @Skottaren skriver tycker jag inte att ni verkar vara särskilt kompatibla. Ni tycks ha helt olika behov i relationen och ni har även helt olika metoder att försöka lösa era problem. Ni reagerar olika i affekt och retar er på den andras sätt att reagera.

Klurigt. Det givna rådet är ju förstås familjerådgivning/parterapi som kan hjälpa er att överbrygga kommunikationsbekymren, men även där hade ni ju olika ingångar och synsätt. :thinking:

5 gillningar
18

Du tycker att du är en bra man som försöker allt. Det gör dig ledsen arg o frustrerad.
Någonstans läser jag in att du kanske inte riktigt respekterar henne fullt ut, kanske ligger de lite i orden att du är framgångsrik och hon skulle inte ens behöva jobba… men även vi kvinnor vill jobba för att känna professionella utmaningar….
Jag vet inte, kanske är det bara ett sidospår. Men i åtminstone två av dina inlägg läste jag in det. Du menar det säkert inte på det sättet, men det var något…. Det kan också vara ett sätt att utrycka att hon faktiskt borde vara lycklig med dig för du har och ger ”allt”. Så är det säkert men uppenbarligen saknas något eller det är något som gör dig otillräcklig och det gör naturligtvis ont att känna så……

Men faktum kvarstår. Hon är inte tillräckligt attraherad av dig för att känna lust och jag kan nästan svära på att det inte handlar om något fysiskt utan det handlar om den emotionella närhet hon vill känna med dig.

Läs artiklarna och testa familjerådgivning och våga prata om din känslor i detta. Inte vad du behöver för att må bra utan att du vill känna dig älskad och att du också behöver bekräftelse och att det annars tar på ditt självförtroende. Våga vara sårbar.

Mycket bra inlägg av @Trassel ovan.

Der är mycket som talar för att ni inte förstår varandra och jag tänker att din beskrivning om att inte har några krav kan vara dels felaktig men också signalera ointresse och brist på engagemang i relationen och i personen. Även om det varken är vad du avser eller känner.

Kommunikation är så viktigt och förståelsen (o respekten) för varandras perspektiv.

1 gillning
19

Du har fått många bra råd och tankar. Jag vill lyfta fram perspektivet vad som är ditt ansvar och vad som är den andras?

I dialoger ovan är det mkt vad DU kan och ska göra, hur DU kan bidra till en stämning, emotionell närhet osv.

Ett exempel: mitt ex kände att jag inte lyssnade på honom. Vi gick i terapi vid flera tillfällen och hade olika terapeuter, hans mående gjorde att han hade stort behov av att prata av sig om jobb, livet och framförallt oss. Våra barnfria helger gick åt att prata och för mig, lyssna. Men ändå kände han sig aldrig lyssnad. Hans egen terapi gick ut att prata om mig och oss, han berättade öppet om sina terapi stunder. Jag gjorde verkligen ALLT för att få honom känna sig lyssnad men till slut insåg jag att JAG inte kan ge honom den känslan. Det var först när jag lämnade honom då han på allvar tog tag i sitt eget mående och sig själv, fick en diagnos och medicin. Men framförallt, började skapa ett tryggt liv för sig själv.

Om du har ett sätt att göra mkt för den andra, har ni säkerligen roller där ni redan omedvetet bekräftar dessa roller. En trygg människa kräver inte att den ANDRA ska skapa förutsättningar, det gör man alltid tillsammans. Och förändringen börjar ifrån sig själv, inte från den andra.

Såsom Einstein sa, det är galenskap att göra mer av samma och förvänta sig ett nytt resultat.

1 gillning
20

Nä, och poängen är ju att veta när det börjar tippa över allt mer och man gör allt mer våld på sig själv i viljan att få det som man önskar.