Prolog
Jag önskar det samlade forumets synpunkter på följande.
Ingress
Sedan början av året har jag kontakt med en underbar kvinna.
Jag trodde det hela skulle rinna ut i sanden.
Vi bor en bra bit ifrån varandra så det får bli lediga helger som vi ses.
Starten var trevande och jag visste inte riktigt vad jag ville eller var jag hade henne.
Det förra har jag kommit till klarhet med, inte det andra.
Vi talas vid ofta och sent.
Vi har träffats en handfull gånger och jag tror hon menar allvar även om jag känner en viss osäkerhet hur mycket jag betyder för henne. Är rädd för att hon betyder mer för mig än jag för henne och fruktar att hon förr eller senare kommer att ge mig på båten.
Jag försöker få henne att säga vad hon eg känner för mig, vad jag betyder för henne och hon ber mig lyssna på vad mitt hjärta säger.
Ovanstående kan vi därmed lägga därhän.
Frågeställning
Pudelns kärna är att mitt och exet:s enda barn som bor hemma hos mig vet precis som mitt ex att jag varit bortrest några helger. Exet är ytterst nyfiken på vart jag reser, varför och vem jag träffar. Vad hon inte vet men som jag antar att grabben inser är att det finns någon som jag talar mycket, länge och sent på kvällarna med. Jag antar att han misstänker att jag har träffat någon och kan ana att han pumpas av exet. Han kan må dåligt av den vetskapen. Det känns väldigt osäkert och jag tror inte eg att det kommer att bli så mycket mer mellan oss utan att det snart kommer att ta slut.
Mitt ex har inget att göra med vem jag träffar så länge jag inte blandar in henne i vårt barns liv men frågan är om jag nu blandat in henne så mycket i mitt att det påverkar vårt barn – d v s han anar, misstänker något – att det är någon jag träffar, umgås med att det är lika bra att berätta även om jag betvivlar att de någonsin kommer att mötas?
Om jag nu ska berätta för honom att det finns en kvinna som jag skrivit med, talat med och träffat men att det antagligen inte kommer att hålla hela vägen så han behöver träffa henne, ska jag då först berätta för mitt ex så att inte vårt barn behöver känna att barnet vet något som inte mitt ex vet och som påverkar barnet även om det inte kommer att bli mer än så här?
@Rulle, är inte ditt barn ganska gammalt? Är det en tonåring tycker jag absolut att du kan vara öppen med barnet och också om dina misstankar kring att du funderat på om barnets mamma frågat om det. Jag skulle då fråga barnet om denne vill att jag förmedlar information till mamman för att försöka stävja dennes nyfikenhet eller om barnet vill sköta sin relation till mamman helt själv utan din inblandning.
Du har fått kontakt med en kille på nätet, som har ett gemensamt intresse med dig. Låt oss säga att det är schack. När din son är hos sin mamma, så händer det att du träffar din nya kompis och spelar. Tyvärr känner du att ni inte klickar helt, och du anar att vänskapen kommer att rinna ut i sanden. Nu börjar du få frågor från exet och sonen om vad du gör när sonen inte är hos dig, vem du träffar och var ni är. Vad skulle du svara? Tycker du att du har en skyldighet att berätta namn, bostadsort, exakt vad ni gör och pratar om när ni träffas? Eller säger du till exet att det inte angår henne, och till sonen att du träffat en kompis som du spelat schack med?
Den dagen du känner att schackkompisen är en nära vän, som du vill träffa varje dag, då blir det en annan sak. Då kan du berätta mer om din vän och sedan presentera dem för varandra. Eller hur?
Utifrån hur du lägger fram frågeställningen och händelseförloppet så skulle jag berätta för sonen som trots allt börjar vara i övre tonåren.
Hade du inte haft dagliga långa, sena telefonsamtal så hade det möjligen varit annorlunda men din son har garanterat hört dig och jag är tämligen säker på att han kan höra på dig och din röst (även om han inte hör exakt vad du säger) och dra sina slutsatser från det. Alltså ingen idé att försöka ljuga sig ur alltihop genom att dra några kompishistorier. I så fall är det bättre att säga ingenting alls och invänta hans frågor.
Min åsikt är att så länge det finns noll chans att barnen vet något om what ever så behöver man inte berätta allt ur ett vuxenliv. Men kan de inte hållas utanför och ovetande helt och hållet så tycker jag det är bättre att vara öppen. Funderingar, frågetecken, fantasier som är sprungna ur mörkande, smusslande eller undanhållande etc. har en stark tendens att alltid bli större, värre och mer grandiosa och uppblåsta än verkligheten någonsin kan erbjuda. Så även för barn/ungdomar.
Så mitt råd är, låt honom slippa fundera vad det kan handla om och hur pass långt gånget det är och därefter inom sig skapa egna “svar”, utan berätta istället öppet som det är. Avkräv honom ingen tystnadsplikt utan se det som att det som sker det sker och förbered dig på att om exet får reda på det så vet du var det kommer ifrån och sedan låter du det bara bero. Ditt ex har inget med dina privata kontakter att göra, men får hon reda på det av sonen så är ju saken biff.
Att berätta för henne först ser jag ingen anledning till och du har ett stort barn som du bör kunna vara öppen och ärlig med. Tror du att han kommer att pumpas på info av sin mamma så tala med honom om det och befria honom från grubblerier över hur han tror att du skulle vilja att han skulle göra. Ju mer man kan befria sina barn från grubblerier och allt vad tassande på nattgammal is heter, desto bättre tycker jag
Tack, kloka Noomi. Mycket gott råd.
Det är så jag tänker också. Han hör att jag talar med någon, hör på min röst, undrar vad det kommer att innebära för honom. Jag ska göra som du föreslår.
