Jag är så himla ledsen. 1,5 mån har gått sedan jag tog beslutet att jag vill att vi ska skilja oss. Han har inte velat prata om detta alls utan lagt locket på, enda han gått med att prata om är vår dotter och då det allra nödvändigaste. Vi var särbos innan men vår dotter var mest med mig 6 mån innan beslutet. Detta då jag drog mig undan mer pga utmattningssymptom och förmodligen inser jag idag att jag drog mig undan från honom då jag kände mig ensam i relationen och därför var set lättare att också vara ensam. Vi har nu delad vårdnad och jag är ifrån min dotter som är 2 år halva tiden… och jag går sönder. Jag förstår inte hur jag någonsin ska vänja mig vid det. Iom att han är strikt kring att han inte vill ha kontakt så finns ingen flexibilitet kring umgänget. Vi har med hjälp av familjerätten kommit fram till 3-1-3 schema. Denna veckan har jag bara henne 1 dag. Hur fixar man detta? Blir det bättre med tiden? Någon med liknande erfarenhet. Jag sörjer såklart äktenskapet men inte alls i samma utsträckning som jag sörjer att inte få träffa eller kunna ha kontakt med mitt barn.
Det blir bättre, inte per automatik tack vare tiden utan när du tar hand om dig och börjar skapa dig ett liv där du trivs. Det är super viktigt! Börja med små saker, är du ovan med själv kärlek så börja med omtanke och allt det du hade gett till ditt barn om hen varit där. Barn som har föräldrar som mår bra känner sig mycket tryggare, med det menar jag att du ska ta hand om dig både för din och för ditt barns skull 
Jag gjorde följande för att ta vara på tiden utan mina barn:
- jobbade extra
- handlade och städade hemma
- planerade roliga saker för oss samt för mig själv, oftast var det att hända med vänner och träna
- började träna mer, gå ut i friska luften och vistas i naturen
- lärde mig om mindfullness, det hjälper mig fortfarande när jag har stressiga saker!
För mina barn (de var 2 och 4) var det viktigt att höra vad jag skulle göra och vad jag hade gjort, dvs att jag mådde bra. Deras pappa var deprimerad och det var periodvis tufft för dem alla i början tills de hittade bra rutiner.
Så ta hand om dig och lär dig fylla tiden, i början är det ovant men jag lovar det blir bättre sen 