nej, jag funderade länge över mitt beslut och var därför trygg i vetskapen att ett avslut var det enda raka att göra (även fast han fick kalla fötter när jag väl gjorde slut med honom och lovade en massa förbättringar.)
det var jag som sade orden och avslutade. Men detta beslut tog jag efter att han en längre tid checkat ut ur relationen och betett sig på ett sätt som fick mig att må väldigt dåligt. Så vem som lämnade vem först beror lite på hur man ser det…
jag hade redan påbörjat den processen samtidigt som jag funderade över valet att avsluta. Sedan är det givetvis fortfarande en stor sorg att lämna någon man har älskat, och den bearbetningen måste ta sin tid. Men parallellt med detta kände jag också en inre lättnad ganska omgående över att vara fri från en destruktiv relation, och att kunna leva ett liv där ingen längre tryckte ned mig. Inom ett år skulle jag nog säga att jag var stark och lycklig på ett sätt som jag inte kunnat vara på många år innan, även om det alltid kommer att finnas ett drag av sorg i hjärtat över allt som gick fel. Men det är okej, den sorgen skadar mig inte och är bara en påminnelse om att jag har älskat. Annars är jag idag två år senare oförskämt lycklig och vill absolut inte gå in i en relation igen, eftersom jag inte längre är beredd att kompromissa bort mot själv och mitt eget välbefinnande igen
Nej. Men vill gärna kunna bli vänner en dag, innan vi dör.
Jag lämnade, efter 18 års relation.
Har inte släppt honom mentalt ännu, eftersom vi har barn ihop och han helt & hållet struntat i ansvaret. Är arg på honom inombords varenda dag sen sex år tillbaka.
Kvinna.
EX B:
Nej. Skulle bli galen. Han ljög så jag förvreds i mitt sinne.
Jag blev lämnad med ett sms. Efter fem års intensiv relation.
Han lämnade mig för snart ett år sen, och jag är grundligt chockad över sättet han gjorde det på och hur han plötsligt förvandlades till så ondskefull. Är över honom, men inte över spåren han skövlade i mig.
Nej - Efter jag tog beslutet har jag inte tänkt tanken en gång.
Lämnade efter +25 år i relation/gifta
Direkt då jag hade tagit beslutet. Tog 3-4 månader att finna mig trygg i mitt beslut. Tog upp med min man om mina tankar direkt. Känslorna var borta o när jag fann en bra lösning med boende föll allt på plats.
Absolut inte. Ville inte det ens i början, även om jag övervägde det för barnens skull.
Rent formellt var det jag som lämnade honom. Han hade skaffat en till liten familj men skulle ha behållit båda familjerna om han själv fått välja. I stället valde jag att sparka ut honom.
det tog 6 veckor för mig att sluta kämpa för relationen och all slags längtan efter honom som person försvann. Så då kanske jag hade kommit över exet, men absolut inte krisen. Att hantera vad jag och barnen försattes i tog ca 1,5 år i det mest intensiva läget. Senaste halvåret har varit klart mycket bättre
Nej, inte i en värld där vi är någotsånär samma personer som idag iaf.
Jag lämnade, efter mycket vånda och försök att lösa problemen
Jag tror att jag egentligen var över exet redan när jag gjorde slut, definitivt när jag flytta ut iaf. Har tänkt förvånansvärt lite på honom sen jag flyttade. Däremot är jag inte klar med mig själv, med min del i hur det blivit och hur jag ska ta mig an framtiden utifrån dessa upplevelser.
Jag har haft tre mycket långa förhållanden
Ex 1 Gifta och 2 barn 14 år
Absolut inte
Jag efter att ha försökt rädda förhållandet under flera år. Hade lämnat mentalt och träffade en ny.
Skilsmässa är alltid jobbigt men saknade honom aldrig någonsin. Dock sorg efter en familj som inte mera fanns
Kvinna
Ex B särbos 14 år
Kanske
Gemensamt
Eftersom vi gled isär och det var ett långsamt farväl så gick det ganska lätt att komma över.
Kvinna
Ex C Särbos 7 år
Ja!
Han lämnade för en annan (ungdomskärlek)
3 månader sedan nu. Svårt att komma över och därför som jag hittade hit. Känner en otrolig sorg och har fått ångest vilket jag aldrig har haft tidigare i livet. Men det blir långsamt bättre, trots allt. Dock väldigt mycket upp och ner.
Kommer ej att ta tillbaka mitt ex pga han tog en man istället.
Blev lämnad efter 20 år! smyg hade X redan den nya.
Släppte honom tidigt. Men sveket sitter i fortfarande starkt o fortsatt hela hösten. Släppa honom? Beror på hur man ser på det. Blir inte av med honom o den nya. X kommer att bo fyra minuter härifrån!! Mentalt - ok att det är dem två. Lång fortsatt bearbetning i vår ” på nära håll”.
Vet inte riktigt hur du menar här men romantiskt försvann det innan jag lämnade men eftersom vi haft ett långt förhållande (20+ år) så bryr jag mig givetvis fortfarande om honom och känner med honom. Det är nu snart ett år sedan jag lämnade och ungefär ett halvår sedan skilsmässan gick igenom.
Nej, nej, nej! Även om jag, mot ALLA odds, fick chansen när han efter nästan sju år plötsligt hörde av sig och ville ångra sig för ingen av alla hade visat sig vara som jag Klarade då att säga “NEJ!!” Även om det på ett ögonblick förflyttade mig tbx i tiden och rev upp en hel del sår igen… men jag fick iaf en ursäkt och med det får jag vara mer än nöjd, för det trodde jag aldrig skulle hända efter så lång tid.
Lämnad! Smög upp en lördag morgon utan ett ord, försvann, gjorde sig okontaktbar och flyttade samma dag in hos den nya.
Fler år än jag egentligen vill erkänna, men tre-fyra år iaf. Förmodligen den totala chocken, sveket, tystnaden, lurendrejeriet, distanseringen, oförmågan att öht prata och förklara sig och hela hans extremt underliga beteende som gjorde att jag behövde så lång tid och terapi för att sluta klandra mig själv för hur allt blev.
Klarade då att säga “NEJ!!” Även om det på ett ögonblick förflyttade mig tbx i tiden och rev upp en hel del sår igen… men jag fick iaf en ursäkt och med det får jag vara mer än nöjd, för det trodde jag aldrig skulle hända efter så lång tid.