Jag orkade inte ha inlägget kvar. Jag fick ångest över det. Tack ni alla som delade era tankar med mig.
Ha en fin sommar!!!
Du överreagerar förmodligen inte men jag reagerar väldigt starkt på det du skriver ovan, kan du utveckla det, vad du menar och är hon även ”solen i ditt liv”. Jag har sällan hört någon uttrycka sig så om sin partner, men jag kanske misstolkar.
Sedan kan jag nog kommentera även andra delar av ditt inlägg.
2 gillningar
Hej hej, Jag älskar min fru, det jag menar är att hon alltid har fått mig att känna mig som den enda i universum. Nu känns det kanske som det kanske inte stämmer längre. Och jag är ledsen över vad jag har förlorat.
2 gillningar
Hallå @Stefan1
.
En tråkig situation du hamnat i, finns mycke att fundera över hörru.
.
Om din fru jobbar med att hjälpa folk rent proffsmässigt i sin arbetsroll så har hon misskött detta grovt, finns väl nästan i arbetsboken detta om att INTE bli känslomässigt engagerad i klienten.
.
Sedan ang. din egen roll, nu blir jag lite stygg mot dig: Du höjjer dig till skyarna som om du vore Guds skapelse för kvinnfolk när du skrev om att du var hennes sol osv…
Drar du inte väl stora växlar nu hörru, förstår din tanke - Husse gör allt rätt, jag har själv ramlat ner i den gropen.
.
Alla här inne kommer att säga så här: ta å prata med varann om å omigen.
3 gillningar
Min uppfattning är ju bara baserad på vad jag har känt. Det behöver inte vara helt korrekt men hon har fått mig att känna mig alldeles speciell. Det är det jag försökte förklara.
1 gillning
Förstår precis vad du menar med att du varit hennes sol.
Precis så kände jag också med min partner. Vilket ändå är något bra. Något jag inte vill kasta bort. Eftersom det är precis vad alla önskar sig av ett förhållande. Sen gick något lite snett.
Men ibland går man lite vilse.
Det som är positivt är ju att din fru bett om hjälp att hitta rätt.
Så om ni har en dialog framåt så kommer det bli tufft men jag tror absolut att ni klarar det!
1 gillning
Jag tror inte du hör själv hur du låter. Du menar på att om hon inte avgudar dig längre så går det vara.
Du skriver att du älskar henne men mest lyfter du dig själv och hur hon har älskat dig.
Får jag fråga, är hon solen i ditt liv?
Troligen inte. Du ger inte tillbaka det hon gett dig i flera år som det verkar.
Kanske dags att steppa upp lite och jobba på att bli solen i hennes liv och försöka rädda äktenskapet. Istället för att kasta det i soptunnan för att hon KANSKE inte kommer älska dig som förut…
4 gillningar
Hej, Du har rätt, det är därför jag skriver här. Jag har svårt att vara objektiv.
1 gillning
Problemet är att när man hamnat här på forumet så kan det vara så illa att ens partner resignerat och att det ”kan vara för sent”. Det hoppas jag inte att det är för dig/er, men det kan vara så.
Familjerådgivning tycker jag ni ska satsa på så får ni se om detta går att lösa/vända.
1 gillning
Hej igen, jag är hoppfull och tänker att det ska lösa sig. Jag känner att det är jag som är problemet just nu då min fru bara vill se framåt medan jag ältar. Hur slutar jag med ältandet? Varför, varför, varför frågar jag hela tiden. Jag vill sluta med frågor men vet inte hur.
1 gillning
Jag har input! Jag är en av dem som hittat till forumet, blivit kvar OCH har ett lyckligt äktenskap med samma persom som för 20 år sedan!
Du har nästan sagt vad du behöver göra själv: börja göra något annat, vad som helst som är i din önskade riktning (som om jag förstår dig rätt är att tajta ihop er relation igen och fortsätta äktenskapet).
Allt du aktivt gör för att förbättra er relation ger dig mindre tid att älta och grubbla. Jag håller med någon av de tidigare “talarna”, Om hon nu har fått dig att må så bra och du är rädd att förlora Henne (som är den enda som sett dig så och behandlat dig så), då bör väl kanske ditt största fokus vara att se henne, återupptäcka henne, vad hon värderar just nu, vad hon har för drömmar och tankar om er framtid, er vardag och ert liv, både när det gäller er tillsammans och var för sig.
Varför svarar jag såhär? För att det var det som räddade oss i en period då jag var mycket sårad och inte såg så rosenrött på min partner. Han såg det, bekräftade mig, var villig att utmana sig genom att göra konkreta saker som att läsa Kärlekens 5 språk till exempel. Han började tänka högt kring det han läst, reflekterade, ställde frågor om mig och försökte gissa högt. Allt detta ledde till en ny spännande kommunikation om ett område vi inte pratat på samma sätt kring innan. Jag hade alltid upplevt att det var jag som drog det stora “kommunikations och samspelslasset”. Numer är vi mer jämlika där och det hela var en start som gett ringar på vattnet och en återfunnen varm tillgivenhet.
9 gillningar
Tacksam för dina råd/tankar. Det ger perspektiv på saker, jag är en ganska otålig själ och vänta o se är inte min styrka. Jag ska försöka och jag gör allt i min makt just nu för att hon ska känna att jag är där för henne. Jag måste bara komma ifrån ältandet. Det förstör oss tycker jag och det är enbart mitt fel.
1 gillning
Sorry om mitt svar inte är något du kommer att gilla, men jag funderar på om inte du själv är fast i ett mer eller mindre osunt behov av hennes ständiga/obrottsliga bekräftelse på att DU är solen och allting som världen snurrar kring?!?
Kanske kan ett professionellt samtalsstöd hjälpa dig att se lite mer realistiskt på situationen!? 
Hej Noomi, dina synpunkter är träffande. Mina narcissistiska tendenser kan inte jag förneka. Mitt problem är kanske i grund och botten inte min fru. Men efter 40+ år är man lite obotlig för nåt som sitter så djupt. Jag ska kanske söka hjälp. Det är inte så dumt.
Tack för att du delar.
1 gillning
40+ är bara början på resten av livet och att se sig själv som “obotlig” redan vid 40 är ju en trist inställning när det gäller en själv och hela ens egna fortsatta liv… för isf får man ju bara fronta att partnern kanske fått nog och hittar annat 
Sök hjälp asap 
4 gillningar