Jag var med om ett destruktivt förhållande av den typen du beskriver, det varade i ett halvår.
Känner igen mekanismerna i det, så väl beskrivet av de andra i tråden, särskilt @christina.
Ta bort hans nummer ur din telefonlista och blockera det också. Det är jätteviktigt med nollkontakt i detta läge.
4 gillningar
Älskade vän. Du är inte ensam.
Ett tips från det här forumet som jag nappade på var en app för tjejer för att träffa vänner. Gofriendly.se.
Tänker just på din ensamhet. Det skulle vara bra för dig att se efter nya friska relationer.
Jag kan sååå relatera till det du beskriver i destruktiviteten både i ditt förhållande och mot dig själv. Var i ett förhållande med en man i 20 år där jag var säker på att döden var den enda utvägen.
Ta dig bort från denna ofriska människa och ta dig ur ensamheten. Precis som så många andra skriver… Vi finns här!
Ta hand om dig!
5 gillningar
Hur har det gått för dig? Hur var mötet med psykologen? 
4 gillningar
Undrar också hur det går här 
2 gillningar
Tjaa, kan ju förvisso vara en ren tillfällighet att TS varit förhindrad att svara och uppdatera i sin tråd…
Men med det sagt så skulle det ändå förvåna mig stort om inte tombolan vore igång igen 
1 gillning
Du har troligtvis inte fel… Jag tycker att det är så beklagligt när trådar som dessa kommer, för det syns så tydligt hur fast i perspektivet personen i fråga oftast är, även om ts ska ha en eloge för att ha försökt öppna sina ögon genom att välja att dela med sig av det som är gjort… Jag har en vän som lever precis i ett sånt här förhållande, och det som slår mig är hur hon gång på gång väljer att inte agera på allt hon får höra, trots att hon sakligt och moget kan bekräfta att hennes situation inte är sund. Men har man aldrig upplevt hur en sund relation kan kännas så söker man trygghet i dramat och det mönstret kan man som utomstående i princip inte påverka.
4 gillningar
I snitt tar det ofta flera försök innan en person lyckas lämna en destruktiv relation, så varje försök är ändå ett steg på vägen
Så det är inte försent än!
6 gillningar
Absolut och som jag minns tråden så tror jag ingen har antytt att det skulle vara för sent. Tvärtom så är det med all sannolikhet fortfarande för tidigt. Tyvärr, tyvärr… isolerat för TS egen skull.
För mtp. historiken och inte minst åldersskillnaden, samt det faktum att den tio år yngre (37 vill jag minnas) mannen inte har några barn ännu, så finns det knappt ens en mikroskopisk chans att detta ska hålla över tid.
Har TS tur så lyckas hon bryta sig lös innan hon till sist ändå blir dumpad för gott och vid det laget är totalt nedbruten själv Något som hon iof i skrift säger sig vara fullt beredd på (men helt uppenbart emotionellt så lååååångt ifrån som tänkas kan) men hon förmår sig ändå inte att vara den som lämnar.
Men plötsligt så händer det ju, sägs det… kanske och förhoppningsvis 
Vi får hålla tummarna för att kontakten med psykologen initierades iaf, för DET är den absolut första förutsättning för att miraklet ska ske, det tror iaf jag 
3 gillningar
Vore fint att få höra om du fått hjälp @Jeha och om du har det fint med din son. Oavsett vad du valt att göra tycker jag du är modig som vågar öppna dig och dela med dig av processen här. Hoppas det gett sig lite välbehövligt perspektiv och att du vågar ta steg i en ny riktning där du har chans att förbättra ditt mående. Kram.
5 gillningar
Hej. Jag är tillbaka. Jag skäms så fruktansvärt mycket. Alla fina svar jag fick av er! Jag lyckades inte stå emot.
Jag har försökt att ändra på honom under hösten men det har bara blivit värre. Jag mår bara sämre och sämre. Han har dessutom börjat ljuga mer och mer och smusslar med mobilen. Och hänger med sina nya roliga kollegor mer…
I fredags sa han att han var hemma fast jag hörde att han inte var det. Han var ute med kollegorna. Då kände jag att jag måste lämna honom nu innan jag vet med 100% att han hittat någon annan.
Jag berättade för honom jag är klar med honom nu och jag undrade varför han ljuger. Då sa han att han inte ljuger utan bara undanhåller information!!! Så jag blev riktigt superarg och då slog han mig hårt i huvudet och drog mig i håret. Han spottade mig i ansiktet 2 gånger. Sen anklagar han mig för att jag är psykiskt sjuk för att reagerade så starkt på hans lögner. Så jag gjorde ju egentligen slut men det kunde han inte ta så därför vände han hela situationen till sin egen fördel.
Skulle jag bara ta hans lögner? Gör man det? Sväljer man lögn på lögn?
Så denna gången är det faktiskt slut på riktigt fast jag mår sämre än någonsin. Sjuk ångest, kan inte äta och sova.
Men en patologisk lögnare, misshandlare etc går ju inte att leva med. Så nu blir det avgiftning för mig.
Stor kram till er! 
5 gillningar
Fruktansvärt!
Nu gäller det att du inte faller tillbaka igen när han kommer och fjäskar, vilket han högst sannolikt kommer att göra. Stå på dig!
2 gillningar
Det var det förra gången också och jag anar att det aldrig blev nåt av med pratet om att söka psykologhjälp/samtalsstöd för dig själv, utan du har istället ägnat tiden åt att återigen intala dig att du nog kan göra om honom.
När tänker du börja lägga lite krut på att göra om dig själv? Och hur tänker du att du (eventuellt) ska gå till väga med det… för det finns inga lätta svar på svåra frågor och inga genvägar i situationer som den du befinner dig i. Utan du måste själv agera och det snabbt, sitter du bara och väntar så kommer du med all säkerhet att vara i precis samma läge som förra gången, om ett par dagar eller en vecka eller så…
Tja, om/hur “man” gör vet jag inte… men hur gör du?
1 gillning
Jag känner verkligen att det inte finns någon återvändo denna gången. Han älskar inte mig längre och har antagligen hitta någon annan. Jag var inte bra och rolig längre.
MEN jag förstår vad ni säger. Det är ju jag som behöver hjälp. Jag har bara så svårt att hitta ett sammanhang utan honom. Jag är så knäckt, ensam och destruktiv. Jag har inget nätverk.
Jag vet att jag måste söka hjälp och står på kö hos en psykolog men ska be vårdcentralen om snabbare tid imorgon.
På ett sätt är det kanske inte så svårt att lämna. Han har ju betett sig som ett svin i åtta år. När jag berättat för en kollega så håller hon på att svimma när hon hör vad han har gjort.
Tack för att ni svarar mig. Det betyder så mycket!!! Tack!
Det är precis här du går helt fel… och det är den här inställningen som gör att du riskerar (med stor sannolikhet) att snart sitta i samma sits igen och igen och igen. För du ger med det sättet att resonera honom hela makten och reducerar dig själv till ett hjälplöst offer för hans vilja och nycker.
Men han kommer garanterat inte att ha det minsta lätt att hitta någon som han kan terrorisera och manipulera som han gör med dig, så han kommer gissningsvis inte att lämna dig ifred den här gången heller… och det här jag nu skrev kommer med all sannolikhet att paradoxalt nog göra dig lättad och ge mindre ångest för en stund… fast du egentligen borde blir skräckslagen, förbannad och momentant lägga benen på ryggen och gömma dig så han aldrig hittar dig igen
Men där är du inte ännu anar jag… eller, är du faktiskt det? 
1 gillning
Tack för ditt svar! Jag kan känna att denna gången finns det verkligen ingen återvändo. Så som han har skadat mig under hösten med sina lögner och smusslande.
Även om det var en sjuk relation innan så har han ändå hållit sig till mig. Men nu känner jag i hela min kropp att han börjar gå efter någon annan. Det kan jag inte ta. För eftersom han nog är intresserad av någon annan så blir han ju bara mer och mer elak mot mig.
Så det går inte längre. Jag har inget förtroende för honom längre och kan inte alls lita på honom. Jag har nu under hösten känt ett tryck över bröstet som jag inte känt tidigare. Så all psykisk stress har nu tagit fysiska uttryck. Om jag går tillbaka kommer jag att dö. Mitt psyke och kropp orkar inte mer.
3 gillningar
@Jeha bra att du åter börjar reflektera över din situation. Läs din tråd igen. Börja planera. Du har ett eget boende och egen hund, eller hur? Ni har inga barn? Du har ett jobb?
Då har du din grund att börja utifrån. Du klarar digsjälv och är inte ensam. Flytta hem till digsjälv. Ta alla dina saker. Blocka hans telefonnummer. Ring kvinnojouren och bestäm träff. Sätt upp en plan för hur du ska processa och hamna på egna ben. Du har blivit beroende av en person som är dum mot dig. Du kan faktiskt existera utan allt han utsätter dig för. Det är helt ok att ha ångest ett tag. Du behöver få ur hans röst ur ditt huvud, lära digsjälv hur bra relationer ska fungera.
Men, du kommer inte få ut något av detta forum, mer än andras tankar och kommentarer. Det är endast du som kan genomdriva förändringar i ditt liv. Det är, krasst tyvärr, du själv som måste skrida till verket och göra något åt situationen. Om du vill.
1 gillning
kära Jeha
Lyssna på alla som skriver till dig!!!
Jag vill lägga till ytterligare en aspekt förutom allt klokt som redan är skrivet.
Var en mamma till din son. Vet att vid ensamhet och ångest är det väldigt lätt att hålla sina barn tätt till sig. Men för aldrig över din ångest på ditt barn eller använd inte ditt barn som terapi. Detta är jätteviktigt. Ditt barn ska känna trygghet och egenvärde. Inte känna att man behöver finnas där för sin mamma som mår dåligt.
Hoppas verkligen du tar dig ur detta hemska förhållande. Läs alla inlägg igen
kram
2 gillningar
Du verkar väldigt duktig på att hålla dig igång. Blev glad av att läsa dina tips. Önskar att jag hade samma positiva inställning som du
@Anonymt2022 Roligt att tipsen kan inspirera. Här kommer ett till;
Börja lyssna på din inre röst. Vad VILL du innerst inne? När du börjar lyssna på rösten så vet du snart vilken väg du ska ta. Min inre röst sade att jag VILL må bra, jag VILL verkligen vara glad, pigg och nyfiken på livet. Så varje steg jag tog var med syftet att komma dit. Jag tittade på leende människor på instagram, på dem som utstrålade det jag ville vara.
En viktig detalj är att förstå och acceptera det man inte kan förändra hos andra. Dvs, det är helt dödfött att tex tänka ”jag VILL att HAN ska ändra sig osv”. Du kan aldrig ändra på andra människor, de kan bara ändra sig själva, och så kan du. Genom att ta små steg mot livet du vill leva kommer din värld successivt förändras med dig. Det fungerar; var så säker 
Gott nytt år! 
3 gillningar
@Mirah tack för dina fina ord.
Jag ska börja skriva ner vad jag vill.
En gnista eller en glimt av kärlek för honom finns inom mig men jag kan inte förändra honom. Han kommer göra så att jag går in i väggen snart. Det är trots allt han som kan få mig att andas och må bra, samtidigt som han kan få hela mitt liv att brista.
Befinner mig i en jobbig situation just nu, måste nästan fortsätta kämpa för min rätt mot vad ska man säga, Hitler? Jag menar såklart ej Hitler bokstavligen, utan metaforiskt… Han känns ju som att han äger hela mig och styr över mig, bestämmer över mig, kontrollerar mig, får mig dit han vill.
Ska bryta ner målen i delmål. Verkar ha en lång resa framför mig, men måste börja. Jag är helt själv och har inget stöd. Det är det svåraste här. Och värst av allt kan i princip ingenting om bolån, amortering, köp av bostad, kostnader för bil etc… Jag försöker läsa på för att förstå, men tror att det är lätt att bli lurad också om man inte kan den världen.