8 års helvete är över?

Jeha · 2 September 2021 18:05

Jag har precis blivit lämnad. Efter 8 år i Sveriges mest destruktiva relation har jag levt men ändå hängt kvar.

Varför? Ja…

Mitt ex (sedan igår) har plågat mig i åtta år. Jag har ingen familj och inga vänner som kan hjälpa mig eller stötta mig. Har en son varannan vecka och han är ju min pärla men kan inte prata med honom om detta.

Jag har under dessa år blivit misshandlad både fysiskt och psykiskt. Jag har ändå valt att stanna kvar. Men igår fick jag nog och satte ner foten. Då blev jag dumpad. För att jag sa emot. Vilket jag inte får…

Min sk pojkvän är jättefin när han har bra dagar. När han är utvilad och på gott humör. Han är dock alltid trevlig mot kollegor och mot sin mamma, pappa och bröder. Men inte mot mig.

Det mesta jag har gjort har varit fel. Han har skrikit på mig: hora, fitta, att jag är vidrig, sjuk i huvudet etc etc. Han har puttat mig och tagit jättehårt i mina händer. Han har dragit mig hårt i håret. Om jag inte ville ha sex så hotade han med otrohet.

Han ville nästan aldrig hjälpa mig med något. Då sa han bara:

Jag är inte satt på jorden för att passa upp på dig.

Jag har några tunga år bakom mig där båda mina föräldrar dog plötsligt. Han vet hur ledsen jag har varit för detta. Ändå behandlar han mig såhär.

Han har sagt att han har makten i förhållandet. Att det är his way or the highway. Detta koncept har jag köpt för att jag så gärna ville vara med honom. Och för att jag är så extremt rädd för att vara ensam. Jag kan bli ganska självdestruktiv när jag är ensam.

Jag har gråtit över honom så många gånger. Haft så mycket ångest över honom. Varje gång som vi bråkade så var det såklart mitt fel. Han kunde aldrig se sin egen del i något. Han blev helt iskall efter varje gång han gjort slut och messade en sjukt massa elaka saker till mig. När han blir arg blir han som en helt annan person. Efter varje gång som han gjort slut så körde han alltid med silent treatment i flera dagar och sedan när han väl svarade så fick jag tjata honom tillbaka.

Jag känner att trots allt detta som hänt så älskar jag honom. Men jag hatar honom ändå.

Varför utsätter man sig själv för detta? Varför tänker jag nu att han kanske har rätt. Att allt är mitt fel. Och att det är därför han skriker och skriker på mig.

Hur ska jag gå vidare från detta? Är så ensam, ledsen, rädd och otrygg. Jag har verkligen älskat honom så fruktansvärt mycket och gjort ALLT för honom. Jag är väldigt empatisk och omhändertagande.

Lite flummigt inlägg för jag är så trött och ledsen men har som sagt ingen att prata med om detta. Kram

Caro · 2 September 2021 18:24

Kära du. Nu har du iallafall hittat det bästa stället för att få lätta ditt hjärta och för att få stöd som du behöver.

Det låter som att du dragit ditt livs vinstlott, efter det helvete du beskriver att du levt i. Antagligen kommer du inte att se det varje dag. Du behöver nog någon professionell samtalskontakt! Utöver det, en vän i vardagen. Och så finns vi på forumet. Vi finns alltid här för dig, 24/7. Skriv av dig här så ofta du vill! För mig har forumet gjort en enorm skillnad i en resa genom helvetet, vet inte hur jag skulle klarat det annars faktiskt!
All styrka åt dig! Du kommer genom det här också.

mordillo · 2 September 2021 18:39

Om du letar runt på forumet lite hittar du några bra länkar till hjälp och insikter och destruktiva förhållanden. Tyvärr kommer jag inte ihåg var de fanns själv men det kanske är någon annan som vet? @Mirah @Masai @Trassel ?
Din fd låter som ett klassiskt fall och jag tror det är mycket bra att du kom ut i tid - såna män brukar trappa upp våldet mer och mer tyvärr.
Kram på dig - kom in i forumet så ofta du vill och prata av dig men ta även kontakt med någon professionell samtalskontakt som Caro skrev här innan.

Restenavlivet · 2 September 2021 18:50

Att man inte går trots att förhållandet är destruktivt beror ofta på att man blivit isolerad - precis som du beskriver! Det är inte ditt fel! Gläd dig åt att du kommit loss nu!

Jeha · 2 September 2021 19:00

Tack för era svar!

Tungt nu. Fredag imorgon och en helg i ensamhet. Helt ensam. Har ingen. Han var allt jag hade. Förutom min son då som är nummer ett men han är hos sin pappa denna veckan.
Önskar att mina föräldrar levde så att jag hade kunnat krypa upp i deras soffa.

Trueblue · 2 September 2021 19:06

Herrejösses låter som min historia! Men jag höll ut i 17!!! år! Du är lyckligt lottad som kommit ur nu. Denna personlighetstyp du hängt med som vill ha makten kallar kvinnor horor fittor etc lider av nån störning. Det spelar ingen roll om han har bra dagar inget kan någonsin rättfärdiga de andra bitarna. Jag vet att man tvivlar, jag har ältat med vänner och psykolog länge för att till slut få ur mig att det skulle vara mitt fel att exet behandla mig så illa. Det är ALDRIG ditt fel. De stora problemen har denna man. Jag är ingen bra skribent men vad du än gör gå inte tillbaka till skithögen, det är precis vad han är. Skriv på detta forum, kontakta terapeut på nätet. Jag mår såååå bra nu själv utan en jäkla tyrann som skriker och hotar mig det kommer du också göra. Det är joxigt och tungt i början att fixa allt praktiskt men det kommer du också göra! Kram på dig!

Masai · 2 September 2021 19:13

Massa styrkekramar till dig . Ett uppbrott är jobbigt, men det var det bästa som kunde hända dig, utifrån det hemska du delar med dig av ovan.

Jag beslutade mig för att bryta upp från en ohälsosam relation där jag inte längre mådde psykiskt väl. Jag har en tråd som heter ”Skiljas från någon som inte mår bra ”.

Jag rekommenderar också dig att ta samtalsstöd för att både bearbeta det som hänt dig och att få hjälp att hitta din inre styrka att blicka framåt och ta steg mot ett liv som du vill leva, som är ditt, bara ditt. Ett liv där du kan vara dig själv, den du vill vara, både i dig själv, som mamma och som medmänniska. Den negativa energi som översköljt dig genom relationen kommer successivt att minska, och ersättas med det som du väljer att fylla ditt liv av. Fokusera på det som får just dig att må bra. Var förberedd på sorgen, självtvivlet, att det kommer gå upp och ner, men du har mer styrka i dig än du kan ana, och du kommer fixa det. Genom att hitta ditt egna värde, lyfta fram det i ljuset, kommer ta dig längre och bygga dig starkare än du kan ana.

Vi är många här som gått igenom både tuffa relationer och skilsmässor/separationer, och det finns alltid någon som kan stötta och bolla.

Du är värd ett bra liv, det börjar nu !

Trassel · 2 September 2021 19:17

Jag tror du måste vara beredd på en massa dubbla känslor en längre period. Hat som varvas med kärlek, lättnad som varvas med saknad, övertygelse som varvas med tvivel, trygghet som varvas med panik, förakt som blandas med en oemotståndlig lust att få honom tillbaka…

Den sortens svängningar hör till och det betyder att du är helt normal.

Efter en så destruktiv relation som du beskriver blir den sortens reaktioner ofta ännu tydligare. Här finns många som har egna erfarenheter av det, så använd den här tråden som din egen dagbok, ditt bollplank, som din gruppterapi och ditt reflektionsverktyg!

Masai · 2 September 2021 19:24

Får jag fråga, har du sonen tillsammans med ditt ex eller har han en annan pappa? Jag tolkar det som att ni inte har barn ihop?

onedaymore · 2 September 2021 20:33

Ja, du har verkligen levt i ett helvete!
Men du har redan gjort det svåraste man kan göra, nämligen avsluta en destruktiv relation! För oftast är det ju svårare att avsluta en relation där det förekommer olika former av misshandel än en mer “vanlig” relation (vilket i och för sig är svårt nog), så du ska absolut inte lägga någon skuld på dig själv för att du har stannat så länge. De personer som stannar i denna typ av relationer brukar inte vara varken svaga eller dumma på något sätt alls, utan tvärtom är det ofta överempatiska och lojala personer som har många väldigt fina egenskaper. Tyvärr kan detta locka till sig fel typer ibland, ifall man har otur, och inte sällan vet dessa typerexakt vilka knappar de ska trycka på för att kunna utnyttja och manipulera bra personer.

Uppbrott är alltid jättesvårt, och det är extra svårt ifall man dessutom måste bygga upp sig själv och sin självkänsla igen. Men det kommer att gå lättare och lättare, och var inte rädd för att be om hjälp på vägen. Det kan vara bra med professionellt stöd, som många har föreslagit, och om det är lång kö via vårdcentralen för att få träffa en psykolog kan man alltid vända sig till exempelvis kyrkan.

Skriv även här inne, så ofta du vill =) Lite beroende på var du bor i landet brukar det det också vara möjligt att träffas fysiskt och prata även på det sättet, om det känns bättre för dig.
Om du vill kan du även skicka ett PM, för via mitt ideella arbete har jag pratat med många människor som har varit i din situation =)

Kram!

onedaymore · 2 September 2021 20:54

Jag vill lägga till en sak:

Var beredd på att han kan komma att skruva upp sitt beteende gentemot dig framöver. Därför är det kanske inte helt fel att prata med någon organisation som är vana att hantera våld i nära relation och därför kan hjälpa dig att hantera de mönster som ofta uppstår.

För även om det var han som officiellt “dumpade” dig så betyder det inte att han kommer att vara redo att släppa dig. Tvärtom, dessa personer brukar vara beroende av den makt som de känner att de kan utöva över andra, och säkert väntar han på att du ska tigga och be om att få komma tillbaka. Det är den typ av makt som de får sina kickar av.

Om det nu skulle bli så att du faktiskt inte gör detta? Ja, då är det mycket möjligt att han kommer att bli lite frustrerad.

Men det är okej, för det behöver inte beröra dig längre. Du kan bli fri från det.
Och du behöver inte känna dig ensam i detta, för det finns folk därute som du kan vända dig till. Och som kan hjälpa dig igenom det, så att du kan klara din galant. Han kan få tjura hur mycket han vill, det berör inte dig längre.

Jeha · 3 September 2021 07:46

Vi har inga barn ihop som tur är och vi har inte bott tillsammans heller. Så mitt hem är mitt och sonens fredade zon.

Kram

Masai · 3 September 2021 08:16

Det underlättar mycket i din frigörelseprocess från honom, i ditt tillfrisknande och din återhämtning. Förstår att det är jobbigt ändå, men att ni inte har gemensamma barn, och inte heller ngt praktiskt gemensamt, gör ju att du nu inte behöver ha någon kontakt alls med honom mer.
All styrka till dig.

Jeha · 3 September 2021 10:21

Jag saknar honom mer och mer. Kan inte äta eller sova. Önskar bara att han ska höra av sig. Jag glömmer de dåliga bitarna och tänker bara på de bra. Att när han inte var arg var min bästa vän. Etc etc.

Så jädra ledsen!!!

Men han har messat att han hatar mig och aldrig mer vill se mig. Att jag är en vidrig och äcklig människa. Så han kommer inte höra av sig…

Masai · 3 September 2021 10:50

Vill du leva med en människa som säger så till dig?

Jeha · 3 September 2021 11:03

Nej. Han säger så när han är arg. Sen menar han inte det när han inte längre är arg.

Helt sjukt att jag tar det… Men börjar som så många andra tvivla. Kanske har han rätt? Kanske är det mig det är fel på? Kanske är jag en fitta, hora, psykobitch och allt annat han har kallat mig.

Trassel · 3 September 2021 11:50

Här vill jag lägga in en liten varning. Sannolikheten är väldigt hög att han kommer höra av sig ändå, trots allt han har sagt till dig.

Det rimliga är förstås att man undviker kontakt med en person som man säger sig hata. Jag försöker inte upprätthålla kontakten med någon som jag tycker är vidrig.

Här kan du dock inte ha det rimliga som måttstock. Förmodligen tar han kontakt ändå men vad du gör får du inte tolka det som att han gör det för att han kommer ändra sig och börja bry sig om dig på riktigt.

Han kommer ta kontakt för att inte tappa kontrollen över dig, precis som @onedaymore skriver. Du måste vara beredd på det och ha en plan hur du ska bemöta honom när han återkommer.

onedaymore · 3 September 2021 11:51

Det är en del av hjärntvätten

Han vill ju att du ska tro honom. Att du ska må dåligt. Det absolut sista han vill är ju att du ska kunna gå stärkt ur ert uppbrott och kunna skapa ett bra liv utan honom.

Att gå ur den typ av relation som du har levt med är lite som att försöka avgifta sig från heroin. Hela din kropp och själ kommer att skrika efter honom i början, precis som under en avgiftning, men sedan kommer det att vända och du kommer att komma ut på andra sidan.

Det här är den tuffa tiden av abstinens. Men håll ut, så blir livet bättre än du ens kan föreställa dig

Sen får du vara beredd på att nästa steg i hans strategi är att höra av sig och vara gullig. Det kan exempelvis vara att han skriver att han älskar dig och saknar dig och aldrig mer ska göra något dumt mot dig. Det brukar vara ungefär de mönster som gäller för destruktiva relationer, nämligen att de växlar mellan att vara monster och att istället vara nästan överdrivet snäll, omtänksam och gullig.

Men det är bara ytterligare ett steg i manipulation och inget som du under några omständigheter får tro på!

Nimue · 3 September 2021 12:05

Kan bara instämma med övriga, det du måste göra nu är att rusta dig för hans kampanj, som kommer att komma när han försöker få kontakt med dig och behålla kontrollen. Jag skulle inte våga mig på att säga exakt hur den kommer se ut, det är nog bäst om du är förberedd på det mesta. Det som INTE lär hända är att du aldrig hör från honom igen. Ni har haft en destruktiv relation där han haft makten, den lär han inte vilja ge upp frivilligt.

Surfarn · 3 September 2021 12:14

Jag tror ett bra sätt för dig att stå emot är att hitta kvinnor i din närhet för stöd, kanske nån här på forumet bor i närheten, använda Gofrendly eller på annat sätt!
Känner man sig ensam blir man svag.