Enligt mina beräkningar så har de gått dryga 3 månader sen uppbrottet. Borde de inte bli lättare? Tycker jag hade bra rutiner de var jobbigt men inte så jag kände att jag inte kunde hantera de. Men nu den här helgen trotts att jag hafft barnen så känns de blä. Inge tålamod med barnen vilket resulterar i hämsk ångest. Å så ska dom åka till mamma om nån timme. Jag var ute på gården med minsta ungen som inte lyssnar å jag blir arg. Sen såg jag växthuset å allt som x et stökat med å bröt ihop. Ber dom äldre barnen lägga bort telefonen, men har ingen ork å göra nått med dom. Har snackat med några på tinder, men känner när de börjar gå bra inset jag att jag vill inte träffa nån ny nu, d hjälpe självförtroendet ett tag å de får va nog. Saknar nog bara exet försöker fokusera på hennes fel å brister men tycker igentligen att dom inte va så farliga. Hur kan en mäniska trollbinda nån så jävligt. Å va fan hände. I mina ögon hade vi de ju inte dåligt å tyckte hon de ha hon väl kunna kläckt ur sig i tid vad som var fel!
Vet du hur hon har det, kanske samma för henne som för dej?
Du får nog ställa in dej på att det tar lite tid att gå vidare.
Nästa smäll för dej kan bli om, säger om, hon hittar en annan.
Hej! Jag tycker att du ska ge dig själv mycket mera tid. Tre månader är en start, det kommer att bli lättare, men det är en berg- och dalbana. Jag gick med här för två veckor sedan, just för att jag var nere i en dal igen - efter 10 månader. Men det blir lättare varje gång att ta sig upp. Jag tror på att låta det ta tid, att varje fas kan man lära av, dra nytta av och bygga sig starkare. Inte stressa med att känna för en ny relation. Jag har fullt upp med min relation till barnen, låter som att det egentligen är tillräckligt komplext för dig också, utan nya tinderkontakter. Att orka vara lugn, klok och stabil… Även relationen till barnen förändras, och man behöver hitta en ny stabilitet. Båda tonåringarna har flytt in i telefoner, Netflix och dator lite av och till. Jag känner igen det där med att man vill säga åt dem att lägga undan, men… Nu försöker jag erbjuda ngt positivt istället, locka dem ut ur den världen. Och att ibland behöver de få fly lite. Orkar jag inte erbjuda något gemensamt, ett alternativ, så låter jag dem ofta vara… relationen och samarbetet med barnen är viktigare än mina vanliga tankar om god uppfostran och vad man borde säga.
Den smällen hoppas jag dröjer ett tag
Tjena @Johans, tror att du behöver mera tid grabben, det måste värka ut allt.
Tycker att du ska lista ner plus å minus på ett block där hon och er relation/svek skrivas ner, du kan få hjälp den vägen.
Det @Rola skriver kan vara bra att ta in.
Ta hand om dig mannen
Vet ju inte hur hon har de. Har bara kontakt om barnen. D också man får ju för sig att dom har de så bra. Pratade lite nu om barnen å allmänt hur de var i helgen på en syskon midda träff. Å de var väl inte så där super sa hon
Ja tinder va mäst för självförtroendet. Fick bara mer insikt där att jag inte vill träffa nån på bra länge. Har nog mäst ångest nu för p inte se barnen på en vecka, men då hinner jag väl med mig själv i allafall
Tat lungt grabben.
Lämnade barnen hos henne för ett tag sen. Barnen skulle ta med böcker men ville inte å då fick jag fan för de. Blev sur å gick ut for å letade en väska ena grabben tappat på friluftsdagen hittade den å for dit med den å kramade om grabbarna å sa hej då. Skulle bli bjuden på middag men var sur för att jag fick fan för böckerna som för övrigt påminner om annat jag fått fan för. Å tackade nej å sa att jag har mat hemma. Nu ångrar jag mig borde jag ångra mig?
Nej…
Jaha jag skriver inte här men är in dagligen å läser. Men de har gått dryga halvåret nu. Bättre går de i perioder men dippar kommer å blir långvariga. Har semester nu å blir lätt rastlös. Nu har de kommit till min tro att hon träffar nån. Bland annat frågade min ena son om jag kände mannen i fråga å sen när jag skulle låna bilbarnstolen så råkade jag snoka i ett utdrag av teleräkningen som låg där å de var många timmar talande med den perssonen och sms. Å i helgen har hon varit på en tripp vet inte med vem men anar då packningen var kvar i bilen å nyckeln inte låg där den brukar. (Jag skulle sätta tillbaka stolen). Så jävla mycke för å va själv å hitta sig. E så förbannad inombords så jag vill inte se människan. Rädd att hon ska komma in efter jobbet å ska träffa barnen. Bara husaffären e klar så ska jag be henne försvinna så gott de går ur mitt liv så jag kan komma vidare
@Johans Har själv gjort en liknande upptäckt. Och det är för jävligt. På alla sätt och vis. Tänker på dig! Försök att ta hand om dig så gott du kan. En liten stund i taget.
Ja du @Johans, denne 3:dje part har nog funnits med i bilden utan att du fattat det, denna gång har han knuffat henne till ett beslut.
Rätt vanligt bland dom som vill bryta upp och säger att dom vill vara ensamma osv… inte finns det nån i bakgrunden - o nej, hur kan du tro det !