Strax 40-årig kvinna med två barn, 10 och 12 år som står inför skilsmässa efter 2 år som gifta och därutöver 19 år tillsammans. Det är han som tagit initiativet och det kom som en chock, han har aldrig uttalat att han är olycklig utan bett mig stanna de gånger jag känt att vi inte lyckas utveckla vår relation.

Jag är helt förkrossad och går igenom miljoner olika tankar och funderingar. Just nu är sorgen över att inte ha fått chansen att jobba på vår relation tillsammans värst, att han bara tagit beslutet. Och samtidigt sååå mycket katastroftankar, allt från ekonomi till rädslan över att aldrig bli lycklig eller få bli kär igen.

Hoppas få stöd och tips här och att jag en dag kan få stötta någon annan, allra helst med att jag från hjärtat kan säg att jag är lycklig igen och att min skilsmässa ledde till något bra eller till och med bättre.