xxxxxxxsdadaasasadsaa
Har ni provat gå och prata med någon? Pratar ni med varandra om er situation? Har ni försökt att göra saker för att hitta gnistan igen?
Det där med att hålla ihop för barnens skull tror jag stjälper mer än det hjälper faktiskt, att tvingas växa upp i ett kärlekslöst hem där man får se sina föräldrar bråka med varandra, störa sig på varandra, ibland även bli våldsamma mot varandra. Det är inte den bilden ni vill ge era barn av hur ett förhållande ska se ut.
Då tror jag definitivt att barnen är lyckligare i 2 olika hem där deras föräldrar kan finna kärlek och lycka hos någon annan där man trivs i varandras sällskap.
1 gillning
Naturligtvis är det varken sunt för er eller barnen att fortsätta i den situation som ni lever i nu.
Men jag får spontant ett par undringar i huvudet.
-
har det alltid varit så, eller har det eskalerat i samband med vissa händelser, såsom barnafödande, jobbsituationer, yttre stress etc?
-
är detta småtjat en del av hennes person eller något som snarare tyder på en dålig psykisk ohälsa eller sorg/ilska av någon underliggande anledning?
Vi kan som exempel ta en annan tråd här på forumet där vi listade några av våra ex största problem i relationen, helt enkelt bara för att deras personligheter inte klarade av att ens små saker kunde skilja sig från deras normsuppfattning. En person skrev bl.a. att hennes man inte klarade av att duschen inte var inställd på exakt rätt gradantal när han skulle duscha. Och mitt ex kunde på riktigt få hela sin världsbild rubbad om jag skalade en lök på fel sätt eller satte mig eller lade mig i sängen (ex för att läsa) med kläder som jag även haft på jobbet eller utomhus.
Det är exempel på när det finns en personlighet som hakar upp sig på sådant som vi andra ser som småsaker och därför kan bli upprörda av “minsta lilla”.
Men i andra fall (troligen flesta fall) är dessa humörsutbrott tecken på inre frustration som de inte har verktyg att hantera på andra sätt en tjafs. Det kan vara stress, missnöje med situationen, brist på kärlek/bekräftelse eller att de mentalt redan har lämnat förhållandet och stör sig på att behöva leva under samma tak. Eller en massa andra saker.
Har hon påtalat något konkret som hon känner är fel i förhållandet?
Poängen är helt enkelt att det är svårt att veta vad som är bäst att göra om man inte riktigt vet var skon klämmer. Men visst behöver ni få en förändring, det är självklart.