Nej, han har inte pratat med mig alls, inte mer än på telefon en enda gång. Exakt en månad efter att han smög ut och flyttade in hos sin nya.
Det är så skämmigt att skriva det här att jag nästan inte mäktar med det, vill bara radera och sudda bort för fortfarande så klandrar jag mig själv för hur exceptionellt märkligt och konstigt allt blev
[EDIT] Det är precis den här effekten som alla inlägg där man skuldbelägger den som blir lämnad har. Som lämnad så tar man ju redan på sig ansvaret för att ju konstigare, knepigare, grymmare, okänsligare, mer självisk och mer beräknande som lämnaren är… desto större dolda fel måste det finnas på den som blir lämnad. Kort sagt, man både tillskrivs och antar så skepnaden “Vålnaden Mållgan” återigen…
@Noomi Usch och fy! Att bete sig på det sättet mot dig och barnen. Oförlåtligt. Har svårt att se varför du ska skämmas eller känna skuld. Jag gissar att han är konflikträdd och totalt inkapabel att hantera en jobbig situation. En ryggradslös struts.
[Edit] precis! Tänk vad hemskt det måste vara när personen inte ens säger nåt…
Jag satt också och tänkte på en annan tråd och funderade på hur jag skulle kommentera det i sammanhanget. Som vanligt slår du huvudet på spiken och skriver kloka ord!
Ja, hur kan jag klandra mig, för att psykologi och logik är två så kapitalt väsensskilda ting förmodligen. Han är en gåta, en fullkomlig gåta… och förmodligen delvis av samma anledning. Att psykologi och logik sällan går hand i hand.
Exakt samma för mig…Min är passivt aggressiv…hämnas ngnstans genom tystnaden gjorde förr iafall…trodde jag var ensam med en sådan man…som bara försvinner och spelar död men hävdar att DU har lämnat honom…
Även för mitt x är det hemskaste han sagt det han INTE sagt.
Bara någon vecka efter x besked så dör min mormor. X säger ingenting till mig och ignorerar det helt. Dagarna efter tjatar han på mig om att skaffa lånelöfte för att kunna köpa ut honom ur huset. När jag sen är bortrest för begravningen så ringer han och säger att han hittat ett hus att hyra och ska flytta veckan efter.
Självklart kände han också min mormor efter 15 år tillsammans och han visste vilken viktig person det var för mig.
Men var din man verkligen uppriktigt kärleksfull och en snäll och innerst inne bra person, innan de här två åren?
Att säga sådana här utstuderade saker gör man ju bara inte till någon om man själv är vid sunda vätskor. Alltså ingen normal person som har fått en någorlunda hygglig uppfostran. Är du verkligen säker på att din man själv är helt frisk och varken har eller kvalificerar sig för någon diagnos av tänkbar sort. Låter så himla konstigt att en människa kan bete sig som han gör, känns för mig som att även han dras med egna svårigheter som INTE beror på dig. Men som blir så extremt übertydliga nu när även han såklart har levt under påfrestning och har tappat garden totalt och ut sipprar nu hans rätta jag… eller?!
Det här svajiga, impulsivitet i ord och skrift, gränslöshet i beteende och ord, total avsaknad av empati och inlevelseförmåga (alternativt total likgiltighet/hänsynslöshet), egoism, själviskhet och manipulation i världsklass etc. I alla fall för mig så är det en relativt ovanlig reaktion i den här mycket utstuderade formen, även som reaktion på stor stress i samband med en familjemedlems sjukdom och liknande. Han verkar ju på ett sätt sakna alla sorters mänskliga spärrar för hur man som frisk person beter sig, och ffa. hur man inte beter sig.
Är det här verkligen personlighetsdrag som uppkommit först nu hos honom, om du tänker efter?!?
Noomi, tack ännu en gång för ditt stöttande!
Min man har varit en väldigt ”normal” människa I mina ögon vad det nu kan innebära. Alltså Inga diagnoser, ett iq på 160, dock extremt detalj ficuserad och svårt att släppa kontrollen till någon annnan. Han har varit fantastisk på så många sätt fram tills jag blev sjuk. Med risk för att låta som en kvinna som blivit misshandlad så funderar jag trotts allt på om det ändå inte är jag som dragit fram det värsta ur honom, för det är det han säger till mig. Det är troligtvis hans bitterhet av förluster som han anklagar mig för som har slått slint och gör så att han handlar i ren desperation och ilska gent emot mig. I dont know.
Min var oxå helt normal tills han fick för sig att han var 25 igen och började springa på smådejter med tjejerna på jobbet. Jag har sån god lust att skriva till honom att han borde be om en remiss för en hjärnröntgen - något är def. fel därinne.
Mitt under brinnande skilsmässa, då jag blivit stämd på vårdnaden, polisanmäld för påhittade hot samt anmäld för övergrepp på vårt barn säger exet plötsligt “du som är så ensam, jag erbjuder dig min familjs vänskap”.
Jaha. Oj. Vad säger man? Tack? Ett sånt fint erbjudande!
(Barnet dömdes efter ca 2,5 års tvistande att bo hos mig då allt hon påstått beslagits med lögn).
Mitt x skulle ta över gården med sin nya, jag hade köpt en villa och flyttat till, då backade de ur affären för att “de hade inte råd”. Inte ett ord om att ersätta mig för mina ökade kostnader (jag frågade dem uttryckligt om det verkligen var så att de skulle ta över för annars skulle jag inte köpt villan). När vi är på gården för att göra den färdig för försäljning så säger han med avsky i rösten:
"Nu har jag verkligen förstått vad du är för en människa!"
Exakt vad han menade med det frågade jag inte, men det är ju ganska troligt att han inte begrep sig på mig eftersom han hela tiden försökte göra om mig till något annat.
Själv hade jag aldrig kunnat föreställa mig att han skulle vara så gniden och orättvis. Vi delade vårt bo efter 24 år i stort sett som om vi varit gifta (men vi hade bara varit sambos). Detta innebar att han fick halva mitt avgångsvederlag men han tog inte halva mina studieskulder. Vi tog upp saker som han skulle ha till inköpsvärde när marknadsvärdet var iaf 100 000 mer. Men värst av allt. När det till slut var jag som tog över gården så gällde inte samma deal för mig som för honom, han skulle ha mer betalt!
Jag tog allt detta för att bli av med honom. Och så klämde jag till med den värsta förolämpningen jag kunde: “Alla dessa år var fullständigt bortkastade”
. Jag får magont. Detta är sånt som kommer ut ur min mans min med ojämna mellanrum. Fy bubblan. Kram 