Nåt liknande:
" Jag tänker inte flytta- tänk om man ångrar sig sedan"
Sagt när han som mest höll på med den nya och sitt dubbelliv. Åkte iväg långa perioder utan förklaring… Förnekade.
Ehhh- men trodde han att jag satt där och väntade på vem han skulle “välja”?
Ex hade en lång period av velande fram och tillbaka som jag dess värre inte slet mig ur. Därav en och annan märklig kommentar.
Sagt när ex smekte mig över ryggen ”Vilken torr hy du har!”
Eeeh, i så fall lika torr som de senaste över 20 åren. Men han stannade inte där, utan det fortsatte med en lång utläggning om hur mycket och ofta ”hon” smörjer in sig. Så insåg han väl det osmakliga i det han sagt och försökte rädda upp det hela genom att bestämt hävda att det är så jobbigt med någon som tar så lång tid på sig.
Fy sjutton 
Mitt X vet att han sårar mig mest genom barnen.
Han kläckte ur sig att han faktiskt aldrig ville bli pappa utan gick med på det för att han älskade mig. Och jag svek ju faktiskt honom eftersom jag lovat att hans liv inte skulle påverkas av att vi skaffade barn??
Vi fick vårt första barn när vi var tjugo respektive 25 år, detta kläcker han ur sig vid 45??
Han menade det tydligen också eftersom han släppt i princip all kontakt med de två äldsta barnen…
Har lite svårt att läsa den här tråden, blir mest förbannad över vilka jävla idioter som finns där ute.
Det var liksom min mening…
Ut med trollen i ljuset så spricker de 
Så att man verkligen ska inse vilka man inte behöver i sitt liv.
Usch, känner igen det
ja jag förstår det. Inser även värdet i denna tråd. Blir mest ledsen och förbannad över hur man kan behandla de man en gång älskat. Hur man så drastiskt kan förändras och straffa de personer där enda “felet” är att de älskar personen i fråga.
Oerhört ledsen för eran skull, jag har säkerligen trampat över även i min relation, försöker rannsaka mig själv när jag läser här inne. Hoppas verkligen inte att min fru har uppfattat mig på detta sätt och att det är det som ligger tillgrunden för min skilsmässa. Det är dock inte min uppfattning men man skall aldrig sätta sig själv på för höga hästar.
Man inser också ordets makt, både att kunna glädja och förgöra. En gåva som man måste vara försiktig med.
Återigen så ger det här forumet så mycket tillbaka, vill tacka er alla för att ni delar med er i sorg och glädje.
kram @Lavve hoppas du får en bra dag.
Tråden är både sorglig och underhållande. Men jag tror att det känns som ett stöd för många att vi är flera som haft liknande erfarenheter. När man är mitt i det och den man trodde enbart ville en väl gör/säger sånt man läser här tror man inte att det är sant. Här blir det bekräftat att man aldrig känner en person oavsett hur länge man levt tillsammans. En viktig insikt att förhålla sig till när man går vidare i livet.
Precis så.
Samma här! Fast som tur är var det snarare jag som det tog lite tid på mig att bestämma mig för att vilja ha barn. Han fick tjata! Dess värre har jag haft anledning många gånger under åren att påminna honom om det då ansvaret för dem samma helst skulle vara mitt bara. Minnet har varit selektivt, men att han fick tjata på mig brukade han komma ihåg efter en påminnelse, likaså efter skilsmässan. Däremot har jag tydligen tvingat honom att gifta sig!
Efter skilsmässan har det varit viktigt för honom att påtala vilken fruktansvärt dålig och svikande förälder jag är och vilken fantastisk och självuppoffrande förälder han själv är. ”Han skulle minsann aldrig…” och ”hur kan man…?” Osv. Sagt lite när som helst taget ur sitt sammanhang utan en tanke på hur han själv valt och prioriterat kring barnen. Här har det varit skönt att kunna quota hans egen text i mail till mig. Det jobbiga är att det är dränerande att lägga den energin! Övergick till att låta samtliga kränkningar i text passera obesvarat. För egentligen, vad spelar det för roll vad han tycker och tror?! Det är min relation till mina barn som är väsentlig, bara!
Jag har också läst den här tråden med blandade känslor, men mest känns det skönt för, jag är ju inte ensam. Jag kan känna skam över vad mitt ex har sagt till mig. Att jag har varit tillsammans med en människa i 12 år och det är så här han ser mig nu. Att han efter alla dessa år tycker att det är ok att behandla mig så här.
Mest skam känner jag nog nu, för att jag lät det ske, att jag inte svarade, utan lät honom prata på. Jag sätter inga gränser, säger inte stopp…
Tråden har hjälpt mig att inse att skammen skall inte vara min, den är hans…
Precis!
Jag har skämts (och skäms ff oerhört) över att jag tog emot det han sa genom att börja gråta…
Hade någon annan sagt nåt liknade hade jag nog slagit personen i fråga på truten direkt per automatik (och jag är inte en våldsam person)
Jag träffade en barndomskompis igår som berättade hur förvånad han var över att jag av alla accepterat upprepade svek och otroheter.
Han hade aldrig trott att jag som var så stark o självständig skulle gjort det.
Eeeehhhh - nä inte jag heller.
Skammen ska han bära - inte jag!
Att läsa att det är fler än jag som fått höra liknande saker gör ont men är ändå på nåt skruvat vis en tröst.
Bästa tråden.
Här är mitt tävlingsbidrag:
"Jag tycker det är förjävligt att du inte hör av dig när jag fyller år"
Sagt av ex som dumpat mig 9 månader tidigare, flyttat och blivit ihop med tjejen han bedrog mig med… ja, verkligen förjävligt av MIG.
Igår upptäckte jag att min (blivande x) man bara har ringen på sig när vi träffas (vid överlämningar etc) men att han har tagit av sig den till vardags. När jag konfronterade honom med det blev svaret (via dessa jävla sms men jag brast): Jag har inte alls medvetet tagit av och på ringen. Jag har gått hemma utan den ibland för att “känna hur det känns” och det var en slump att jag inte hade den på (på jobbet). Till saken hör att han skulle fixa skilsmässopapper för fler veckor sedan men inte orkat avsluta eftersom det är ett “jobbigt steg att ta”. Men att ta av och på sig ringen medvetet beroende på om vi ska ses eller inte, det var enkelt. Så ikväll åker jag över och skriver på papprena på mitt initiativ. När papprena är underskriva ska jag börja leta reda på min självrespekt, saknar den mer än honom nu.
Mitt ex sa efter erkännandet att det var SÅ synd om den nya unga tjejen.Hon har jobbat och jobbat och hennes man hade aldrig frågat henne hur hon mår ???. Men har inte jag bara jobbat och jobbat och även hjälpt dig och när har du frågat mig om hur jag mår ??? .Sedan visar det sig att hon jobbat halvtid i sin ex mans firma
Ja,tyvärr är det så att när man läser dessa inlägg så slår det mig hur mycket korkade människor det finns.
Känns som att det är 90% män som står för dessa blunders. ( dock inte i mitt fall).
Era historier är ibland så absurda att jag t o m skrattar högt. Det här är ju sorgliga berättelser men det bästa man kan göra när det gäller dessa horribla beteenden är väl att skratta åt det.
Nä,olycksbröder och systrar, kämpa på, det kommer att bli bättre.
”Jag har inte känt så här för någon sedan jag träffade dig”. Okej? Hur tänkte du nu??
Han: ”Du kan ha barnen på nyår så slipper du sitta ensam”.
Jag: ”Men tänk om jag får en inbjudan till en fest?”
Han: ”Så du tänker mer på en fest än på barnen”.
Det är han som ska ha barnen på nyår. Jag har dem på heltid och han har dem varannan helg. Han är ute och roar sig med den nya medan jag är hemma och tar hand om barnen och kommer knappt utanför dörren.
Man vet inte om man ska skratta eller gråta men det känns som vi har en klättrare till topplistan.