Jag tycker du ska förlika dig med att du har försökt. Vad andra gör och inte gör och i synnerhet våra x kan vi dessvärre inte göra någonting åt.
Jag är övertygad om att de som får sitta i kläm, barnen ser vem som kämpat och de kommer förmodligen inte skuldbelägga dig för att det inte gick💖
Mitt x är definitivt inte ond.
Bara i total avsaknad av förståelse för hur vad han säjer och gör påverkar andra människor.
Ibland tror jag att att inga andra människor är riktigt verkliga för honom.
När man ser kommentarerna här så baxnar man nästan.
Och det var lite min tanke med denna tråd. När man får det på pränt ser man vad absurt det är.
Och förhoppningsvis kanske åtminstone jag kan se realitiskt på mitt x och faktiskt inse att jag förtjänar så mycket bättre.
8 gillningar
Om jag skulle kunna säga att det bara var i separationen han sa saker hade jag varit glad detta var under vårt förhållande:
-du är så ful, fet och äcklig om du åt lite mindre ostbågar kanske jag skulle tända lite mer på dig.
Efter, när han sa att han inte hade älskat mig sedan ett år tillbaka men vi hade levt som en familj i ett försök att börja om. Jag frågade hur han hade kunnat ha sex med mig om han fantiserade om någon annan eller…
- vill du bli mer sårad?
När jag frågade vid ett annat tillfälle om han inte saknat oss något:
- nej ärligt talat om jag hade haft dig att pyssla med hade jag stressat ihjäl mig…
Det är några av de fantastiska saker han har sagt. Man känner sig värdefull …
1 gillning
Ja man förundras över vad man kan säga till någon annan. Hur en ny kvinna eller man kan få en partner man levt med under så många år att bara förändras. Jag har hört så mycket elakheter, idag är jag nästan immun men vet fasen inte hur jag ska kunna lita på en man igen. Om jag är själv kan ingen såra mig!
2 gillningar
Åh, jag blir ledsen av att läsa det här. Den simpla elakheten är så… hemsk. Varför blir mänskor såna? Kanske det beror på att man inte fattar att man faktiskt INTE hör ihop. Att man inte fattar hur mycket det faktiskt sårar. När man levt ihop länge har man vuxit ihop på nåt sätt och då är det svårt att inse att den andra har EGNA känslor. Att det faktiskt känns på ett annat sätt i den andra mänskan än vad det känns i mig.
Så när ett x säger något fult tror han kanske att det känns likadant i mig när jag hör det som det känns i honom när han säger det.
Skulle man verkligen känna den andra mänskans kamp och känslor skulle man skärpa sig, det gäller alla tror jag.
Den mest sårade delen är när hon kläckte ur sig.
“Du är elak, du är sååå dum. Du bara är det. Måste det bero på något du gör eller?”
Har aldrig fått ett “förlåt” på dessa 16 år jag känt henne. Och kommer nog aldrig få heller. Den senaste gången jag sa förlåt var för över 2 årsedan då jag visste att det inte bara är jag som måste jobba på att förhållandet ska hålla.
Eller kommentarer man får när hon ska leta eget boende.
“min syster tycker att vi inte passar ihop”.
1 gillning
Jag tror att det är huvudet på spiken - han tror att jag känner som han gör.
Eftersom vi pratat om allt i 25 år kan han fortsätta med det liksom…även om det rör hans nya liv.
Att det sårat mej nåt oerhört tror jag inte att han reflekterat speciellt mkt över.
Han vill nog bara fortsätta dela sina tankar och känslor med mig som varit hans bollplank i alla år. 
Han åkte med sin nya i somras till samma ställe som vi semestrat på massor med gånger och berättade efteråt att det hade känts ”konstigt”…
2 gillningar
Jo jag minns att jag läst det nånstans, att han sa så.
Det värsta är att jag kan känna igen mig själv i det. Alltså inte så att jag skulle säga simpla, elaka saker. Men att jag faktiskt kan säga helt ogenomtänkta bollplanks-saker som klampar in i hans heliga, tysta rum. Och som sårar honom.
Hemskt!
"Det är så svårt för henne."
Sagt någon vecka efter att jag helt plötsligt fått reda på att min man och bästa vän sedan 25 år hade en annan.
3 gillningar
Vi hade varit ett par i 15 år och jag hade drygt 1 år tidigare lämnat allt och flyttat 60 mil enbart för hans skull, när han ville skiljas.
Han träffade en ny snabbt, under betänketiden för skilsmässan (enligt honom). I ett av hans försök att försvara sig sa han till min bästa vän (som också varit hans vän) som undrade vad han höll på med egentligen:
“Han kan inte förstå hur något som får honom att må bättre i den här soppan, kan få T (mig) att må sämre”?.
Alltså… egobubbla much?!
2 gillningar
Mitt ex sa efter han hade sett på Min Facebook att jag hade skrivit till den nya unga tjejens man att jag sjunkit lika långt som han 
.Nä verkligen inte sa jag att vara otrogen i ett halvår är nog värre
3 gillningar
@Esther där du är där är jag också. Det är därför jag fortfarande hänger här från och till. Skilsmässan i sig har jag lämnat bakom mig. Jag har gått vidare och vill inte tillbaka. Barnen och jag lever nu i kölvattnet av pappans handlingar. Ond? Nej vill inte tro det men insikt saknas helt och empati har han aldrig varit nära. Ljög hela vägen in i kaklet. Går över lik för att vinna en fördel. Gör inget om det inte gynnar honom själv. Det gäller även barnen, vilket fått obegripliga konsekvenser.
När jag rannsakar mig själv så slår det mig att ja redan under tiden före skilsmässan sa han märkliga saker och nedlåtande saker, om mitt utseende t ex. Om andras utseende. Jag tror jag viftade bort det.
Nu står jag här med konsekvenserna. Om inte barnen funnits så hade kontakten med x varit noll nu och för alltid
Nu måste jag hitta ett sätt att hålla den minimal och samtidigt balansera utifrån barnens behov. @Esther döm inte dug själv så hårt… Man försöker nog hålla ihop och normalisera, räta ut och räta upp så mycket man kan.
1 gillning
Här kommer en till
"Jag har bestämt mig för att inte vara pappa, jag ska vara barnens kompis"
Visste inte att det är ett val man har, men vad vet jag egentligen?
4 gillningar
Den var något extra så att säga. Visste inte heller det var ett val om man har barn. När jag tänker på alla kommentarer från allas x så blir det uppenbart att de måste leva i något annat universum 
…där jag inte skulle vilja vara…
Kramar från framtidstro
1 gillning
men fyfaaaaaaan jag orkar inte
Ligger nog något i det. Vår son är autistisk och har svårt med mentalisering. Jag är ganska säker på att en del av x oförmåga kan ligga i generna. Mitt x sa aldrig något ofördelaktigt om mig under vårt äktenskap, snarare tvärtom. Han har inte pratat illa om mig efteråt heller, utan varit plump om annat. Och jag vet att han varken är narcissist eller psykopat, vilket jag misstänker att en del andra partners här på forumet har drag av.
För övrigt gillar jag många av dina inlägg @christina, för du skriver så modigt om dina mindre sympatiska drag. Så jag kan inte annat än tycka om dig. Som jag önskar att mitt x skulle få en sådan självinsikt som du verkar fått efter ditt uppbrott.
2 gillningar
*jag
3 gillningar
När jag bad om x nyckel till huset svarade han “rent tekniskt är det väl fortfarande min nyckel”. Han visste att jag skulle till banken och köpa ut honom dagen därpå, efter att han tjatat om att vi skulle slutföra det ekonomiska. Det var 5 månader efter han flyttat ut.
1 gillning