Hej! Är det någon som har bott kvar varannan vecka i erat hus när ni har barn tillsammans? Hur funkade det? Och under hur lång period?
Hej!
Jag har inte gjort det själv men vet två stycken olika familjer som gjort det.
Det ena paret är inne på 9månader av sådant och den andra på någon månad.
Båda paren är dock överens om separation och det är kanske AO för att det skall fungera någorlunda smärtfritt.
Det ena paret fyller på kylskåp åt varadrq och träffas ibland under veckan för att äta tillsammans med barnen (trots att den ena har en ny).
Det andra paret söker ännu sin väg men verkar gå åt något liknande håll. Hjälper varandra då den andra behöver jobba över osv
Det är ju en fördel om man är överens, och det är tyvärr inte vi. Han har valt att lämna mig, så hur ska man klara det?
Då är det nog värre kan jag tänka mig.
Jag var i samma sits som dig.
Vad är det som du tänker att blir ett bekymmer? Allt eller någon specifik del?
Skall ni göra det framöver utan bestämd tid eller tänker ni tills att det lösgörs annat boende för er del?
Vi gjorde en halv variant. Jag var i huset varannan vecka och då der var hans vecka så åkte han till sommarstugan. Detta var under sommaren. Så gjorde vi i 2månader.
Vi hade annan situation där x reste mycket så barnen och jag har alltid haft mycket egen tid.
Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av att träffa honom, att bli dumpad av min livs kärlek och pappan till mitt barn. Detta hände för 1 1/2 vecka sedan. Jag vet inte under hur lång tid, tills min son känner sig trygg. Sen tycker mitt ex att jag ska flytta hem till min mamma som bor i närheten, så han ska bo här. Men det vill jag inte, jag vill bo i mitt hem lika mycket som han.
Jag hade samma sak.
Mitt x är mitt livs kärlek han med. Men han har blivit en person som jag längre inte känner. Han har sådana värderingar som jag inte över huvudtaget känner igen hos honom.
Jag ville bo i huset och landa inför skilsmässan. Och jag bodde där nästan 6månader efter att han fick meddelat att han vill vara med älskarinnan.
Om ni äger huset gemensamt så kan du utan problem bo där tills bodelningen är gjord och huset säljs/köps av någon av er.
Du är ”bara” i början på processen så låt det ta lite tid med allt. tillåt dig att landa. Tillåt dig att känna vad du vill.
Ville du köpa ur honom ur huset?
Hjärtat ville, men förnuftet visste att jag inte skulle ha råd.
Jag gav verkligen upp mitt drömhus.
Jag har varit med och planerat det, byggt det och gjort det till vårt hem. Träfgården var min plats.
Men jag har kunnat känna att det är ok att det blev så.
1 gillning
Precis så känner jag också, älskar att greja i min trädgård. Men istället känner jag mer att jag inte vill att någon av oss ska bo här, det är/var vårat gemensamma hem. Jag har mycket att tänka på och smälta…Jag hade kanske kunnat ha kvar huset själv, men är det värt det?
1 gillning
Jag var så himla arg att han stannade i huset och jag fick börja bygga upp allt från noll. Ett nytt hem, nytt ställe, nytt allting medan han fick ha lyxen att vara kvar i deras hem. Det var bara för honom att fortsätta med ett fungerande koncept så att säga.
Tillika som jag tyckte att det var skönt för barnen att ha ett ställe som var deras hem.
Nu när det gått en tid. Hmm… jag är osäker på om de känner något ställe som hemma. De har nog bort mig för att det gamla stället skall kännas hem. Så han behöver ändra konceptet till ett ställe för han och barnen så att det blir deras hem.
Men det verkar som att han inte riktigt trivs där. Det tog nästan en månad efter min flytt som han började vara i huset med barnen (trots skolstart). Nu är han hos sin nya då han inte har barnen, och nu även har han börjat dra barnen dit. Så jag vet inte riktigt om han tycker att hemmet inte blev som han trodde. Trots att han bytt ut typ alla möbler och möblerat om.
Så du får nog fundera på vad som är viktigt för dig.
Jag tror att skulle jag få chansen att göra om, så skulle jag göra samma, flytta bort. Jag har nu möjlighet att bygga upp något nytt utan påverkan från det gamla.
1 gillning
Lös ut honom om du kan, för att ge dig själv tid att ta reda på vad du vill. Om du om 1 år, eller 3 år, känner att du vill nåt annat så kan du ta det beslutet då. På egen hand. Att tvingas ta beslut i en tid av kaos är inte att föredra. Så om du har möjlighet, ge dig själv tid att ta ditt eget beslut.
1 gillning
@Ensam6 har du råd att ta över huset så gör det. Du kan alltid sälja senare, du slipper packa och flytta och får istället köpa nya möbler. Hade jag haft råd hade jag gjort så, nu var jag inte i den sitsen utan tvingades flytta runt och hitta bostad och det har varit jäkligt drygt och jag är inte klar än. Vi bodde varannan vecka i huset i ett år. Sen blev det territorial fight och jag drog det korta strået. Mitt råd är att kolla upp dina möjligheter med bank och sedan jurist så du förstår möjligheter samt vilka procedurer och processer som krävs för att genomföra dem. Ha inte bråttom när du fattar besluten, är papper påskrivna går det inte att backa.
1 gillning
Om man inte är överens om vem som ska överta huset, hur gör man då?
I mitt fall var det exet som ville skiljas. Han tänkte att han skulle bo kvar i huset. Då det var han som ville skiljas o gå vidare med sitt liv så ansåg jag att det var han som skulle flytta. Det gick han med på efter ett tag. Han tyckte väl det blev lite väl magstarkt att sparka ut mig från mitt eget hem också.
Så en riktlinje kan vara att den som lämnar är den som får flytta.
I vårt fall blev det så. Jag var den som lämnade, och jag flyttade ut ur huset. Jag lämnade en destruktiv relation som inte var hälsosam varken för oss eller för barnen eller familjen som helhet. Jag hade lagt mest kraft och energi i huset och trädgården, drev avloppsprojekt, renoveringsprojekt, planerade trädgården, målade, högtryckstvättade altanen, rustade upp gäststugan, ja, engagerade mig mycket i huset. Var väldigt förtjust i främst läget och trädgården, men allt eftersom jag mådde sämre i relationen, blev och denna plats förknippad med allt det dåliga, så det blev faktiskt en lättnad för mig att flytta till slut. Tyckte liksom allt negativt satt i väggarna.
När jag inledde samtal om våra problem, föreslog jag för honom att vi kunde separera på prov, och bo växelvis i ett hus vi kunde hyra, för att barnen skulle kunna bo kvar t en början. Men det vägrade han, gick inte att diskutera, han skulle inte flytta.
Jävlar vilken kvinna du är @Masai !
Heder åt dig med din drivkraft 
Du förtjänar ett stort kärleksliv framöver
@Ensam Man tänker på sig själv i första hand och barnen och gör det man vill och har ekonomisk möjlighet till. Om din moral säger dig att du bör lämna huset eftersom ”alla andra” kvinnor vars berättelser du kommit över gör så, så kan du passa på att fundera några varv på varför det ska gälla just dig… Skuldkänslor har du inget för. Du har rätt att i en skilsmässa skapa bästa möjliga förutsättningar för ett bra liv precis som resonemanget är hos de oproportionerligt många män som har råd att ta över huset och se till att kvinnan flyttar ut… Detta är en spegling av dagens könsrollers beteende i samhället och har inget med att göra vad DU ska välja att göra i ditt enskilda fall.
Har du råd och vill för att det blir bättre för din relation med dina barn så ta över huset.
Lägg en summa på att prata enskilt med en klok och opartisk jurist med sunt jämställdhetsperspektiv. Fundera på vad ev rättsprocess kostar och om det är känslomässigt och ekonomiskt värt det. Kontakta banken och få svart på vitt vad du kan och inte. Ta hem mäklare, gör värdering. Behåll din privatekonomiska information för dig själv, du har ingen skyldighet att informera mannen du är oense med. Han kan göra sin egna research. Låt detta bli en process i dig som mognar. Är det bäst att sälja huset, ”ge upp” huset innan du testat alla möjligheter eller strida för att en av er tar över? Om du inte bor i huset, vart kommer du kunna bo istället? Är det bättre eller sämre? Ta inga förhastade beslut. Prata med flera utvalda erfarna personer. Fundera på hur utfallet blev för dem och om du vill testa att följa delar av deras sätt att hantera sin situation eller om du kan hitta ytterligare något eget som passar dig.
1 gillning
Detta är kloka förslag att tänka på. Det är inte ovanligt att man via jobbet får ett antal kostnadsfria samtal hos juridisk rådgivning. Detta tog jag vara på (jobbar inom offentlig sektor) och fick hjälp med olika juridiska frågeställningar jag hade, främst om bodelningsprocessen, för att få på fötterna angående det.
Jag tog också tidigt kontakt med banken för att få klarhet i vad jag skulle kunna ha råd med och inte, och inte räkna för högt eller optimistiskt, utan mer säkert. Det kändes bra för mig att tidigt veta vad jag kunde utgå ifrån, vad som var realistiskt och inte för mig att köpa när det gäller bostad.
Det är klokt att reda i dessa praktiska pusselbitar tidigt, så man inte gör något våghalsigt, utan vet vilka förutsättningar som gäller.