Har läst en del inlägg och svar men tycker dem flesta inte har ett lyckligt slut och det jag menar är att de flesta går skilda vägar av olika anledningar men jag söker efter svar på vad personer gjort och som får relationen att fungera igen.
Jag lever i ett trassligt äktenskap där jag är lika mycket boven i dramat som min bättre hälft där det ibland sker misstag från oss båda som otrohet lögner och förnekelser och tänkte att här kanske det finns några som gått igenom eller går igenom samma saker som vi, men det enda jag läser är exempelvis att man ska lämna sin partner direkt vid otrohet och inte ens försöka fixa det som är fel eller att den som ljuger är både det ena och det andra och att man kommer falla tillbaka i samma hjulspår igen och igen och igen men finns det nån själ här som faktiskt löst sina problem med sin partner och är villig att berätta om sin resa dit?
Vi har pratat om att ta hjälp från en oberoende part som familjerådgivning och det borde finnas några här som gjort liknande resa och som kan berätta erfarenheter och hur det går till, för och nackdelar mm.
Men i slutändan så vill vi båda försöka fixa det här.
Det finns folk här som har kommit förbi otrohet, bland annat en som kallade sig “inte idiot” någonting.
Det är 6 år sedan jag separerade och det var inte pga otrohet, utan för att vi helt enkelt inte passade ihop (och förmodligen aldrig har gjort). Ofta tror jag att otrohet är ett tecken på något annat som blir en tändande gnista.
Vad är det som är struligt mellan er? Varför har ni varit otrogna? Varför vill ni fortsätta tillsammans? Vill BÅDA fortstätta? Det är kärnfrågor ni bör jobba med.
Hållet med @Restenavlivet det finns flera exempel på de som kommit igenom svårigheter. Kanske ligger det i sakens natur att vi andra dröjer oss kvar här något längre Så länge ni båda vill, är öppna mot varandra och lyssnar på varandra finns stora möjligheter att fortsätta tillsammans. Har läst flera sådana solskenshistorier som ifs kräver ett stort arbete men ändå. Lycka till!
Tack för svaren, har kanske inte läst allt så noga ännu
Tror att vi båda kan vara öppna och ärliga men det har ju även ljugits mot varandra så jag tänker eller killgissar att vi måste jobba upp en förtroendebank mot varandra. Vi älskar varandra men reser en del i våra yrken så där har vi sett att det stora problemet finns då det oftast har varit där som problemet med otroheten kommer in och det med eller utan lite alkohol.
Men vi känner att vi vill ändra på detta och tänkte att jag kan försöka hitta par som löst sina problem och går en ljus framtid tillmötes och lägger det förflutna bakom sig.
Här har du en fantastisk skara människor. Många är bittra och brutna själar, men också mycket medmänskliga och stöttande.
Det är alltid lätt att vara kategorisk när det inte rör en själv.
Vid otrohet bryts något, det är svårt att reparera, men kris skapar också en närhet som man inte vill vara utan. Jag gillade tråden
Fem år senare. Sök upp den.
Jag tror man kan bygga upp något bättre om man kan vända skutan och komma vidare.
Men det är en väldigt tuff resa och det krävs stor vilja, uppoffring och insats från er båda.
Även om otrohet är otrohet så är alla situationer olika.
Jag gick totalt sönder när jag kom på min man med att ha varit otrogen. Håller fortfarande på att läka och bearbeta och jobba mig framåt. Jag valde att stanna kvar. Han valde att blotta hela sitt inre och har bönat om förlåtelse. Han har gjort allt för att jag ska stanna.
Det viktiga är att båda vill satsa och att den som har varit otrogen väljer total ärlighet och ångrar sig från djupet av sitt hjärta.
När jag läser vad du skriver får jag en konstig känsla dock. Ni är ute och reser i tjänsten och det bara händer att ni är otrogna. Har ni båda två varit otrogna mer än en gång alltså?
Det känns som att ingen av er ångrar er och är ledsna över vad ni har gjort.
Jag läser också det du gör, att det inte är engångsföreteelser utan ånger och rejält prat.
Om ni ska kunna förändra detta så måste ni gå till botten och börja om.
Sök professionell hjälp och se hur ni börjar resan, men ärlighet och tillit måste vara basen.
Mitt tips är att satsa på bra extern stöd. Jag har tyvärr dåliga erfarenheter av familjerådgivning, kanske en slump (eller så var mitt ex bra på att övertala 3 olika damer). Det jag tyckte var absolut värt pengarna var de privata aktörerna. De var väldigt angelägna om vad som är målet, hur man ska nå dit och att det händer något under samtalen. Men som sagt, kan fungera lika bra hos kyrkan eller familjerådgivningen, det är samtalsterapeuten/psykologen som är det viktiga och att det känns bra för er tre.
Detta var ett antal år sedan men jag googlade på parterapi och Malmö, en hel del privata och dyra aktörer väljer att skriva tydligt om hur de jobbar, vilka metoder de använder osv. Så jag gick helt enkelt efter det som kändes bra. Vet att t ex Michael Larsen och liknande profilerat sig både på Insta och FB. Har deltagit i hans webbinarium och det var valuta för pengarna.
Så sammanfattningsvis googla din stad, parterapi och se vilka aktörer som finns och hur de profilerar sig. Det är ganska stor skillnad och det viktigaste är att det känns rätt.
Jag valde min egen psykolog på samma vis, ville ha ngn som var specialist inom interpersonella relationer pga mitt anpassningsmönster och medberoende. Den bästa psykologen jag någonsin träffat! Med andra ord, värt att använda tid till att hitta rätt person
(Familjerådgivningens alla tre terapeuter missade/ville inte se aggressionsproblemet som mitt ex hade, inte ens när jag försökte säga att jag inte får prata om allt utan endast om det vi kommit överens om. Så tyvärr, inte imponerad.)
Så länge ni båda vill, är öppna mot varandra och lyssnar på varandra finns stora möjligheter att fortsätta tillsammans. Har läst flera sådana solskenshistorier som ifs kräver ett stort arbete men ändå. Lycka till!
