Jag har läst många historier här som hjälpte mig när jag behövde det som mest så nu tänkte jag dela av mig en del av min historia. Jag orkar inte dra hela historian men kort och gott så var min man otrogen, vi hade varit gifta 23 år när han släppte bomben. Nu 2 år senare har vi ett underbart förhållande och vi är nykära. Han har ändrat allt som han gjorde fel och jag har förlåtit honom, men mitt problem är att jag känner att jag att jag vill konfrontera “henne”. Jag har gått och tänkt på det här i 2 år men aldrig skickat något som jag har skrivit till henne. Han vill inte att jag skriver till henne för att vi är lyckliga idag och för att hon är gift, men jag känner att jag inte kan släppa det. Om jag ville förstöra hennes äktenskap så kunde jag ha gjort det för länge sen och det är inte det jag vill, jag vill bara att hon ska veta att jag vet, att jag vet vem hon är precis som hon vet vem jag är och vad hon har gjort, för att utåt låtsas hon vara perfekt och hon tror att ingen vet om hennes hemlighet. Han har ingen kontakt med henne förutom att hon grattar honom på hans födelsedag och han henne och det stör mig med! Jag känner att jag måste få ur mig det för att lägga allt bakom mig även om jag är lycklig idag… någon som har kontaktat personen ens partner varit otrogen med?
Kan inte alls förstå varför du skall kontakta henne nu? Det visar ju endast på dålig självkänsla och någon form av hämd typ se hur bra vi har det nu.
Nej vill inte berätta något om hur bra vi har det eller hämnas, vill bara att hon ska veta att jag vet vem hon är…
Hej @janimota
Kan förstå dina hämndtankar, men varför skall din man gratta sin knullkompis numera, hennes namn skall spärras i tele och messboken.
Be att han tar bort henne ur dessa adressböcker.
Känns som det klassiska… du har förlåtit din man o älskar honom…men henne hatar du o tycker att hennes perfekt liv är en falsk fasad. Men ditt o din mans liv då? Isåfall är ju det oxå falskt för antar att ni inte berättat det för någon annan.
Nej - släpp tankarna om henne. Kanske även hon ångrar otroheten o funnit att hon älskar sin man o det liv de har.
Han gjorde det och hon såg att hon var borttagen men hon skrev iallafall och han har lovat att inte skriva när hon fyller år
Vi har berättat för våra nära och nej hon ville inte släppa eller respektera att han gjorde slut och inte ville vara med henne längre
Och jag önska att det vore så lätt att släppa…
Om du vet att din man stannat hos dig för att han älskar dig o vill leva med dig bör du släppa det som hände för 2 år sedan.
Om han stannat hos dig pga ekonomi, familjesituation/barn eller annat skulle inte jag vilja fortsätta i relationen om jag var du för då har han valt det o inte dig/er…o kanske tänker på henne o det liv han egentligen önskar - Ja nu sticker jag ut hakan rejält men har några nära mig som är/varit i denna situation.
Men är det som i mitt första stycke så var glad att ni funnit varandra igen o vet vad ni vill ha o har fått ett bättre liv. Om du fortsätter att älta detta kommer det att dra ner det fina ni har.
För mig finns det två aspekter:
-
Varför behovet av att konfrontera henne? Din man är den som är ansvarig inför dig, och all ilska och all hat och all sorg borde vändas till honom och enbart honom. Att ge sig på älskarinnan ger inget.
-
Vet hennes man om otroheten? Har han fått möjligheten att göra ett val? Eller tvingas han leva i en lögn?
För i så fall kan jag se en moralisk aspekt i att berätta för hennes man, åtminstone.
Nej han valde oss och han gjorde inte slut för att jag fick reda på det utan för att inte ville förlora mig och för att han insåg att han gjorde ett misstag. Och jag måste säga att jag inte förstöra det vi har idag. Men det som stör mig är att hon inte vet att han har berättat för mig, och det är nog därför hon fortsätter att gratta honom på födelsedagen och det är det som gör att jag inte kan släppa det. Vill inte förstöra någons liv eller äktenskap om jag ville det så kunde jag bara ha kontaktat hennes man för 2 år sen…
-
Jag vill inte prata med henne eller konfrontera henne, bara ett sms att säga att jag vet allt. Min man har tagit allt som man ska om man vill gå vidare efter ett sånt svek.
-
Nej vad jag vet så vet han inget och jag tänker inte berätta för honom.
Det är väl upp till honom då att skriva till henne att du faktiskt vet och att hon bör sluta skriva. Blir ju jättekonstigt att du kontaktar henne plötsligt, om det inte är så att du känner henne personligen?
Kan ju säga som den som varit vid sidan av att det antagligen finns massor som hon sitter på som du inte vet som kan nästlas upp om du väljer att ta kontakt. Du vet inte vilken dörr du öppnar genom att skriva till henne.
Det är precis därför jag inte har gjort det men jag kan inte släppa det. Men jag vet allt som hon tror att ingen vet, men det handlar inte om det för mig.
Jo, men du måste också någonstans acceptera tanken på att du kanske inte vet allt heller. I förälskelsen till henne kan din man mycket väl ha funderat på att lämna dig, ha sett alla dina brister och uttryckt dem. Jag har svårt att se att någon som vill reparera sin relation skulle berätta denna onödigt sårande information. Det behöver inte vara så men kan vara. I mitt fall tror jag inte min före dettas fru vet mer än 1% av allt som varit.
Det borde väl också ha fallit sig ganska naturligt när din man bröt med henne att han då berättade att du vet?
Jo han fundenderade på att lämna mig ett tag och det har han berättat. Och efter att ha varit gifta så länge är det klart att han ser mina brister och där skon klämmer för mig är att hon har haft en “insikt” i en del av mitt liv och då kan hon leva med att jag vet vem hon är.
Nej han bröt inte för att jag visste, för då visste jag inget. Han bröt för att han insåg att han bara älskar mig och ville leva med mig
Mycket som jag vet har han berättat och mycket annat har jag sedan hittat själv. Han berättade exempelvis inte vem hon var.
Jag kan ju inte svara för din situation såklart, men jag vet när jag blev bedragen under mitt egna äktenskap, hur jag kunde förlåta min man men hur jag i mitt huvud ville framställa den andra. Nu fick jag aldrig veta vem det var trots försök under flera år(väldigt toxiskt), men jag vet ju hur jag ville förminska det till något tillfälligt och rent fysiskt i vår kris. Nu tror jag inte det varade särskilt länge i vårt fall så min bild kan ju också ha stämt. Men det jag insett själv nu som äldre och på andra sidan är att jag tror väldigt få långvariga affärer är utan känslor, skulle nästan säga det är omöjligt att inte få känslor för någon man träffar och är intim med under i vissa fall flera år. Det finns också ofta väldigt mycket lidelse.
I mitt fall nu vet jag att han berättat för sin fru, inte vem eller i vilken omfattning utan mer som en engångsgrej fast det varar under +1,5 år till och från. Det jag fått höra är att han önskar han hade träffat mig först, att jag är den som kom undan och att hade det inte varit för barnen hade han inte tvekat. Allt detta kan ju vara en stor klyscha, för det är så det låter och ofta gör. Men kanske gör det också det för att det ligger en viss sanning i det. Oavsett har jag sett att han också lidit i detta, också sett hur dåligt samvete han haft. Han är inget monster även om jag ibland vill tro det. Min poäng är att de också haft en relation, delat något, även om han landade i att det var dig han ville stanna hos. Så att kontakta henne garanterat att du river upp sår som mycket möjligt kan vara oläkta, både för dig, henne och honom.
Hon vet inte om att du vet om deras relation…men hur kan du vara säker att inte hon pratat med sin man/familj?
Jag håller med @Fri…låt det vara - du vet troligt inte allt vad som hänt o sagts mellan din man o henne o du vet inte vad det kan leda till.
Om det är så bra mellan er nu så låt det vara så💛