Vi gick isär, hittade varandra..hjälp mig

Jag och min sambo gick isär, efter några månader så hittade vi tillbaka. Men mina hjärndemoner stökar mer än nånsin och jag känner inte att jag kan prata med någon. Finns det någon där ute som har gått isär och hittat ihop som jag kan få prata med och lätta på allt!?!? All oro och ångest!?

Jag har varit med om det!

Men vad är det egentligen som är problemet för dig den här gången? Ångrar du att ni började om?

Tack för din härliga inledning, jag förstår din irritation eftersom min situation tidigare inte verkade falla dig i smaken. Vi är alla människor, ibland ska vi bli uppläxande, ibland ska vi bli förstådda. Men för att svara på din sistnämnda fråga, Nej det gör jag inte.

Nu är du verkligen djupt orättvis. Kanske bör du läsa om din gamla tråd där jag skrev två svar till dig som lyder så här;

Dessutom är det fullkomligt omöjligt att veta vad du menar med “Men min hjärndemoner stökar mer än någonsin”, iaf om man inte frågar…

1 gillning

Hej Fre,
Jag har läst alla dina inlägg om er historia och kan inte låta bli att undra hur det gick sen?
Själv är jag i din frus situation i början, min man har precis sagt att han vill skiljas och jag hade ingen aning. Jag har ju läst vad du skrivit om vad som hände men nu har det varit tyst i över ett år. Logiskt sett inbillar jag mig att ni är tillsammans och att du mår bra eftersom du “försvunnit” härifrån?

Jag har erfarenhet av förhållanden där man har försökt att hitta tillbaka till varandra.

Mina erfarenhet är dock inte så positiva, så personligen är det en sådan sak som jag lovat mig själv “aldrig mer” för framtiden.

Det är lätt att vilja hitta tillbaka - oavsett om det är för ens egen skull eller familjens skull - men i praktiken är det svårt, eftersom man ju i grund och botten är samma person. Och dessutom är det svårt att nollställa sig själv och den andra och därför kunna bygga en ny relation med helt öppet sinne.

För min egen del visade det sig att mitt ex, trots alla löften och trots all terapi och trots alla nya påstådda insikter, ändå aldrig kunde ändras så djupt som det krävdes. Och för min del låg fortfarande mycket ilska gentemot honom kvar i bagaget. Det gjorde att det snabbt blev gamla hjulspår igen, och vi hade bara gjort illa alla inblandade genom ett nytt försök.

Nej, för min egen del får de döda vila i frid. Jag väcker inte liv i gamla förhållanden. Under min senaste separetion i höstas önskade mitt dåvarande ex att vi bara skulle ta en paus Och känna efter. Men då var jag, vis av erfarenhet, tydlig med att nej, det vore bara en ny plåga totalt i onödan

1 gillning