Vi "försökare" - som kämpar för att laga relationen (oavsett vad eller vem som är orsaken till att vi hamnade i kris)

Jag tänker att vi som är sk “försökare” eller “lagare” som bestämt oss för att laga våra relationer kan behöva en tråd om att laga, bygga tillit, få tips och ha en ventil i detta tuffa jobb.
Jag tänker att oavsett vad som gjort att just vi är i kris eller lagar. Och om man lagar en relation till ett x för barnens skull eller vad det än är som gör att man väljer att laga, så kan en sån tråd behövas tänker jag.
Detta är kanske den enda helt avskalade ventil som många av oss har i livet. Och att vilja laga medför ofta ett visst mått av skam hos den som initialt blivit lämnad. Även den som tänkt lämna men ändrar sig och vill laga behöver en ventil och här är en för alla tänker jag
Vad tror ni om det?

8 gillningar

Kanske inte finns så många “försökare” här just nu? Många befinner sej i ambivalens ang sin partner/x dubbla signaler, och inväntar “domen” - vill de försöka laga eller inte…
Själv vet jag inte vad jag är. Har skickat in fullföljandet av skilsmässan. X gjorde slut, men påstår att han ångrar sej och är i allmän kris. Jag har rekommenderat honom att ta kontakt med Manscentrum - vilket han säger att han gjort och vill följa upp. Han å dottern ska åka två dagar till farmor och han sa i söndags att han gärna kunde följa med. Blev lite paff men oxå lite glad, MEN känner inte för att följa med. Vore ju fint om vi kan vara ngn sorts vänner - gå på bio med dottern tillsammans osv, kanske t om åka på ngn resa. Men nu säger han att han hoppas på att hitta tillbaka, men det försökte vi ju hela hösten i FR (på hans enträgna initiativ), men sen fick han panik och började bli sur å taskig , för att sen göra slut. Det att han uttryckt tvivel igen och att det nu är “synd om” honom pga hans livskris, gör att jag åter hamnat i limbo. En behandling/förändring för honom kan väl ta flera år. Min kärlek är väldigt bleknande efter alla turer, men han känns ändå som familj ju och jag uppskatta många sidor. Han ville plötligt gå på bio både han och jag, efter att ha sagt att det vore meningslöst att hitta på ngt tillsammans “det är för sent - skulle vi i så fall gjort för flera år sen”. Nej, jag ville inte gå. Laga? Orkar ej flera tvära kast från honom, men ändå har hoppat inte lämnat mej helt, jag sitter fast på sätt och vis…
Hittar ni på mysiga/nya/spännande eller andra saker tillsammans?

Vi gör saker, små och större. Vi försöker prata med varann (inte till varann). Vi försöker vara mer närvarande i vår relation. Skulle ljuga om jag sa att det var lätt. Det är det inte. Men, jag väljer honom. Och jag tittar på honom varje dag och tänker för mig själv “är han värd allt detta? Är vår relation det?” Och hittills är det svaret ja (och ibland kanske vet inte). Vissa sidor som han har är jag inte kompis med alls och vice versa. Det är vad vi själva ska jobba med.
Jag kan ju fundera ibland på om jag hade valt att skiljas istället hur jag skulle må? Bra tror jag då med fast ett annat sorts bra.
Är du besviken och arg eller ser du på allt som att det som var bra sparar du som minnen och resten blir historia?
Såklart ditt x får panik. Det är ju inte förrän de står helt utan oss som de inser vad de förlorar. Och ofta har de ju redan kört allt i botten så vi lämnade inte orkar med som mer.
Jag ser inte så rosa på allt längre och ställer mer krav och säger mer hur jag vill ha det.
Jag bestämde mig för att ge oss en ny chans och sen får vi se. Framtiden är senoch nu är nu och förut har ju redan varit. Kram

1 gillning

Nån mer som är i limbo eller som gör en satsning trots allt svårt stt bygga nytt?

1 gillning

:raising_hand_woman: jag kämpar på för att inte tappa fotfästet helt, min sambo beter sig helkonstigt men vägrar säga vad den egentliga orsaken är. Hans ord/handling stämmer inte så ofta längre. Jag vet inte vad jag ska göra…han tycker att jag ska lita på honom och att han tar illa upp av min misstro men samtidigt gör han väldigt lite för att övertyga mig om att jag är den ende…mobiltelefonen går före allt och han undviker min närhet och ser mig knappt längre.

1 gillning

Man är i konstant Limbo…
Idag sa hon att det kan absolut bli vi när hon hittat sig Men hon utstrålar sådan kyla…Hur ska jag lita på vad som kommer från hennes mun…
Börjar så smått planera ett liv utan henne…jag kan inte älska ngn som inte älskar mig…o andra sidan så sa hon just dom orden igår,men det gick ut igenom det andra örat

2 gillningar

Usch @Jessi. Ingen rolig känsla att gå runt med. Fy tusan. Vet hur det är med en man som beter sig som din. Det är det jag och han arbetar med nu. Det visade sig ju att jag har en magkänsla och intuition som sa mig rätt. Jsg har ändå bestämt mig för att välja honom och vår relation. Han vill med det. Vi valde varann igen. Nu jobbar vi. Fast det är kämpigt. Hoppas din situation lättar eller blir klarare för dig. Kram

Limbo är hemskt. Ena stunden är det bra och i nästa ska partnern flytta. Hemskt. Har varit där under ett år drygt, men vi valde efter mkt jobbiga saker att välja varandra igen. Så får vi se hur det blir. Kag vet ärligt inte mer än att nu vill jag detta. Fast tilliten är ju lägre än lägst. Så det finns lite att jobba med.
Vet din fru inte vad hon vill eller vill hon bara “göra nått” “utvecklas och hitta sig själv” etc?
Kram

1 gillning

Gått in i eller nära väggen ihop med en 40årskris tror jag…vill inte vara dryg utan hålla huvudet kallt
Men faan ,hon är kallare…hur länge ska man orka vänta

Jag råkade ut för det med. In i väggen, kris, är det allt som livet ska vara, vill mer, bla bla bla, Urk vill bara spy på dem som tycker att leva som en tonåring och flaxa från den ene efter den andre är ngt att sträva efter så mkt att det är värt att kasta bort familjen och den som iallafall min man ansåg var hans absolut bästa vän och partner. Men… blä. Hatar detta … men…
De är själar som inte är nöjda och jag tror oftast de är missnöjda med sig själv. Och de tror att de kommer må bättre om bara de gör det eller det och det.
Vad de inte fattar är att allt blir vardag… eller så hamnat man i skuldfällan på TV3 med ett gäng trevliga veneriska sjukdomar som sällskap om man inte tar lite ansvar.

Vill du laga ert? Det var det jag kände att jag ville. Oavsett allt som hänt. Jag ville veta om vi hade kvar Oss.
Kram

1 gillning

Klart jag vill…men når inte fram till henne…
Hon flyr och det känns som tåget GÅTT och kvar på perrongen står jag…

1 gillning

Precis där var jag för 3 mån sedan… Jag tog aldrig bladet ur munnen… och hon lämnade mig…
Jag tänkte precis som er “ska jag?” men jag sa inget o bara hoppades att “allt ordna sig”…
Man började gå på tå inför alla situationer där hemma… ville inte börja bråka… ville inte pressa henne…
Hon hade sin sorg över sin brors självmord… Jag ville inte tänka på mig själv i den stunden…eller på oss .
allt bara eskalerade och plötsligt hade hon lämnat mig för någon annan… för någon annan kanske inte stämmer men hon tog till han
för att komma loss från mig. Nu har jag analyserat de sista månaderna och kommit på vad jag “skulle” sagt… jag hade viljan kärleken till henne fanns där
den hade aldrig flagnat sen den dag vi gifte oss…
Så har ni det minsta hopp och viljan finns …ta chansen .

En sak som värker i mig är vad vi har utsatt våra barn för i denna röran med först att vi ska skiljas och sen att vi ska försöka. Deras sorg och tårar kommer jag aldrig glömma. De sitter som en tagg som inte vill försvinna. Hur mkt skadade vi dom med det? Deras tillit och känslor. Usch. Är verkligen Depp idag. Tror att vårt försök att fortsätta är vad de vill. framföralt är det vad jag valde efter mkt genomtänkande. Men ibland tvivlar jag. Och hur blir det då? Om jag kommer på stt kag ändå inte orkar? Det är inte kärleken som det hänger på. Det är andra omständigheter som är svåra att handskas med ibland. Kram

2 gillningar

Jag tror det är bra att lära barnen att försöka. Att vi alla är människor med fel och brister som kan göra misstag. Att en relation är något man måste jobba med. Att det inte är som på film.
Även om det är jobbigt och alla blir ledsna så är det en bättre lärdom än att de lär sig att det är ok att bara dra när det inte är perfekt längre. Genom att försöka så lär ni dem medmänsklighet och omtanke.
Lämnarna lär barnen att vara egoistiska. Att ens egen lycka går före alla andras. Det är ingenting jag vill lära mina barn. Vet bara inte hur jag ska lyckas med det när deras pappa gör så.

3 gillningar

Tack @Lejonet. Lite så har kag med tänkt. Kloka ord du skriver. Nä livet är inte svartvitt utan fullt av gråzoner och besvikelser och sorg med. Såklart. Jag visar ju att det går att komma genom stora kriser och jobba på det och få det bra (så småningom). Tack kram

1 gillning

Vet knappt om jag är en försökare. Nu är dottern i väg med sin pappa för att hälsa på farmor i 4 dagar. X frågade flera gånger om jag ville följa med. Svarade att jag var glad att han frågade, men “kanske nästa gång”. Nämnde bl a hur jobbigt det blev förra gången då x hakade på farmors kritik av mej - det var vedervärdigt. X svarade att om jag följer med, så skulle vi bo hos hans syrra i stället. Hade nog behövt att han svarade att han var ledsen för hur det blev förra gången och att han aldrig skulle svika mej så igen. Men icke, och som så ofta, så vet jag inte om jag ska berätta vad jag skulle behövt. Han brukar hata det …
Ganska hyfsad stämning mellan oss nu och dottern mår prima - skönt. Men limbot är ju något förlamande och guuuud vad tomt det känns nu utan dottern här. Vem fan är jag nu, liksom

Å nu ska de på äventyrsbad, vilket är bra. Men jag undrar varför vi aldrig gjorde det när vi var i x stad tillsammans …då var det alltid upp till mej att hitta på ngt med dottern, och x hade ofta med sej jobb och deadlines

Det är så svårt att vara osäker på om jag är den som försöker mest och om han eg vill på riktigt. Ibland känns det inte så. Oroar mig just nu för att han återigen tycker att gräset är grönare på andra sidan. Han är så ointresserad av mig och mitt tycker jag. Stön vad allt är svårt ibland.

2 gillningar

Och nu föreslår x plötsligt en solsemester med mej å dottern, i samband med att han fyller 50. Är så förvirrad ocg vet inte vad jag ska sätta för ramar. Sista delen av skilsmässan just gått igenom. X gjorde definitivt slut för en månad sen, för att sen ångra sej. Hade drömmar om resor innan dess, men han ville inte alls.

1 gillning

Om du fixar det - åk INTE. Du måste tänka efter vad DU vill o behöver. Han provar nu tror jag hur stor makt han ha över dig. Vad vill han? Ångrar han sig? Har han fortfarande någon annan?
Kram

2 gillningar