Vem är jag nu

Godmorgon och tack för input i tråden.

Måndag och dags för jobb blir 09-11 idag vilket är bra för orken finns inte idag. Blev arg för första gången igår och det sitter i idag. Fattar fan inte hur man tänker att något bara som via mirakel ska lösa sig utan att prata med sin partner. Är det nåt som skaver då måste man ta upp det annars blir en höna av fjädern. Vet inte varför ilskan kommer just nu men den känns både bra och onödig, vill inte lägga min energi på henne. Den lilla energi jag har måste jag lägga på mig själv och uppbygget av detta vrak. Nästa helg är hon på “våran” konsert som vi skulle varit på 2020 med sin nya. Det gör så jävla ont idag behöver nog köra lite meditation innan jobbet för att kunna åka dit. 2 veckor kvar till läkarbesök och remissen skickas. Hoppas att psykiatrin tar emot mig för jag behöver hitta verktyg för att ta mig framåt. Känns viktigare och viktigare då jag fallit tillbaka så hårt i helgen.

3 gillningar

Att skicka chokladpraliner fyllda med laxermedel kan göra underverk.

1 gillning

Haha Rulle ja det var ju en tanke

Jobbigt idag mycket sorg som vill komma fram vet inte varför. Tror det hänger ihop med att konserten är till helgen och vi hade sett fram emot den i 1,5 år. Har inte energi att ta tag i nåt idag trots att det är bra väder. Tänker att det får vara ok att bara finnas idag. Börjar kännas lite löjligt att det fortfarande känns så mycket då det gått 6 månader den 24 augusti. Känslan av att stå stilla är påtaglig men jag vet att jag inte står stilla dock är känslan där. Jag är inte i form att ha högre tempo i förändringarna ännu och det har jag svårt att acceptera. Hänger nog ihop med att jag är van att ha ett högt tempo i mitt liv med många bollar i luften samtidigt. Jag saknar mitt liv där hon och bonusdottern ingick. Ensamheten när den inte är självvald är nedbrytande. Jag lyssna väldigt mycket på ett Youtube klipp gällande att släppa och vara ensam.

1 gillning

Tillbaka redan men är ett riktigt tungt pass i gruvan i eftermiddag. Tankar på att någon annan får hennes uppmärksamhet smyger sig på lite mycket nu. Jag vill ju vara den som hon skrattar med, gråter med, lever med inte någon annan jävla kille. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att få bort dom jävla tankarna. Försöker vara i känslan, gråta, svära, skrika men inget funkar idag. Trodde aldrig något kunde göra så här ont och förändra hur jag ser på livet. Trodde att man i relationer pratade med varandra när det inte kändes bra innan man bestämt sig för att lämna. Förstår verkligen inte hur man kan göra detta mot någon man älskat.

4 gillningar

Ny dag nya möjligheter, var en tung dag igår var länge sedan jag mådde så dåligt. Känns bättre idag dock finns den molande sorgen kvar i hjärtat. Det märks att jag är på rätt väg, återhämtningen efter tunga pass i gruvan går fortare än tidigare. Ilskan har också lagt sig vilket är skönt då jag inte vill lägga energi på henne. Det är nog tålamodet som tar slut när det blir tunga dagar i gruvan. Jag har ju valt att ta den långa vägen tillbaka till livet istället för att springa in i nya relationer direkt. Känns som att jag glömmer bort det ibland att det valet faktiskt är mitt. Det är ju så att jag valt att gå igenom hela processen i lugn takt. Det är mitt sätt att återta kontrollen i mitt liv. Klart att det inte kommer vara en dans på rosor nu och det är klart hon mår bättre än mig nu men följer jag bara den väg jag valt så tror jag att jag kommer må bra igen tillslut.

7 gillningar

Du gör helt rätt! Det kommer att bli bra tillslut

Man kan ju faktiskt bara göra det man behöver och det som känns rätt för stunden. Jag känner själv att om jag skulle pressa mig själv och göra saker/ta beslut som jag inte vill egentligen så kommer smällen komma senare och kanske värre.

Skönt att du ändå känner att återhämtningen efter ett tungt pass i gruvan går snabbare. Tänk den dagen då det kan passera en hel dag utan att ångestklumpen attackerar en när man minst anar…

2 gillningar
  • 1 på den :frowning:
1 gillning

Nya dag igen. Var en helt ok dag igår lyckades stoppa en inkommande ångestattack genom att bara vara i nuet och inse att just där och då var livet helt ok. Satt ute i solen och tittade på när sonen spelade fotboll. Var för varmt igår så hade svårt att sova så är trött idag och låg. Har märkt att det oftare blir gruvan när jag inte sovit som jag ska. Så är mentalt förbered på en dag i gruvan. Tror att min ångest är mer påtaglig denna vecka på grund av konserten på fredag. Jobb idag sedan ska jag jobba vidare med mina värdeord. Känner att jag börjar landa i vad jag tycker är viktigt för mig.

Funderar en del på varför jag är så rädd för ensamheten. Jag har alltid tyckt det varit skönt att vara ensam. Kan nog vara att det är vald ensamhet under kortare period. Tänker att det får ta den tid det tar men målet är att jag ska kunna vara i ensamheten utan att få ångest. Då står jag stadigt i mig själv och behöver inte bekräftelse från någon annan än mig själv. Tror detta kommer bli lättare när jag har min livskompas klar och börjar leva efter den. Jag och min omgivning märker redan en förändring i mitt sätt att lyssna. Det känns bra att min förändringsresa faktiskt börjat ge resultat.

5 gillningar

Känner igen det så väl, har alltid älskat egentiden jag fått, men den har varit självvald, denna ensamhet valde någon annan åt mig och den gör mer ont än något annat. Men som du skriver, tänker precis samma sak där. det får ta sin tid men i slutändan så blir det nog ändå bra eller förhoppningsvis okej. Försöker intala mig att x som sprungit in i ett förhållande knappt 4 mån efter han lämnade inte klarat av att vara ensam så när den bubblan spricker ( vilket jag hoppas självklart så att han får känna på också men sen vet man aldrig heller), kan jag iaf stå stark med min ensamhetskänsla

3 gillningar

Min man tyckte att han lyft detta. Vilket han inte gjort på rätt sätt i alla fall eftersom jag blev helt tagen på sängen.
Sen jobbade han med sig själv och försökte lösa “situationen”. MED SIG SJÄLV??? Man kan väl för f**n inte lösa det på egenhand, det gör man väl tillsammans. Och när slutsatsen är att terapi inte är något för hen för det funkar inte så tar hen även bort alla möjligheter att förändra något. Jag fick inte vara med och bestämma.
Du trodde vi skulle leva ihop för alltid. Du trodde vi var lyckliga. Du trodde vi skulle bli gamla tillsammans. Men nej nu bestämmer ag att jag lämnar dig så får du tänka om.

ÄT SKIIIT!

3 gillningar

Samma här, min man ansåg att han gav flera chansen när vi hade ngt tjafs och “pratade ut” så gav han chanser. Jag blev chockad när han sa att han tappat känslor, men när han lämna var det värre iom han sa vi löser detta, jag vill lösa det. I hans tankar hade han redan bestämt sig innan.

PRECIS JOBBADE MED SIG SJÄLV…känner så väl igen det. Mitt x sa jag har gett mig själv TIDEN under dessa månader att tänka o tänka och i tankarna så säger det mig att nej jag kan inte och vill inte gå tillbaka för jag FÅR INTE TILLBAKA NÅGRA KÄNSLOR…Men jävla idiot, det handlar ju om att göra saker tillsammans, se varandra igen, ALLTSÅ I HANDLING…men nej tankarna styr. Känner så väl igen mig, fick inte heller vara med och bestämma. Det komiska är jag hade gått igenom gamla meddelanden där han skrivit ja vi börjar om, detta var i oktober, men det var en lögn egentligen, i hans huvud hade han redan bestämt sig. Den känslan sårar enormt, att DEM valde bestämma något, inte vi tillsammans som par utan bara en part.

Så var det här med, vi skulle leva ihop, bli gamla ihop, kämpa oss igenom skit ihop…men han valde istället att göra saker på egen hand, så enkelt var det. Ändå kunde han säga jag såg alltid en framtid med dig, men när hans mående blev sämre o sämre o känslorna försvann el vart fan han stoppa upp dem så kunde han helt plötsligt inte se framtiden, för i tankarna fick han inte känslorna som skulle vara där.
Sånt gör mig enormt frustrerad, i tankarna! Mina tankar säger ju kör på honom, inte fan gör jag det… :sweat_smile:

hahah älskar den ÄT SKIT, håller med ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄT SKIT OCH JAG HOPPAS DIN S.K FÖRÄLSELSEBUBBLA SNART SPRICKER gaaaaaaaaaaah haha förlåt kände att min irritation som jag ändå försöker lägga lock på kom ut. Tack det behövdes,

1 gillning

@Jenna Ha ha ha, förstår dig 100%. Kunde likväl vara jag som skrev. Ibland är det skönt att vara arg, svära, säga fula ord och önska han ont. Du fick mig att le även om jag fattar att det inte är kul men igenkänningen… ja som en smäck!

Han serverade en bajsmacka men i det här fallet är det han som ska äta skit tycker jag!

1 gillning

Hahaha eller hur. Självklart försöker jag verkligen att inte vara arg. Jag försöker se hans sida, att han inte mådde bra, tjafs o jobb som stod still, stora utgifter, stor oro. JAG KAN FÖRSTÅ…det jag inte kan förstå är att han gått i sina egna jävla tankar och bestämt sig för något för han ansåg inte att något förändrades, men han förändra inte heller sitt beteende. Vi tappa bort varandra, det kan jag köpa. Men nej man försöker innan man lämnar, man gör det genuint, ger varandra tid och ser om man kan hitta tillbaka, gå på dejter igen, ha roligt och PRATA PRATA PRATA… men nej hans jävla idiot tankar sa ju annat och nu är han förälskad… :roll_eyes:

Hehe du fick mig o le och skratta mitt i detta miserabla skit man går igenom. ÄT SKIT…Så ska jag tänka nu ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄT SKIIIIT OCH SÅ FÅR VI SE HUR LÄNGE DITT S.K FÖRHÅLLANDE HÅLLER…
Han klarar nämligen inte av ensamheten medan jag kämpar mig igenom helvetet och försöker att inte springa in i ett nytt förhållande, inte för att man skulle träffa nån men ja du förstår :rofl:

Vet du, i slutändan så tror jag det kan komma ikapp många medan vi kämpar nu med vårt mående.
Har ditt x träffat någon redan?

3 gillningar

@Jenna

Så tror jag med! Du skriver precis som jag tänker oxå!!!
Här släpptes ju bomben för 2 veckor sedan. Han säger att han inte har träffat någon annan och det tror jag på. Men han kommer göra det betydligt snabbare än jag eftersom han är ju redan klar med mig efter att ha jobbat med sig själv i typ 8 månader eller nåt. Tack för den upplysningen…
Jag vet in faan om jag ens kommer vilja träffa någon. Absolut, underbart med kärlek och man tänker säkert annorlunda sen, men jag har gett så mycket av mig själv, levde i tron om vi hade det bra, eller fantastiskt som han säger, så jag vet inte om jag någonsin kommer känna mig trygg i en relation igen. Kunna leva fullt ut och ge mig hän. Jag kommer dras med oron att bli lämnad och jag vill aldrig ALDRIG må så här dåligt igen. Så jag får väl bli en gammal kattkärring (hatar katter) och sitta i min gungstol bitter och grå och hytta med näven till alla som passerar och ropa -Bli inte kär, du blir bara lurad.

1 gillning

Ja för dig är allt relativt nytt. Jag fick ju veta för 1 år sen att han tappa känslor, sen lämnade han slutet av 2021… Varit isär 7, snart 8 månader. Valde träffa nån som han visste vem det var knappt 4 mån efter lämnandet och innan det mådde han inte bra, kanske en lättnad att ha lämnat men måendet var inte bra alls och så från det till att må hur bra som helst och vara lycklig. Jag vill tro på ett sätt att det kommer ikapp medan jag försöker bearbeta allting eller så är han duktig på bearbeta och gör det snabbare än mig iom att känslorna försvunnit.
Jag trodde ju t.ex inte att han skulle träffa någon och så sa han själv, att han ville må bra, det gick ju snabbt att må bra tydligen.

Jag förstår dig verkligen, känner och tänker som dig, gav allt, jag litade på honom med mitt liv och såg bara oss i framtiden på gott och ont. Att vi gått igenom andra saker tidigare och tagit oss ur det, men han valde istället bygga upp en irritation och aldrig släppa den. Visst vill jag inte leva ensam, denna ensamhets känslan är HEMSK, den gör verkligen ont sen gör det mer ont att han är med någon annan, en yngre version, inga barn och han har sonen varannan vecka, nånstans tror jag livet kommer ikapp en…iaf för hennes del som tror allt ska vara roligt. Det är svårt när man brytits ner såhär att se att man någonsin kommer lita på en annan människa. Sen har jag tyvärr svårt med tanken att jag ska behöva dela på mitt barn, träffar jag någon så vill jag inte direkt ha halv syskon osv…jag vill ju ha min familj, jag vill att vi båda ska bygga upp något igen som vi hade, hitta varandra, se varandra med nytt ljus, men han har vägrat och svarat jag har inte sagt nej till framtida försök och jag vet ju inte vad framtiden visar, Han ljuger bara för sig själv och ger falska förhoppningar.

Haha avskyr katter jag med och vägrar bli en crazy catlady, får väl bli en crazy lady bara då. Men visst kommer man gå med den oron, kommer han lämna igen vare sig man försöker igen eller med en ny person. Kommer ha så svårt lita på någon…han vet hur mkt jag litade på honom, han litade lika mkt tillbaka det vet jag, det vi hade var verkligen äkta och bra men att välja att döda sina känslor, inte se att en depression kan spela stor roll och inte se att något kommer tillbaka AV ATT INTE GÖRA ETT SKIT IHOP… ja du då har du rätt. Bli inte kär, du blir bara lurad

Kanske det jag ska skriva till honom hahaha… Han kommer tyvärr i slutändan bli utnyttjad el som vissa av mina vänner sagt inse vad fan han gjort, men vad spelar det för roll då? Vad gör man om han skulle ens ångra sig…? Det är OM och det lär ju aldrig ske som tur är…

1 gillning

Håller med. En del säger att de tyckt att de har kämpat så, när de i själva verket tyckt att något varit fel i förhållandet eller att känslorna falnat så har de bitit ihop, inte pratat om det, och typ hoppats att det skulle gå över av sig själv. Det är inte att kämpa, det är att undvika att ta tag i problemet. Det är inte ovanligt, och jag förstår det helt och hållet - det är asjobbigt att lyfta och ta tag i problem. Men att kalla det kämpa, eller jobba med det, nä. I ett förhållande är man två, och problem med förhållandet rör båda parter och då måste båda vara med på banan och jobba med det bägge två. Att ta upp och jobba med problem är jobbigt, att undvika dem är lätt. Den som är missnöjd och håller tyst kämpar inte, den tar den lätta vägen och ger upp.

2 gillningar

I december beslutade min man sig för att sälja sitt företag då han mått dåligt i det en lång tid och ville slippa pressen. Han fick även ett nytt topp-jobb. Det var dock en väldig massa velande då försäljningen kom med 3 olika bud och tre olika lösningar vara två att fortfarande skulle vara kvar på ett eller annat sätt. Han valde sen det 3:e, gick på magkänslan. Det gick någon vecka och strax före nyår sa han att han mådde lite dåligt, att allt detta tagit på han, att inte vet vad han vill med sitt liv, och att han inte vet vad han vill med oss. Min första kalldusch.
Jag gav han utrymme. Pushade, hejade på, bollade. Hade dessutom coachat han fullständigt i anställningsintervjuer och iq testerna. Fick ett stort tack för att jag förberett honom och utan mig hade han nog inte fått jobbet. (Tar absolut inte äran, hans ord).
Som sagt, gav han utrymme och tänkte att det löser sig när han får börja nytt, landa lite och känna att pressen släpper.
Vi hade en fin vår och en hel semester utomlands. Jag var glad och kände att nu vänder det, vi fixar det här. Vi är SÅ starka tillsammans.
Nu har han kommit på att han vantrivs på jobbet. Att han vill skiljas. Kalldusch.

1 gillning

TACK och +1 på den