I detta fallet är flickan inget barn , hon är 24 år.
Jag begärde faderskapstest som gjordes 2ggr .
Testet visade att flickan inte är min dotter.
Mamman har senare bedyrat att flickan är min dotter eftersom hon fuskat med blodtester. Jag frågade min doktor om det går att fuska med blodtester . Ja om man har mycket pengar.
Jag träffar inte flickan mera då hon är och jobbar med hästar utomlands bla. Jag har blivit förbjuden av mamma att berätta för flickan av olika skäl. Mamman som varit gift utan min vetskap har hittat en tredje man och jag fick flytta utan att få en enda krona.
Sambolagen gäller inte om ena parten är gift.
Min fråga till forumet är, ska jag berätta allt för flickan ?
Jag förtärs inombords av alla lögner och svek från en kvinna jag har känt och älskat i 31 år.
Vill du själv berätta?
Vad tror flickan, att du är hennes biologiska pappa eller inte?
Ni kan väl själva ta ett test utan mammans inblandning, om ni vill veta sanningen? Känns som att du lyssnat lite för mycket på henne.
Flickan är ju vuxen så jag tycker absolut att du kan ge fan i vad mamman tycker om saken och kontakta henne själv. Hon kanske vill ha en relation med dig oavsett om du är biologisk far eller ej?
Jag kan inte säga om du ska berätta för “flickan”, eller inte… men det jag är 105% säker på är att OM du ska berätta för “flickan” så ska det vara för hennes skull och för att du är säker på att det kommer att gagna henne 
Är du det minsta osäker på hur det du berättar riskerar att drabba henne, eller du gör det av känslor/aversion som helt och fullt berör hennes mamma, då ska du inte berätta. Inte i nuläget iaf, utan tänka igenom detta ett antal varv till innan du agerar 
Jag funderar över det här… var och hur gick ni egentligen tillväga med de där testerna som jag utgår från skedde här i Sverige!?
Var det blodprov som togs, eller topsning? För hur mamman skulle ha kunnat manipulera en blodprovstagning på ett litet barn övergår mitt förstånd, då det rimligen måste ha skett på någon vårdinrättning… och dessutom två gånger 
Om det nu inte var så länge sedan att resultaten var tveksamma, för dagens tester är 99,99% säkra om de utförs enligt rättsmedicinalverkets direktiv.
Att ett barn ska ha rätt att få veta vem som är biologisk far trodde jag var en självklarhet. Med den nuvarande pappan lever barnet i lyx.
Tio hästar , nya bilar , fria resor , allt gratis . Jag hade bara råd att köpa en häst. Kanske pengar är värt mer än sanningen i vårt nya land.
Vem vill du hon ska ärva?
Vem vill du ska ärva dig?
Står du som biologisk fader är det dig hon ärver.
Varför är det viktigt för dig?
Kommer detta att ändra något i er relation? Dottern är vuxen och har en pappa, oavsett om det är den biologiska fadern. Jag har svårt att se att detta skulle förändras, förutom orsaka viss sorg hos ”dottern”.
Gagnas någon av att veta? Eller är det bara för att rätt ska vara rätt?
Hur går det praktiskt till att manipulera faderskapstest rent praktiskt? Måste man inte ha ganska goda kunskaper för att göra detta? Och två gånger, det låter lite osannolikt…
Vad är mammans motiv till att säga att du är pappan/inte är pappan?
Jag har följt din historia, den är verkligen något utöver det mesta.
Du har verkligen råkat illa ut, närmast sol-och-vårats, frågan är om det inte är där du kan göra något åt det, men jag känner inte till hur lagrummet är där.
Vad det gäller flickan så har jag ett par funderingar:
-Har du kontakt med henne nu för tiden?
-Vem är registrerad som hennes far?
Generellt är jag för att prata med dottern, men det är under förutsättningar att ni har goda relationer, annars är risken stor att det inte mottas bra.
Vänta nu Larsan, vad är det här för djävla svammel??
Jag blir helt förvirrad av alla sjuka turer.
Du har alltså en ex-kärring som fått barn med en annan ungefär samtidigt som du kunde har blivit pappa. Detta är testat och utrett av dig, på din begäran.
Hon har senare varit gift utan din vetskap och nu dumpat dig där du går från gård och grund utan ersättning för en fjärde man?
Eller har hon varit gift med barnets far hela tiden? ?
När kom du isf in in bilden??
Anyway, jag fattar det som så: Skatan har alltså intalat dig, trots att du vet bättre, att du är flickans pappa samtidigt som hon lyft bidrag från en besutten tidigare älskare, gift sig i hemlighet med ytterligare en och nu senast solåvårat dig efter 31 års samboskap för att istället slå sina påsar ihop med en ny som hon också odlat i hemlighet.
Och du tänker att just detta, det skulle hon aldrig ljuga för mig om???
Tillåt mig tvivla!
Tack för svar , flickan är registrerad som dotter till den man exet varit gift med i 30 år. Jag hjälpte exet till Sverige för 30 år sedan och vi var överens om att inte träffas då åldersskillnaden var för stor. Exet gifte sej och fick två barn. Exet slutade aldrig kontakta mej och vi träffades ibland. Efter en tid ringde exet från BB och sa att jag fått en dotter. Exets man ville inte släppa barnen och tiden gick. Jag hade inte glömt och inte exet. Jag sa tydligt ifrån att jag inte ville ha någon relation med en gift kvinna men exet sa att dom var skilda.jag kollade inte upp detta. Exet är bra på att manipulera folk och ljuga. Om flickan är min dotter lever hon i en annan värld än min med rikedom , många hästar, allt fritt då den hon tror är hennes far är förmögen. Jag får hitta en annan dotter men hur.?
Ska smsa till henne om vad mamma har sagt sen får det bli som det blir.
Känner du dottern? Är hon uppvuxen med dig?
Jag försöker förstå, men det är en utmaning….
Varför kommer denna diskussion upp nu?
Du skriver att ni varit vänner, att du hjälpt din fd sambo till Sverige för länge sedan.
Hon gifte sig och fick två barn.
Du skriver att hon kontaktade dig och ni träffades. Jag ligger inte med alla jag träffar, men är det det som du menar?
Dvs medan hon är gift, så är hon regelbundet otrogen mot sin dåvarande man och sedan ringer hon dig (från BB) och säger att du är pappan? Och hon bor med maken.
Faderskapstest görs två gånger. Du är inte pappa till barnet.
Sedan separerar hon då eller? Och ni blir sambo och lever tillsammans?
Sedan hittar hon en ny och ni separerar och det står klart att du inte har rätt till något alls pga att hon fortfarande var gift.
Du skrev i en annan tråd att hennes man betalade huset kontant. Så ”din del” som du lagt in är reparationer och löpande kostnader då?
Varför kommer dessa tankar om faderskap upp nu?
Kanske ska du mest vara glad att det inte är din ex-sambo som vill dra in dig i sitt trassliga liv?
Du har under åren accepterat att du inte är pappan eller? Annars skulle du ha stridit tidigare, eller? Vad har ändrats? Du har dessutom fått ett negativt svar två gånger.
Oavsett om du är biologisk pappa eller inte kan du inte tvinga en vuxen kvinna att vilja umgås med dig. Det skulle kanske t o m få motsatt effekt om du ”tvingar” dig på henne och propsar på att du är pappan. För henne spelar det nog väldigt liten roll, då hon betraktar den andre mannen som pappa. Dessutom snuvar du ju henne på ett arv så som sagt, jag vet inte vad du vill uppnå. Det känns som att du bara kan förlora.
Läste på lite och det verkar som det finns prejudikat att man inte kan tvinga en vuxen person att göra DNA test om den motsätter sig det:
”Både tingsrätten och hovrätten avslog begäran med skälet att varje medborgare är skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Ärendet överklagades vidare till Högsta Domstolen. Domstolen avslog begäran med hänvisning till rätten till respekt för privat- och familjelivet som anges i Europakonventionen.”
Jag förstår inte vad du menar med första meningen?!
Det du skriver låter som att du just nu inte förmår att tänka helt klart rörande hela denna situation. Kanske bör du avvakta ett tag och tänka igenom detta lite mer innan du agerar!?! 
Tack för ditt svar men att tro att man har en dotter i 24 år och sedan bli utbytt för en annan man och inte fått berätta för flickan om det mamman berättat blir en plåga .
Man undrar hur man kan vara lärare och vara så falsk mot den man är förlovad med och lever tillsammans med . Har kontakt med i 30 år. Man försöker rannsaka sej själv hur dum i huvudet man är som gott med på allt detta i 30 år trots alla varningar från vänner.
Men har du varit som en far för flickan?
Alltså jag förstår ju att du upplever detta som ett oerhört svek… men jag kan ändå inte riktigt förstå hur er situation egentligen har sett ut, inget av svaren är särskilt tydligt. Vore mkt lättare om du kunde förtydliga hur den här boendesituationen och umgänget med barnet egentligen har sett ut genom åren.
Har du levt tillsammans med mamman och flickan i 24 år, eller hur länge har du egentligen levt tillsammans med barnet (och mamman)?
Det vill säga, under hur lång tid har du levt med tsm med flickan på dagligbasis och fungerat som en pappa i dagligt liv för henne?
Eller, har du kanske aldrig levt tsm med flickan under samma tak och hon känner kanske inte heller dig särskilt väl… utan det är inom dig någonstans som du har velat tro att du ändå är pappa till henne, trots att två av varandra oberoende faderskapsutredningar säger att du inte är det?
Hur ligger det till egentligen?
Du upprepar ofta frågan om hur man kan vara lärare och göra så som din kvinna gjort mot dig. I mina öron låter det som att du tolkat henne som person mera utgående ifrån hennes yrkestitel än som den mänska du på riktigt känt i livet. Om jag hade varit förlovad med t ex en polis så hade jag inte tänkt att nu ska jag åka hem och umgås med min polis, utan: nu ska jag gå hem och umgås med min pojkvän. Yrket beskriver ju inget om den inre moralen hos en mänska, det är som om du haft en ganska ytlig ”blick” på din lärare/flickvän?
Varför skulle lärare vara mer pålitliga? Yrket har väl ingen betydelse?
Förstår fortfarande inte hela bilden, alla frågor är relevanta, för dina inlägg är osammanhängande.
Tack för att du läst mitt inlägg, har inte orkat besvara dina undringar om min situation men ska göra det när jag blir starkare.
Funderar på att ta hjälp av pcykolog men tror inte på detta.
Men man måste fallma efter sista halmstrået.