Radera
3 gillningar
Fortsätt skriva här på forumet… det är här du ska kanalisera din ilska!
Ett värdigt beteende IRL gentemot X är det ENDA beteendet du inte kommer ångra i efterhand Även om/när han beter sig som ett svin. Även om du skulle vilja skrika och skälla med varje cell i din kropp. Gör det inte! Ilska får och ska du tillåta dig att känna men bete dig alltid värdigt när du är i närheten av X. Det kommer gynna dig i det långa loppet.
9 gillningar
Inte lätt med alla känslor, och på sätt och vis sådär det ju inte lättare när känslorna är befogade. Klart att du är arg, det tycker jag låter rimligt och sunt. Och det verkar ju terapeuten också tycka. Jag tänker att du INTE ska kanalisera din ilska till ett agerande - och det har du ju också kommit fram till. Så ett steg är väl att skilja på att tillåta sina känslor och att tillåta sig att agera på dem. Steg två - om känslorna nu inte ska komma ut som ett agerande gentemot exet, vad kan man göra med känslorna? Jag TROR att jag gjorde två saker:
Jag intresserade mig för mina känslor. Varför känner jag så här? Jo, för att det här är viktigt för mig! Ilskan kanske kan visa på vissa värderingar. Och då funderade jag vidare på vad som gjorde mig mest arg, besviken, ledsen, orolig osv. Fanns det saker som jag var lite mindre arg över? Varför var det mindre viktig för mig? Eller är det för att jag inte orkar se eländet, undviker jag något? Vad kan jag lära mig?
För att klara detta så gick jag långa promenader, gick längs en cykelväg och jag vände inte förrän jag på något sätt hittat en slutsats eller att känslorna inte stormade så vilt trots att jag uppehöll mig vid det som gjorde mig arg/ledsen. T ex har jag noga tänkt på exets lilla helgresa medan vi fortfarande bodde ihop ”till gamla mamma” som istället var med älskarinnan till Danmark. Jag har tänkt på alla aspekter och inte vänt bort blicken för det jobbiga. Att liksom gå igenom elden, inte släcka den, inte väja för hettan, utan bara fortsätta att gå rakt in och igenom. Och bokstavligen fortsätta att gå promenaden trots tårar, ilska, osv.
Därefter drog jag slutsatser, hur vill jag leva mitt liv, hur ska jag bete mig mot exet så att han inte kan påverka mig så här igen? Så då blir det ett agerande, men inte som en reaktion på känslan, utan genomtänkt.
Jag har sysslat med en del idrotter, men just för aktiv bearbetning så behöver jag promenad, så att jag inte behöver tänka. Men för att trycket inte ska bli så hårt och bita sig fast så tror jag på annan fysisk aktivitet, gärna sånt som kräver fullt fokus på kroppen, på teknik, hållning eller liknande. Det blir en skön paus att slippa fokus på känslor och istället fokusera på kroppen, det fysiska, på ett positivt sätt.
3 gillningar
Så kloka och värdefulla råd. Tack för att du tog dig tid att svara. Jag tar verkligen till mig det du skriver 
Jag gjorde 2 saker. Det första var att baka. Varje gång raseriet kom, så bakade jag en kaka, som var enkel att göra och där jag kunde receptet utantill. Jag bakade så många att mina barn döpte om den till “Argkaka”. Frysen var full av just den kakan.
Det andra jag gjorde var att städa. Jag behövde göra något fysiskt med min ilska, men förnuftet sade att jag skulle vara lite försiktig så jag inte skadade mig (jag hade lite sliten kropp) eller hade sönder saker. Då var det bättre att städa. Gnugga med trasan och skura golvet och sådant.
2 gillningar
För mig har vägen förbi den där kokande vreden varit fysisk ansträngning, gärna av det mer explosiva slaget. Jag bor på landet så jag har kluvit ved, slagit ner stolp och annat liknande. Om man inte har tillgång till sådant kanske ett boxing-pass på närmast gym skulle sitta skönt.
3 gillningar
Boxning!
Jag började gå på boxfys innan mitt helvete brakade samman och tyckte att träningen var sjukt rolig. När allt vändes upp och ner var boxningen min räddning. Där fick jag ut alla känslor. Tårarna sprutade ibland när jag slog på säcken. Jag fick en partner som hade tränat boxning måååånga år. Det gjorde att jag tog ut mig till max och efter ett pass på 1,5 timme var jag död!!
Jag kunde inte stå eller gå och jag kände glädje.
Kan säga att säcken som jag gick loss på var ibland hon och ibland min man. Jag tog ut all min ilska där. Jag höll inte igen på min boxningspartner heller. Men han kunde ta det med tanke på hur många år han tränat boxning.
Så hitta en tärningsform där du kan få ut alla dessa känslor. För känslorna ska kännas och bearbetas.
3 gillningar
Kan ju även tillägga att jag gick på samtal. Men all icke fysisk aktivitet var en plåga. Jag fick inte bearbetat mycket
1 gillning
Gjorde fel från början. Hittade snabbt ny, försakade barnen, var arg, besviken, ledsen.
Började träna som besatt. Lyfta skrot för att bli stor osv.
Gick på terapi o fick hjälp. Först 98% ältande. Nu kan jag ta mig själv ur det men det är jobbigt.
Tips från terapin var hitta saker du tyckte var roliga förr i tiden i din ungdom och testa dom.
Så det gjorde jag också.
Nu 10 månader efter sveket otroheten har jag känner glimtar av glädje men det är så jävla värdelöst fortfarande. Det blir sakta bättre men fy fan. 
varje natt drömmer jag mardrömmar om det å sen vaknar jag upp till samma sak. 
Fysisk aktivitet träna kroppen
Mental aktivitet träna hjärnan. Se o hantera sina känslor. Meditera. Har hört närvaroträning ska vara bra får försöka testa det också.
1 gillning
För mig hjälpte det delvis att inse att de beteenden vi uppvisar inte nödvändigtvis följer något trivialt orsak-verkan-samband med vad vi gör rent socialt. Ditt ex följer förmodligen inte någon ondsint plan och hen planerar inte för en katastrof. Det som driver våra beteenden och den smärta du känner är kemikalier i din hjärna. Specifika kemikalier i din hjärna. Just nu har du massor med ämnen i hjärnan som byggts upp under er relation som skapar ångest för att du ska kämpa för att få relationen att fungera. Dessa ämnen finns där i sin tur för att du inte ska lämna dina barn och skaffa en ny familj. Allt är en produkt av evolution snarare än romantiska fantasier om ett lyckligt äktenskap.
Poängen är att det inte nödvändigtvis är ditt fel att det går åt helvete. Det kan vara ren biologi och ditt ex kommer förr eller senare uppleva det väldigt förvirrande själv när hon begrundar de val hon tror hon gjort. 25% av de som skiljer sig ångrar sig efter ett tag. Det förefaller som att de kemikalier vi bygger upp i hjärnan också har en halveringstid och att skilsmässa och andra äktenskapskriser följer naturliga mönster som vi som helt ovetande zombies drabbas av. Man kan tycka att någon borde informerat oss om det här i skolan… Otrohet är “normalt”. 
Det är vidare kanske inte så hälsosamt att upphöja sex till något heligt. Människor är kåta djur och vi borde ha en kultur som visar större tolerans för sådant så att sex inte blir ett skäl till att sätta komplicerade relationer med barn i brand över något enstaka misstag eller komplicerad sexdrift. Våga prata om allt. Just i ditt fall så verkar det vara mer än sex, men man vet inte. Är det bara sex kanske du kan använda det till din fördel om du tänker på det.
För att kanalisera ilskan ska du pröva på att idrotta. Springa är det enklaste. Simma, spring, åk skidor, klättra i berg, boxas. När du idrottar så belönar kroppen dig med endorfiner som drogar dig och som bonus kommer du känna dig snygg vilket ökar chanserna att träffa någon ny eller ta tillbaka ditt ex om han nu är värd det.
On du kan fungerar det också utmärkt att träffa någon för ett engångsligg. Så fort som möjligt!
1 gillning